söndag, september 19, 2004

Gratis saker

De som vill ha allting gratis är en grupp som kan skapa väldigt starka känslor hos de som vill göra rätt för sig. (I verkligheten är det inte två grupper, utan två poler mellan vilka de flesta människor pendlar, men låt oss slippa all snusförnuftig moralism däröver.) Upphovsrätt och kollektivtrafik är två områden där denna rätt aggressiva diskurs kommer till ständigt uttryck i åsiktsproduktionen. I varje ekonomiskt system finns det vissa saker som kostar pengar (mat och bostad, för att nämna några) och andra som är gratis och ingen skulle drömma om att ta betalt för (att använda gatorna, andas luften, skicka signaler på 2,4 GHz-bandet, gå i grundskolan etc.) Därutöver finns det en massa saker som är gratis för vissa men inte för andra, som kanske är av sådan karaktär att de är svåra att ta betalt för. Det är viljan att låta dessa gränszonsnyttigheter bli gratis som väcker en sådan enorm ilska bland betalningssystemens värnare. "Allting hade fungerat perfekt om det inte vore för 'de där' som åker snålskjuts på oss andra", är ett syndabockstänkande som ofta etableras. Kulturproduktionens verklighet omtolkas slarvigt till en fungerande nationalekonomisk modell, vilken bortser i vilken enormt hög grad den faktiskt redan idag bygger på saker som på ett eller annat sätt är gratis. Påfallande ofta kommer tillrättavisningarna från folk som ser sig som liberaler och angriper vad de ser som socialism, ibland med hojtningar om Nordkorea. Men även en omvänd variant förekommer, som när en ledande socialdemokrat likställer folk som gillar gratis saker med skattesmitande högerspöken. Gemensamt är dels det oförsonliga ressentimentet, dels en föreställning om ekonomi som ett nollsummespel. När någon tar sig en rätt, måste någon annan förlora. Kopiering av information, nyttjande av offentliga kommunikationsmedel och sjukskrivning klassas därför i denna retorik som aktiviteter vilka kan utgöra "stöld" i de fall där man inte har erforderligt tillstånd. Men – en vinst behöver inte vara någon annans förlust, för "världen är inte ett nollsummespel" (för att citera Liberalism.nu), "handel är inte ett nollsummespel" (Frihandel.nu), "en samhällsekonomi är inget nollsummespel" (Nyliberal.se).

"Om man ser på historians gång upptäcker man snart att de epoker där ledarskapet trott på nollsummespel är kantade av krig och erövringar, det var ju nödvändigt." Tillväxt, insändare av Daniel Kolm, Vellinge MUF (Sydsvenskan 2003-12-14)
En av dem som gnäller över gratis saker, talar på ett liberalt och ganska typiskt vis om "en närmast groteskt stor statsapparat som kontrollerar och styr stora delar av vårt liv och leverne." Men i praktiken får betalningshetsen mot dem som man ser som snyltare allt annat än minskad statlig kontroll till följd. Någon "liberalism" är det alltså inte frågan om, snarare sätts ett aggressivt skydd av varuformen framför andra mål och principer som yttrandefrihet eller frihandel. Nollsummematematik och ryggmärgsartade rop på större kontrollapparater kommer vi nog få leva med. För kringgåendet av fördumningen vill Copyriot framhålla tre punkter att tänka på när gratis saker kommer på tal:
  1. Kontroll- och betalningssystem kan, och kommer, när de väl är etablerade alltid att användas till fler sorters kontroll än ursprungligen tänkt. SL:s och Västtrafiks biljettkontroller är det främsta sättet för polisen i Stockholm respektive Göteborg att ta fast personer utan uppehållstillstånd och skicka dem till förvar i väntan på utvisning. Tunnelbanans betalningssystem är med andra ord idag en integrerad del i gräns- och migrationspolitiken, Hur upphovsrättslagar har använts i censursyfte och för att förhindra konkurrens är välkänt, liksom hur lagskyddad Digital Rights Management blir ett maktmedel som kringskär friheter på en mängd områden.
  2. Betalningssystem i sig är inte gratis Betal-hotspots för trådlöst internet tar i hög grad betalt för att ha ett dyrt betalningssystem, och slås följaktligen ut av gratis öppna nätverk. Tunnelbanespärrar kostar omkring 100000 kronor styck, och en uppskattning säger att SL lägger en halv miljard per år på biljetthantering, -försäljning och -kontroll. Upprätthållandet av upphovsrätten kräver avlönandet av en hel kast av jurister, Stim-byråkrater, lobbyister och DRM-programmerare. En stor del av kostnaderna för upprätthållande av kontrollen skyfflas över på staten och rättsväsendet.
  3. Ekonomin hänger ihop, allt får vidare verkningar Betalningssystem och gratissaker har bägge potential att skapa positiva feedbackloopar. Gratis saker på ett område gör det lättare att undvika tillämpandet av betalningssystem på ett annat. Att det finns gratis tillgång till bibliotek och databaser underlättar exempelvis enormt för en massa producenter av kultur, då omkostnaderna för skapandet minskar. Produktion av fri kultur och fri programvara, där kopieringen släpps fri, underlättas naturligtvis direkt av att "råmaterial" finns fritt tillgängligt – liksom nolltaxor på tandvård eller kollektivtrafik självklart skulle innebära att fler kunde ägna tid åt sådan produktion. Men omvänt så har kontroll- och betalningssystem å sin sida också en tendens att smitta av sig.
Relaterade inlägg:

6 Comments:

Anonymous Anonym said...

