lördag, juni 12, 2004

Wizards of OS 3: Direktrapport

När Eben Moglen, den knubbiga amerikanen som skrev licensen GNU GPL, höll sitt inledande tal på konferensen Wizards of OS 3 i Berlin, då insåg jag att vad Free Software Foundation försöker vara är inget mindre än ett leninistiskt parti. Ideologin hamrades in i åhörarna på kongresshallen, som i sin tur hamrade in fraserna i sina laptops, alla uppkopplade på ett formidabelt öppet trådlöst nätverk som Freifunk.net-gänget styrt upp åt alla deltagare: hackers och akademiker, upphovsrättskritiker och nätkonstnärer och några töntar i röda hattar. Talet var ett försök av Eben Moglen att framställa dagens rörelse för informationsfrihet som den sista generationen av en strömning som i minst tusen år marscherat genom historien. En tusenårig rörelse för "tankefrihet", som kämpat mot katolska kyrkans lärdomsmonopol, mot statliga censurregler och idag mot rättighetshavares kapitalistiska kontroll över informationen. (Eben Moglen gillar uppenbarligen den protestantiska reformationen väldigt mycket, och jämför exempelvis rörelsens nuvarande läge med 1500-talets början, precis innan den katolska kyrkan slets itu.) Men, sade han, vad som skiljer oss från föregångarna är att de var dömda till utopism medan vi sysslar med något som redan finns. Utgår från running code, inte på idéer om framtida förändring. Rörelsen är immanent i teknologin. När man inte tyngs av utopier behöver det inte bli nån Pariskommun och ingen nedslagning av Pariskommunen. "Vi kämpar inte över vilken klass som ska besitta produktionsmedlen. Vi vet var de finns - de finns inne i våra huven", menade Eben Moglen i en formulering som erinrar om Empire. "Vi behöver inte ta bort något från nån annan. Men det kommer finnas förlorare – de som vill ta som sin egen egendom det som vi har skapat." Fri mjukvara-rörelsen är enligt Eben Moglen inte en teknologisk rörelse, utan en frihetsrörelse som tog skepnad i användandet av ny teknologi. "En gång i tiden var det en hemlighet att detta var en politisk rörelse för frihet. Jag visste det, Stallman visste det, ni visste det... Men nu är det ingen hemlighet längre." På relativt marxistiskt vis talade han om hur den industriella kapitalismen har producerat de redskap som nu används för att upphävda den själv, dess ofriheter och orättvisor. Samtidigt fanns i den storslagna frihetsretoriken starka antydningar på att bara teknologins potentialer tilläts löpa fullt ut, skulle situationen automatiskt återgå till någon slags naturligt, fritt flödande tillstånd (ett sätt att tänka som känns väldigt, väldigt amerikanskt). Bland annat nämnde han att musikens fria utveckling avbröts när grammofonen kom och gjorde den till en fixerad vara, medan P2P nu åteför den till sitt ursprungliga, "rena" tillstånd. "Det är som att säga att produktionens historia blev avbruten av fabrikens uppkomst. Frågan är väl snarare vem som styr fabriken, hur den kontrolleras och så vidare. Jag köper inte riktigt den här idén om att återgå till ett naturligt tillstånd så fort vi får använda tekniken. Men jag köper helt att med den teknologi som 1900-talet gav oss – datorer plus internet plus öppna protokoll etc – finns det knappast nåt sätt att få tillbaka anden in i flaskan, utan att använda sig av polisstatens metoder." Så kommenterades Moglens inledningstal senare på dagen i ett annat seminarium av Sebastian Lütgert (Textz.com). Detta seminarium, "Art as anticopyright activism" samlade folk från net.art-scenen och sådana som Lloyd Dunn från Detritus/Photostatic/Retrofuturism/Tape-Beatles. Inledde gjorde moderatorn Florian Cramer, en jävligt intressant filolog som tillhör en tysk skolbildning som sysslar med "mediearkeologi" och som i likhet med Sebastian Lütgert intresserar sig för vad som sker i gråzonerna och immanensfälten mellan litteratur och programkod. I stället för Powerpoint föredrog han mycket riktigt att projicera unix-prompten på projektorn och den vägen ta fram bildexempel ur plagiarism-konstens historia, med början hos dadaisten Kurt Schwitters och hans MERZ-projekt. En våning upp hölls en relaterad utställning med icke-metaforisk, direkt anti-copyright-konst. Allt från texter av Situationistiska internationalen och en lång haiku-version(!) av den "förbjudna" DeCSS-koden. Nätprojekt som Injunction Generator att använda direkt, och dokumentation av bland annat