måndag, juli 05, 2004

WIPO Broadcasting Treaty: Bakgrund och Sveriges ståndpunkt

Här följer ett långt, kompakt inlägg, där jag först försöker extrahera fram det viktigaste om vad det omdiskuterade WIPO Broadcasting Treaty egentligen handlar om. Slutligen sammanfattas vad Justitiedepartementet uppger att Sveriges ståndpunkt är. Allra sist finns allla länkar. 1. Bakgrund till skyddet av sändningar 2. Processen inom WIPO 3. Mötet i Genève 7-9 juni 4. Sveriges officiella positioner 5. Källor/länkar 1. Bakgrund till skyddet av sändningar I det tysta håller en ny typ av "intellektuell egendom" att införas. Nu är det de företag som sänder radio, teve och liknande som vill ha större ensamrätt till det egna materialet. Vad de främst vill komma åt är att andra vidaresänder deras signaler utan tillstånd. Ett exempel som har nämnts handlar om en karibisk tevestation som ska ha vidaresänt sändingar från olympiska spelen utan att betala för sig. Men de potentiella konsekvenserna av ett sådant "Broadcasting Treaty", så som det formulerats i skisser inom WIPO (World Intellectual Property Organization), skulle bli betydligt vidare än så. Avtalet skulle ge sändare rättigheter även över material som i sig är fritt att mångfaldiga. Skyddet skulle de erhålla automatiskt, bara genom att sända materialet. Ribban är alltså betydligt lägre än inom vanlig upphovsrätt, där man förutsätter att det finns en grad av kreativitet och originalitet inblandat. Enligt förslagstextens artikel 8 ska "Broadcasting organizations ... åtnjuta den exklusiva rätten att godkänna fixeringar av deras sändningar." Folks utbyte av inspelningar från TV och radio ska alltså stoppas. Även när det handlar om något som i sig är tillåtet att dela med sig av, exempelvis en enkel inspelning av en politikers tal. Samma sak om upphovsmannen till en låt uttryckligen vill tillåta mångfaldigande genom exempelvis en Creative Commons-licens – om en radiostation spelar låten kan den ändå hävda exklusiv ensamrätt till sändningarna och förbjuda folk att spela in dem. Den som vill lagra eller vidarebearbeta en gammal film vars upphovsrätt har gått ut, ska inte få spela in den från teve, utan kommer att bli tvungen att leta upp det från originalkällan. Artikel 15 föreskriver att sändningar ska ha en skyddstid på 50 år. Om fyrtio år, om våra barnbarn vill använda ett klipp ur dagens TV för att illustrera hur populärkulturen såg ut 2004 – då måste de cleara tillstånd med TV-stationen som äger klippet. Vi talar alltså om ännu en extra clearing som behöver göras, utöver den med innehavaren av den egentliga upphovsrätten. Kanske behöver allt detta i sig inte låta så våldsamt farligt – det ska väl bara slå mot storskaliga, kommersiella signalstölder, inte mot enskilda som vill använda sina videobandspelare? Fast det är här som industrins ångvält, betitlat DRM kommer in i bilden. Genom att lägga in ett vattenmärke i digitala sändningar, en "Broadcast Flag", öppnas för möjligheten att bygga in kopieringsskyddet i själva maskinerna som används för in- och uppspelning. Filmindustrin i USA diskuterar frågorna med hårdvarutillverkare i The Broadcast Protection Discussion Group (BPDG). När de har uppnått ett "konsensus" kommer de att springa till Washington och kräva att det får status som lag, skriver EFF, som har en bra bevakning av BPDG. Planerna gäller alltså ett förbud mot maskiner som över huvud taget kan spela in digitala tevesändningar om inte sändaren godkänner det. Dator-utvecklingen blir detaljstyrd. Då här skriver EFF:

