söndag, juli 11, 2004

Fri bandbredd, fria spektra – digital jordreform

I min rapport från konferensen Wizards of OS kallade jag Eben Moglens inledande tal för närmast leninistiskt. En hel del däromkring kan diskuteras – men intressant var paroll nummer fyra på hans kravlista. Efter fri mjukvara, fri hårdvara och fri kultur, är det nu fria spektrum som måste föras upp på dagordningen. Staten ska inte längre tilldela företag ensamrätt på frekvenser. Golem.de ställde Eben Moglen några fler frågor och bad honom förklara hur "fria spektrum" kan leda till fri Internet-tillgång. Här är hans svar:

Vi lever i en värld, och det gäller alla utvecklade samhällen, där man sedan 1900-talets mitt har antagit att frekvensspektrat bör behandlas som man behandlar ägande av mark – någon måste sitta på exklusiva rättigheter för varje stycke. Till en början hade detta en teknisk grund – eftersom störningsproblem tog död på möjligheten att kommunicera om inte frekvenser och signalstyrkor delades upp. (...) Ur denna tekniska nödvändighet blev sedan ett politiskt antagande. Regeringar och privata företag hade därigenom en relativt stark rätt att yttra sig. Regeringar använde detta för att stärka sin eget makt, och priviligierade företag eller privatpersoner använde det för att erhålla egna fördelar. Men i slutändan baserade sig det hela på det tekniska argumentet att frekvensspektrat inte kan användas gemensamt, eftersom det skulle "förslösas" om allmänheten fick fri tillgång. Samma argumentation plockas fram för att rättfärdiga att var och en, på grund av det begränsade antalet fiskar i havet, inte ska få fiska hur mycket den vill, eftersom fiskarna då skulle ta slut och inte längre finnas till för alla. Men så funkar inte frekvensspektrat. (...) En dag kommer vi att upptäcka att frekvensspektrat låter sig användas utan rivalitet, och att det inte finns någon teknisk grund för att Rupert Murdoch ska erhålla ett större spektra än någon annan. Det finns ingen grund för att Deutsche Telekom ska erhålla mer än jag. Det är inte tekniskt nödvändigt. Vad vi har att göra under de kommande tjugo åren eller så är att upplysa människor om att det gamla sättet att använda frekvensspektrat inte längre är tekniskt nödvändigt och inte heller politiskt eller ekonomiskt eftersträvansvärt ur den enskildes perspektiv. Betraktar man frekvensspektrat som en markegendom och licensierat det till en liten grupp, då betyder det att var och en som inte hör dit får betala dem genom telefon-, mobil- och TV-räkningar. Och dessa ekonomiska bidrag kan monopol, utsedda av regeringen, skrapa av.
Ordet "digital jordreform" envisas med att poppa upp i huvudet när jag läser Eben Moglen – som själv har en förkärlek för att jämföra rörelsen för informationsfrihet med levellers, diggers etc. Är alltså framtiden trådlös?, fortsätter Golem.de med att fråga:
Se bara på vad som hände på 1990-talet: Tre glasfiber-ringar runt om Europa, byggda av organisationer som nu är bankrutt och vars högsta ledningar med nöd och näppe lyckats med att inte hamna i fängelset. (...) Man byggde för många kabelburna nätverk vid slutet av 1900-talet. Alldeles för många. Alla tänkte att hela världen skulle behöva störra kapacitet och även vara beredd att betala för den. Och det stämde inte. Man behövde inte dessa stora kapaciteter. Faktum är att vad vi behöver är ett intelligent användande av frekvensspektrat. För flera år sedan föreslog Nicolas Negroponte från MIT något som kallades "The Network Switched". Han var av åsikten att allt måste vändas på huvudet. Man borde integrera det kommersiella nätanvändandet i kabel, glasfiber och företagsnät, och basera det personliga användandet i etern. För tillfället råder den totalt motsatta situationen. Denna omvändning – att låta det kommersiella användandet gå i kabel och göra det icke-kommersiella trådlöst – är i stora drag den utveckling som vi just nu går igenom. (...) I min bok, som jag hoppas kommer ut någon gång nu i dagarna [intervjun publicerades 17/6] föreslår jag någon som jag kallar för en "födslorätt till bandbredd". Du existerar, alltså är du berättigad till att använda din per-skalle-andel av den trådlösa bandbredden. Kanske måste man köpa en billig WLAN-router, som passar i fickan och kostar ungefär som en mobiltelefon, men därefter har man samma rätt att använda bandbredden som alla andra. När du åker till jobbet på morgonen, använder din arbetsgivare din bandbredd. När du på kvällen går på krogen eller går och bowlar eller spelar biljard, använder dessa din bandbredd. När du går till kyrkan på söndagen använder kyrkan din bandbredd. När företag behöver mer bandbredd för att bedriva sin verksamhet, så borde de köpa den av folk som säljer sin trådbundna bandbredd. Då man bara använder en liten del av spektrat, kan var och en i samhället ställa en mängd bandbredd till förfogande. Och ju fler som använder detta system, desto mer bandbredd finns det eftersom det finns fler möjligheter att routa trafiken. Det fungerar på följande vis: geografiskt routande nätverk, vilka med hjälp av GPS kan bestämma var varje nod befinner sig och hur mycket signalstyrka som behövs för att förbinda sig med nästa nod. Därför är det vid varje punkt möjligt att med ganska ringa signalstyrka transportera data från en person till en annan.
Snacket om att ge alla en "födslorätt till bandbredd" som de sen ska kunna bedriva handel med, erinrar rätt mycket om den peruanske utvecklingsekonomen Hernando de Soto. Hans grej är institutionella reformer för att formalisera informella tillgångar utspridda på mikronivå bland fattiga, och på så vis göra dem till produktivt kapital i cirkulation. I Sverige har de Soto hypeats av tidskriften Axess och Timbro (samtidigt som han har påståtts vara inflytelserik över den politik som Lula bedriver i Brasilien). Oavsett detta, så har Eben Moglen fattat nödvändigheten av att politisera frågan om det elektromagnetiska spektrat. Hans modell är naturligtvis inte det enda tänkbara alternativet till att låta militären och olika företag ha monopol på nästan alla svängningsantal. Här var vi en ännu helt opolitisk fråga, som har större ekonomisk, social och kulturpolitisk dignitet än det mesta som diskuteras idag. Staten prioriterar enkelriktad digital-TV och centraliserad 3G-telefoni, medan WLAN får trängas med mikrovågsugnar på det lilla 2,4 GHz-bandet.