fredag, oktober 01, 2004

Marxism, upphovsrättskritik och immateriellt arbete

Tidigare har Johan Söderberg i artikeln Copyright mot copyleft sammanfattat marxistiska perspektiv på "intellektuell egendom" och diskuterat Marx' begrepp "det allmänna intellektet" utifrån exemplet fri mjukvara. Då dock utan att situera analysen i förhållande till andra upphovsrättskritiska idéströmningar – antagligen helt enkelt för att dessa för bara ett par år sedan var väldigt outvecklade jämfört med idag. Reluctant revolutionaries – the false modesty of reformist critics of copyright är en ny artikel där Johan Söderberg, fortfarande ur ett marxistiskt perspektiv, dissekrerar den typiska argumentationen hos många upphovsrättskritiker. Att betona den grundläggande väsensskillnaden mellan fysiska respektive digitalt reproducerbara immateriella varor (en glass resp. ett recept på glass, för att ta ett välkänt exempel), är en vanlig strategi. Johan Söderberg anför bland andra Christopher May samt Lawrence Lessig som exempel. På Wizards of OS 3 i somras manade den senare alla att av strategiska skäl ansluta sig till just den retoriken. Även "hackers" (i allmänhet?) menar att intellektuell egendom är fel då man skapar en artificiell knapphet, men att äganderätten till fysiska varor är naturlig, skriver Johan Söderberg. Marxister å andra sidan undviker däremot en sådan uppdelning, till förmån för en analys som utgår från produktionen. De kvalitativa skillnaderna mellan materiella varor och information, som ju tveklöst finns, har i så fall sin grund i skillnaden mellan immateriellt arbete och traditionella former av lönearbete.

The particularity of the commodity produced through immaterial labor (its essential use value being given by its value as informational and cultural content) consists in the fact that it is not destroyed in the act of consumption, but rather it enlarges, transforms, and creates the ”ideological” and cultural environment of the consumer.
Så skriver Mauricio Lazzarato, som tillsammans med Paolo Virno och Tiziana Terranova är teoretiska referenser i texten. Oavlönat immateriellt arbete: det kan handla om så enkla saker som att tidskrävande arbetsuppgifter, under flagg av "interaktivitet", har överförts från avlönad bankpersonal till oss själva i våra hem. Men också om hur tevetittare de facto är producenter av en vara (varan tittare som tevebolagen säljer). Reklam verkar genom en publik, inte en publik. Johan Söderberg påpekar att likheterna mellan detta oavlönade arbete i den sociala fabriken till sin status inte alls är olikt kvinnors traditionellt oavlönade hemarbete (informationellt respektive affektivt immateriellt arbete, för att generalisera våldsamt). Exemplet mjukvara: Användarna av ett datorprogram har tillsammans lagt ned betydligt mer (betald eller obetald) tid på att lära sig använda det än vad dess utvecklare lade ned på att skapa det. "Det innebär att ett mjukvaruföretags förmåga att infånga värde har att göra med vår villighet att lära oss använda deras program". Företagens strategiska nyckelposition är placerad bland den grupp av användare som vant sig vid dess produkt, och alltså utanför firmans egna direkta kontroll.
In the post-Fordist economy, surplus value is no longer extracted from labor materialized in a product, it resides in the discrepancy between paid and unpaid work – the idle time of the mind that keeps enriching, unacknowledged, the fruits of immaterial labor.
Det immateriella arbetets sociala och omätbara karaktär, snarare än informationens oändliga reproducerbarhet är, i Johan Söderbergs presentation, vad som gör "intellektuell egendom" så betydelse- och konfliktfullt. På så vis undviks en alltför statisk modell, där vissa saker ses som "naturliga varor" och andra som en naturligt fri sfär som plötsligt hotas av våldsamma och omfattande inhägnader. Om kapitalet inrättar en mäktig regim för intellektuell egendom, ska det inte ses som ett tecken på kapitalets march mot allsmäktighet, utan snarare på dess svaghet. Enligt denna analys är nämligen inhägnaden av informationen en fråga på liv och död för ett ekonomiskt system beroende av ständig utvidgning. När maskiner ersätter människor i produktionen tenderar profitkvoten att falla, vilket måste kompenseras genom försök att dra in hela tillvaron som immateriellt arbete i den "sociala fabriken" – arbete som dåväl i organisering och resultat dock skiljer sig fundementalt från fordismens industriarbete.
The Achilles heel of intellectual property rights is better not thought of as ‘infinite reproducible information treated as a scarce resource’. It is more rewarding to formulate the paradoxical existence of the political economy of information like this. The necessity of bourgeoisie relations of property is to individualise a fundamentally collective and shared experience
Johan Söderberg förkastar all argumentation som utmålar "fair use" eller försvagad upphovsrätt som gynnsamt för kapitalismen, liksom varje idé om att vissa resurser av naturen skulle vara allmänningar och andra privategendom. "The idea that capitalist accumulation would stay content within any set boundary is laughable". Kritiken mot dessa debattörers (kanske allra främst syftande på Lawrence Lessig) "falska blygsamhet" utgår alltså från att de är revolutionärer vare sig de vill eller inte, och hur de än formulerar sig:
To restrict capitalist exploitation to sites of direct, living labour, at precisely the time when capitalist accumulation is migrating to the immaterial labour process, is nothing less than to starve capital. Starve it, ultimately, to death. What reformist campaigners try to hide from is the fact that their moderate vision of an expanded fair use doctrine and loose intellectual property rights in immaterial goods - freely provided in a common, and, side by side, status quo property markets in material goods; is nonetheless a revolutionary demand for a classless society.

1 Comments:

Blogger thomas said...

Jag började skriva på en kommentar efter att jag läst Söderbergs artikel, men kommentaren växte snabbt bortom alla proportioner så jag postade den på min blog istället.

http://future-past.blogspot.com/2004/10/oh-sderberg-fortfarande-lika-hopplst.html

10/02/2004 12:48:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home