Will it become illegal to write tamper-friendly, open-source software for playing with digital video? We think so. Will copy-prevention mechanisms in hard-drives, video cards, and sound-cards be mandatory in your PC, even if those mechanisms break all kinds of legit software? Sounds like it to us. Will your computer be full of anti-privacy unique serial numbers that get transmitted back to some Content Central whenever you touch their stuff? Guess.
Förslagstextens sextonde artikel föreskriver att samtliga WIPO:s medlemsländer måste ge "provide adequate legal protection and effective legal remedies against the circumvention of effective technological measures that are used by broadcasting organizations in connection with the exercise of their rights under this Treaty". Men inför det möte som hölls 7-9 juni, förelåg även i skissen ett tilläggsförslag till denna artikel, som skulle kriminalisera varje hantering av "a device or system capable of decrypting or helping to decrypt an encrypted program-carrying signal". Det skulle kunna betyda att världens regeringar tvingades införa licenser för tillverkning av allt som kan hantera signaler, från datorer till radioapparater. Men dessa tillägg kan nog sägas ha avfärdats av WIPO-mötet, då dess stupiditet var alltför uppenbar. 2. Processen inom WIPO 28 september 2001 skickade EU ett förslag till WIPO, gällande större rättighetsskydd för sändare och "kampen mot signalpirateri". Sedan dess någon gång har processen pågått där, nästan i det tysta. Att USA och EU har valt WIPO som forum, i stället för WTO och dess TRIPS-avtal, är en strategiförändring värd att notera. På 1980-talet tyckte USA att WIPO inte var tillräckligt "effektivt" och alltför mycket lyssnade till u-ländernas synpunkter. I stället kom man att driva sin intellektuella politik för skärpt "intellektuell egendom" genom WTO och dess TRIPS-avtal, vilket även gav möjligheter till handelssanktioner mot olydiga länder, något som inte finns i WIPO. Men medan TRIPS fick visa musklerna, började även WIPO att anta en mer pådrivande roll. Samtidigt har WTO, under åren som följde protesterna i Seattle 1999, blivit föremål för mycket kritisk granskning. WIPO å andra sidan har en anonym, diplomatisk, objektiv och opolitisk profil utåt. Tilläggas kan att WIPO är det enda FN-organ som får större delen av sina intäkter (drygt 90 procent) från den privata sektorn. I WIPO beslutas saker i regel innan de har hunnit börja väcka debatt. Exempelvis är det WIPO Copyright Treaty från 1996 som ligger bakom EU-direktivet 2001-29-EC om "Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätten och närstående rättigheter i informationssamhället", vilket i sin tur tvingar EU-länderna att skärpa upphovsrätten och införa förbud mot kringgående av kopieringsskydd. Tiden från WIPO-beslut till försenad svensk implementering närmar sig alltså tio år, och inte förrän bara formaliteter återstår och bindande avtal redan finns, så börjar en debatt att sippra fram! Med andra ord är det nu som WIPO:s planerade Broadcasting Treaty måste uppmärksammas, och inte när det en vacker dag blir nationell lag. 3. Mötet i Genève 7-9 juni För en månad sedan, 7-9 juni, möttes WIPO:s ständiga kommitté för upphovsrätt i Genève. Där skulle de diskutera formuleringarna i det avtalsförslag som förelåg, samt besluta huruvida man skulle rekommendera WIPO att sammankalla en diplomatisk konferens". Att rekommendera en sådan konferens – som kan fatta bindande beslut för länderna, och äger rum bakom slutna dörrar, bortom all insyn – kan tolkas som att säga "ja" till att sluta ett Broadcasting Treaty. WIPO är inte direkt världens öppnaste organisation och mötet i juni var första gången som en samling representanter för kritiska organisationer fanns på plats. Bland annnat den flitige Cory Doctorow från EFF som varje dag bloggade rapporter inifrån WIPO. Föga förvånande i immaterialrättsliga sammanhang, var det USA, Japan och EU som drev på för hårdare regler, medan Syd-länder sade nej. Främst Brasilien och Indien får beröm av Cory Doctorow och NGO-delegationen i Genève, för sitt öppna motstånd mot införande av nya och utvidgade ensamrätter. De kritiska observatörerna rapporterar om sin förvåning över att mötesordföranden gång på gång konstaterar att det råder stor enighet om att driva frågorna vidare, fullständigt ignorerande de mycket kritiska inläggen från främst Syd-länder. När Indien går upp i talarstolen för att påpeka att det inte alls råder konsensus, svarar ordföranden att man visst är överens! När en skiss på tänkbara avtalsklausuler dyker upp, visar det sig att Kanadas omfattande omarbetade förslag (som i stället för inrättandet av ytterligare en typ av typen "intellektuell egendom" ville se ett snävare skydd mot signalstöld) ignorerades, liksom Singapores förslag på kortare skyddstid. Sedan tidigare gäller de internationella avtalens skydd för broadcasting organizations i 20 år. Förslaget på nytt WIPO-avtal ökar detta till 50 år, vilket man beskriver som en "harmonisering" med TRIPS femtioåriga skyddstid för skivproducenter och artister (performers). Eftersom det här inte handlar om några kreativa insatser, motiveras förlängningen med att skydda investeringar. Men patent, det