torsdag, oktober 14, 2004

"Fria nyttigheter är fel av princip"

När DN förra veckan skar ned sig till fickformat var första stora grejen som presenterades en opinionsundersökning om skattefinansierad kollektivtrafik, ackompanjerad av en nyhetskommentar signerad Gunnar Jonsson. Man skulle kunna tolka detta som att Planka.nu efter några års verksamhet på allvar har lyckats föra upp sin fråga på dagordningen och lyckats erövra problemformuleringen, om än inte opinionen. Men vad som intresserar oss här är en passus ur DN:s genomgång av landstingspolitikernas inställning till nolltaxa:

Maria Wallhager (fp) tycker att fria nyttigheter är fel av princip: de bara döljer priset.
Det görs ingen källhänvisning och hon kan naturligtvis ha blivit felrefererad, men påpekandet är principiellt anmärkningsvärt för att komma från SL:s 2:e vice ordförande. Att anse att varor av naturen har ett fast pris påminner mest om en medeltida, förkapitalistisk syn på ekonomi. Att påstå att alla nyttigheter bör avgiftsbeläggas är däremot bara korkat. (NE:s definition av det ekonomiska begreppet "nyttighet" är en vara eller tjänst som direkt eller indirekt kan bidra till att människors önskningar eller behov tillfredsställs.) Om skattefinansierad kollektivtrafik (till hälften skattefinansierad som idag, eller fullt ut som Planka.nu kräver) skulle "dölja det verkliga priset", undrar man såklart vilket detta "verkliga pris" är. Är det oberoende av marknadskrafterna? Ska kostnaderna för upprätthållande av själva betalningssystemet (kanske en miljard per år för allt från kontrollanter till biljetter) räknas in i det "verkliga priset", eller är det en extern kostnad? Framför allt måste man fråga sig varför det över huvud taget är meningsfullt att tala om ett pris på en nyttighet som är så integrerad i det sociala och ekonomiska livet att den helt enkelt inte kan bytas ut. Om inte stadsgeografin och levnadsmönstren görs om i grunden, vilket knappats inträffar över en natt och för övrigt varken politiker eller andra kan besluta om, så måste den helt enkelt finnas där. Alternativet är ett kaos som vore förödande inte minst för näringslivet. Idén att det skulle gå att uppmäta ett "verkligt pris" på denna nyttighet, vilket bör göras synligt för stockholmarna, utgår från att det finns alternativ att lägga pengarna på i stället, ungefär som man kan köpa blomkål om priset på broccoli är för högt. Slutligen kan vi testa att överföra resonemanget om att fria nyttigheter skulle vara "fel av princip" till ett exempel som tidigare figurerat i det omdebatterade Copyriot-inlägget om Gratis saker. Frekvensspektra är nyttigheter som i allmänhet inte är fria – allt från radioföretag till 3G-operatörer har fått köpa licens för att sända radiovågor på olika frekvens (just i Sverige har dock tilldelandet gått till på lite annorlunda vis). Men det lilla 2,4 GHz-bandet har lämnats licensfritt, och just därför kan vi använda det för WLAN-kommunikation mellan datorer. Det är en fri nyttighet, där staten avstått från att ta ut någon avgift för brukandet – och alltså "fel av princip" enligt SL:s andre vice ordförande (om hon är konsekvent). Hur mycket kostar en radiovåglängd i dolda avgifter, Maria Wallhager?