Kärnfrågan för de flesta är vilket som känns friast, betala via skatt eller på plats. 50 spänn för en bussresa känns dyrt för vissa, det känns gratis för andra. Därför kommer liberala alltid att vara emot Gratis - beskattning känns som ett mycket värre kontroll & betalningssystem än tågbiljetter och skivbolag, för de som har pengar.

9/19/2004 11:44:00 em  
Anonymous Anonym said...

Jättebra artikel, Rasmus!

Håller även med föregående kommentar.

Sen undrar jag: Måste man lägga an ett ideologiskt perspektiv på piratkopiering? En del gillar att ladda ner musik för att det är gratis och smidigt, man slipper gå till någon skivaffär och leta. Andra gillar att ha pressade CD-skivor i hyllorna, med konvolut och fyrfärgstryck. Det är ofta en fråga om personlig smak och datorvana, det behöver inte ha med politisk inriktning att göra.

PS. DRM står för Digital *Restrictions* Management :-)

9/20/2004 12:57:00 fm  
Blogger rasmus said...

Faktum är att jag skrev inlägget för att jag tycker det är för mycket politik, inte för lite. Jag tycker egentligen att politik är skittråkigt.

9/20/2004 01:42:00 fm  
Anonymous Anonym said...

"Faktum är att jag skrev inlägget för att jag tycker det är för mycket politik, inte för lite. Jag tycker egentligen att politik är skittråkigt."

Hehe, jag håller med dig där. New Order vinner lätt över vilket politisk manifest som helst :-) Min fråga var dock inte riktad direkt mot dig utan kanske mer allmänt och mot Daniel Ekman, fast det kanske inte framgick så bra.

blenda@handgranat.org

9/20/2004 01:02:00 em  
Anonymous Anonym said...

Intressant text. Fint disponerad och rätt så akademisk.

Men jag får inte svar på mina "frågor" om vad som är samhällets kontra individens ansvar som är min egentliga argumentation både när det gäller kollektivtrafik och upphovsrättens vara eller icke vara. Du skriver t.ex ingenting om frivlligheten (att avstå) som redan idag finns när det gäller upphovsrätten eller vad alternativet är.

Eller min slutsats att man överhuvdtaget inte kan benämna något som samhället tillhandahåller som gratis.

Nåväl.

Att biljettkontroller används för att exempelvis jaga "illegala flyktingar" är givetvis på alla plan förkastligt, men det har inte riktigt med saken att göra, speciellt inte det teoretiska resonemanget om statens uppgift när det gäller transporter.

Jag har heller inte nämnt något om ökade kontrollapparater. Enbart för att jag är emot att staten ska tillhandahålla fri kultur och fri transport så betyder det inte att jag vill öka kontrollen. Det har jag heller inte nämnt något om. Jag vill sålunda inte ha något "agressivt skydd av varuformen" som inkräktar på andra liberala principer. Inga beväpnade kontrollanter eller fluktande internetleverantörer med andra ord. (Ibland känns det som om en del ur "vänstern" tror att man automatiskt ställer sig på elaka storföretagssida för att man inte delar samma värderingar om marknad eller kapital)

Sen förstår jag t.ex inte hur avgiftsbelagd kollektivtrafik skulle inverka på liberala hjärtefrågor som yttrandefrihet eller frihandel. Känns lagom förvirrat.

Lika lite som jag ser att en lagskyddad upphovsrätt inverkar på densamma. Frihandel innebär inte att man får sälja "varor" som man inte äger. Lika lite som yttrandefrihet innebär att man har rätt att fritt publicera andras verk. Att jag är för upphovsrätt innebär ju inte att jag samtycker med stämningar mot de som samplar några sekunder Elvis, citerar ur en bok eller har en Nalle Puh-bild på sin hemsida (fast alla vuxna som har för stort Nalle Puh-intresse borde enligt min mening sprärras in). Lika lite vill jag förbjuda fildelning eller lite "husbehovspirating".

Och till sist...jag varken gnäller eller bidrar till fördumning vare sig mer eller mindre än vad du gör ;)

jaja...skitsamma, lika lite som du övertygar mig om förträffligheten med "fri" kultur och fri kollektivtrafik lär jag överyga dig med mina tokdumliberalhöger-åsikter.

Och Blenda - du har rätt. New Order är ALLTID viktigare än politik. Därför gillar jag att betala för mina New Order-skivor :P

/högerspöke-Daniel, subjektiv.se

9/22/2004 05:24:00 em  
Blogger rasmus said...

Hej Daniel!
Faktum är att texten ovan egentligen inte handlade så mycket om ditt inlägg, utan snarare om mer oartikulerade anonyma vredesutbrott som dykt upp här och var. Efter visst övervägande slank dock en referens till Subjektiv.se med.
Instämmer för övrigt som tredje person i konstaterandet att New Order är viktigare än politik...

9/23/2004 08:11:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home