vanligaste immaterialrättsliga skyddet för investeringar, gäller bara i maximalt 20 år. De flesta länder har redan någon form av skydd för sändningar, men att tvinga alla att ge sändarna femtio års ovillkorligt monopol på de egna sändningarna är en radikal skärpning. Från Genève-mötet rapporteras att en mängd länder ville göra små mildringar i formuleringarna, men mötesordföranden satte sig på tvären och kämpade emot. Exakt vad man kom fram till i slutändan är svårt att säga. På pappret gjordes en eftergift för de många kritiska Syd-länderna när rekommendationen till WIPO:s generalförsamling om att förbereda "det möjliga sammanträdandet, vid en lämplig tid" av en diplomatisk konferens, ändrades till ungefär "möjligheten av att sammanträda". Det är i denna typ av diplomatiskt kodspråk som hela processen pågår, vilket effektivt minimerar möjligheterna att få till stånd en bredare debatt. 4. Sveriges officiella positioner Union for the Public Domain bad för ett tag sedan om hjälp med att genomföra en internationell enkät över vad olika länders officiella ståndpunkter är i frågan om ett Broadcasting Treaty. Jag skickade vissa av frågorna till Justitiedepartementet, och fick svar av Elisabeth Bill. Här sammanfattar jag lite av dem (de fullständiga svaren kan jag skicka om någon är intresserad).
  • Sverige är helt klart för att ett avtal sluts så snabbt som möjligt. "Datum för diplomatkonferens bör sättas ut", skriver Elisabeth Bill.
  • På min fråga om huruvida avtalet bör ge sändarna rätten att begränsa fixering (inspelning/rippning) är svaret en undvikande, då Elisabeth Bill i stället börjar betona att det är "själva utsändningen (signalerna), inte innehållet i sändningen" som ska skyddas. Ja, men ska det exempelvis vara tillåtet att spela in en sändning av en gammal oskyddad film och sedan sprida den vidare? Inget egentligt besked. På en annan fråga svarar hon dock så här:
    Enligt gällande svensk rätt gäller en rad av de vanligaste inskränkningarna även för radio- och tv-företags utsändningar (se 48 § upphovsrättslagen), t.ex. kopiering för enskilt bruk och citaträtt. Ev. avvikelser från gällande rätt har inte diskuterats och är inte heller aktuellt i nuläget.
  • Sverige stödjer i enlighet med EU införlivandet av artikel 16, som tvingar WIPO-länderna att förbjuda kringgående av tekniska kopieringsskydd för sändningar. Därmed måste man fråga sig om löftena om bibehållen citaträtt är värda så mycket mer än bitsen de är skrivna på – för om all teknologi som möjliggör citering förbjuds spelar "inskräningar" och "rättigheter" föga roll.
  • Angående den föreslagna skyddstiden på 50 år från att sändningen sker, stödjer Sverige detta i likhet med EU. "Detta är i överensstämmelse med gällande svensk rätt", enligt Elisabeth Bill.
  • Frågan om "webcasting" ska inkluderas i avtalet, och hur det i så fall ska definieras, är kontroversiell även inom WIPO och kan ha svåröverskådliga konsekvenser. (Under öppningstalet till Wizards of OS (se min rapport) vill jag minnas att en av arrangörerna föreslog att man strategiskt skulle kunna stödja inkludering av webcasting redan i detta WIPO-avtal, bara för att fördröja och komplicera processen att få till ett avtal som alla skriver under...) Elisabeth Bill meddelar att Sverige vill vänta med att ta med webcasting ("en viktig fråga, men kräver fler studier"), för att "inte hindra att man går vidare i 'övriga' delar". USA är däremot en pådrivare för att inkludera det redan nu.
  • Sveriges representant vid WIPO-mötet den 7-9 juni var juristen Henry Olsson från Justitiedepartementet, även författare till en rad standardböcker om immaterialrätt.
Elisabeth Bill avslutar med att påpeka att det fortfarande är en öppen fråga hur det slutgiltiga avtalet kommer att se ut:
Ärendet kommer fortsätta diskuteras vid nästa möte i WIPO:s ständiga kommitté för upphovsrätt den 17-19 november 2004. Frågan om sammankallande av en diplomatkonferens kommer att övervägas dels vid WIPO:s General Assembly i september/oktober i år, dels vid en eventuell extraordinär session under första delen av nästa år.
5. Källor/länkar
  • Hos WIPO (World Intellectual Property Organization) hittar man det omdiskuterade förslaget till avtal här: Standing Committee on Copyright and Related Rights (Eleventh Session, Geneva, June 7 to 9, 2004
  • IP Justice driver en resurssida om WIPO Broadcasting Treaty med mycket kritisk information.
  • Detsamma gör Consumer Project on Technology (CPTech)
  • James Love som leder CPTech varnade förra året för vad som var på gång i ett välformulerat inlägg.
  • Union for the Public Domain har bland annat tagit initiativ till en ovan nämnd enkät.
  • Hos dem kan man även hitta en mycket kritisk och välinformerad rapport från Oxford university.
  • De kritiska observatörerna sammanfattar sina noteringar från WIPP-mötet i Genève (det är ganska mycket text hur som helst).
  • Cory Doctorow tog även bilder från WIPO:s salonger
  • EFF bevakar som sagt BPDG (The Broadcast Protection Discussion Group) och deras strävan att förbjuda viss teknologi.
  • Svenska bloggen Mymarkup.net konstaterar att ämnet är svårt och att det är oklart vad Sveriges position var i frågan (hoppas det kan anses något mera utrett nu!)