hur upphovsrättskritikern Kembrew McLeod 1998 lyckades varumärkesskydda frasen "Freedom of expression" i USA. (Han inledde sedan en mediekampanj där han bland annat skickade ett cease & desist-brev med hot om stämning till AT&T efter att de använt formuleringen i sin reklam.) Vem som helst kunde bränna hela utställningen på CD och ta med sig, det var en "take-away-show" som ena curatorn Inke Arns uttryckte det – och Walter Benjamin ler ner på Berlin från sin himmel. Frågeställningarna som skulle ställas i denna del av Wizards of OS 3 var bland annat om det finns en särskild estetik för anti-copyright-konst, och om upphovsrättsfientlig konstnärlig aktivism bara ska ses som en kritisk reaktion på ett kulturellt status quo, eller som en tendens kapabel att forma en ny kultur. Annars domineras konferensen inte så mycket av viljan att överträda upphovsrätten, som av hypen kring Creative Commons och mer eller mindre fria licenser som ett sätt att kringgå en stel upphovsrättsregim. Lanseringen av tyska versionen av Creative Commons (den första i Europa, och den första inom samma upphovsrättsliga tradition som Sverige tillhör), är tänkt som något av arrangemangets höjdpunkt, med självaste översteprästen från Stanford närvarande. Sebastian Lütgert sällade sig dock inte till hypen även om han menade att licenser kunde fylla en funktion ibland: "Vad som driver hela problematiken är glädje, folks glädjen i att inte respektera 1900-talets upphovsrättslagar. Personligen ser jag Creative Commons mer som en del av de digitala allmänningarnas socialdemokrati. 'Låt oss behålla vissa rättigheter, vi ska inte vara så dramatiska', typ. Jag ser fram emot den tid när folk aktivt försöker krossa Creative Commons. Jag är verkligen intresserad över den oreda det skulle kunna skapa." Medan vissa i publiken talade om att göra upphovsrätten mer balanserad och flexibel, drog Lütgert sin sköna catchphrase: "Mänskligheten kommer inte vara fri förrän den sista upphovsrättsinnehavaren är hängd i den sista patentadvokatens tarmar." Han menade också att vad som behövs egentligen inte är mer medvetenhet och diskussion om upphovsrätten. Snarare mindre: "Jag har ingen åsikt om upphovsrätt. Om jag hade varit konstnär hade jag inte brytt mig ett skvatt om det, då hade jag brytt mig om konst. Samma sak för en politiker eller aktivist. Den massivaste rörelsen som hotar upphovsrätten är de som går bortom den, de som över huvud taget inte bryr sig längre", sade han och fortsatte med att förklara att Textz.com bjöd på gratis öl och gratis mat en trappa upp. Ett exempel på vad jag nog skulle klassa som alldeles för mycket medvetenhet, är konferensens planer på att tillsammans med EFF leverera ett konkret förslag på ett bättre upphovsrättssystem, och en modell för "alternativ kompensering". Varför det nästan alltid är dumt att ge sig in på att hitta "ersättningen" för dagens upphovsrätt har jag skrivit om förr och kommer skriva om igen. För att återgå till Eben Moglen: I sitt pseudoleninistiska inledningstal formulerade han de fyra krav som han menar att rörelsen ställer: Fri mjukvara, vilket redan är uppfyllt. Fri hårdvara, ett i grunden konservativt krav om att stoppa klåfingriga regeringars och företags begränsningar av vilken teknik man ska få använda. Fri kultur, vilket är en fortsättning på krav ett och som refererar till en bok av en viss överstepräst. Fritt spektrum – ett sista krav vid vilket Eben Moglen uppehöll sig lite längre: Statligt garanterade ensamrätter över att få använda frekvensbandens olika delar "är ett ont vars tid har kommit". Problemen kring det elektromagnetiska spektrat är mer komplicerade än de andra, men samtidigt finns redan redskapen för att ge alla fritt trådlöst Internet. "Vi kan bygga en tjock mesh som omfattar alla, och vi kan erbjuda folk kvalitét i kommunikationerna. Rupert Murdoch och Deutsche Telekom kommer att bli besvikna. Synd för dem", sade han, och jämförde rörelsen för fria spektra med äldre strider för rätten att trycka böcker utan statlig licens. Trådlösa praktiker är flitigt representerade på Wizards of OS. Inte för att jag förstår mycket av de koncept och tekniker för decentraliserade nätverk som den brokiga skaran wlan-entusiaster slänger ur sig. Men det är omöjligt att inte smittas av entusiasmen när de berättar om vilket "datamoln" de skapat i en stor del av Berlin dagen innan.