  • 4 Comments:

    Blogger Erik Stattin said...

    Underbart! Du gjorde precis det som jag inte förmådde. Svaren är väl inte helt oväntade. Du får gärna maila mig de utförligare svaren - erik.stattin@gmail.com, t.ex.

    7/05/2004 09:33:00 em  
    Anonymous Anonym said...

    Intressant läsning som vanligt

    7/06/2004 10:42:00 fm  
    Anonymous Karl-Einar Ericsson said...

    Ja man kan ju fråga sig vart världen är på väg. 1984 känns skrämmande nära. Suveränt att du publicerar detta.

    5/13/2005 10:34:00 em  
    Anonymous Anonym said...

    Det där med slutna möten utan insyn, finns det några vettiga anledningar till det?
    Jag kommer bara att tänka på pågående polisutredningar eller personliga sakfrågor (socialkontoret eller liknande). Politiker och lobbyister borde det istället vara _lagkrav_ på öppen insyn. "Demokrati"?

    Det kan inte vara svårt att ha en "bakre rad" i möteslokalerna där intresserade observatörer kan vara. Och kan man ha observatörer ser jag inget hinder till inspelning och publicering.

    Jag tycker detta med slutna möten stinker korruption och överkörningstaktik. Det borde inte accepteras av demokratiska länder. Eller har jag alltså missat något?

    Snabb sökning gav något från Saskatoon: "Meetings which deal with issues that are sensitive in nature and meet the requirements of "[...] Freedom of Information and Protection of Privacy Act" are closed to the public. No final decisions may be made at closed meetings."
    Särskilt avslutningen gillade jag.

    9/26/2006 08:01:00 fm  

    Skicka en kommentar

    << Home