onsdag, oktober 13, 2004

P2P som rhizom

I artikeln Between rhizomes and trees: P2P information systems, publicerad i oktoberupplagan av First Monday, diskuterar Bryn Loban olika fildelningsnätverks strukturella karaktär. Rhizom respektive träd är, som framgår av rubriken, de två poler mellan vilka P2P-arkitekturerna inordnas. Distinktionen är hämtad från den magnifika boken Mille Plateaux (1980) av filosoferna Gilles Deleuze och Félix Guattari (se tidigare Copyriot-inlägg här, här, här, här). "Till skillnad från träd och deras rötter", skriver Deleuze och Guattari, "kopplar rhizomet vilken punkt som helst till vilken annan punkt som helst". Kapitlet svingar sig mellan lingvistik, biologi, psykoanalys och virologi, men det är ändå med senare års intresse för hypertext och nätteori som bokens rhizom-koncept började få verkligt stort inflytande. Bryn Loban undersöker några P2P-nätverk av den "klassiska" typen som i kölvattnet av Napster försökte kringgå dess problem (däremot figurerar varken Direct Connect, Soulseek eller Bittorrent). Napster kunde stängas eftersom det fanns centrala servrar, vars funktion var att lagra informationen om vilken musik som fanns tillgänglig på varje ansluten IP-adress, och på så vis utföra sökningarna. Även om själva fildelningen skedde direkt från dator till dator, tolkar Bryn Loban arkitekturen hos Napster som mer trädartad.

The point is that a rhizome or multiplicity never allows itself to be overcoded, never has available a supplementary dimension over and above its number of lines /.../ You can never get rid of ants because they form an animal rhizome that can rebound time and again after most of it has been destroyed. /.../ Whenever desire climbs a tree, internal repercussions trip it up and it falls to its death; the rhizome, on the other hand, acts on desire by external, productive outgrows. That is why it is so important to try the other, reverse but nonsymmetrical operation. Plug the tracings back into the map, connect the roots or trees back up with a rhizome.
Genast efter att den juridiska processen riktad mot Napsters servrar dragit igång, utvecklades nya P2P-program utan centraliserade servrar, och det är dessa som Bryn Loban placerar på en skala mellan det server-baserade träd-strukturer och decentraliserade rhizom. Mest rhizomatiskt är enligt henne Gnutella (vars "ideologer" har beskrivit det som det enda fungerande "sanna" P2P-nätverket). Där har nämligen inte sökfunktionen tilldelats några speciella datorer, utan den är utspridd på alla användare. Gnutella saknar administrativa instanser, det är inget annat än ett öppet protokoll. Närmare träd-polen återfinns eDonkey, ett populärt nätverk som i stort sett kopierat Napsters arkitektur. Fortfarande går varje sökning via sökservrar, men dessa har decentraliserats och spridits ut. FastTrack-nätverket (som används av bl.a. KaZaA) kan med sitt system för "super-nodes" betraktas som en kompromiss mellan träd och rhizom, menar Bryn Loban. Men här finns det nog skäl att ta ett steg tillbaka från en uppdelning som riskerar att bli alltför stel och schematisk. För Deleuze och Guattari är rhizomet inte en struktur som kan ritas upp på ett papper, utan snarare en tendens eller en rörelse: "There are no points or positions in a rhizome, such as those found in a structure, tree or root. There are only lines." Som de skriver finns det
no ontological dualism between here and there, no axiological dualism between good and bad /.../ There are knots of arborescence in rhizomes, and rhizomatic offshoots in roots. /.../ The important point is that the root-tree and canal-rhizome is not two opposed models
Bryn Loban blandar också ihop rhizom-strukturen med någon slags absolut jämlikhet och decentraliserad P2P med vad hon utan närmare förklaring kallar ett "demokratiskt ideal". Är inte det ett onödigt och förvirrande användande av begrepp? För det första är handlar inte rhizom-begreppet om ett kategoriskt avfärdande av hierarkier (Deleuze diskuterar dubbeltydigheten i hierarki-begreppet i sin bok om Nietzsche och filosofin). För det andra döljer tron på "demokratisk" mjukvara något som tyska mediearkeologer som Friedrich Kittler och Florian Cramer gärna påpekar, nämligen att kontrollen ändå alltid finns där, inbyggd i hårdvaran och i TCP/IP-protokollet, i ICANN och den institutionella kontrollen över domännamn. För det tredje så fungerar nog idealet av "jämlika" datorer bara an så länge som man kan upprätthålla gränserna mellan enskilda apparater och alla apparater har ungefär samma kapacitet – det krävs alltså en slags motsvarigheter till individualismen och humanismen, fast för internetanslutna datorer. Det är nog knappast hållbart särskilt länge till. Varför skulle det vara fel att en fickdator som sporadiskt utbyter musikfiler via WLAN har en status som är underordnad en serverburk med fet lina? Man kan alltså ställa sig lite frågande när Bryn Loban formulerar sina slutsatser:
A form of hierarchy emerges, despite every servant being considered equal. For instance, faster Internet connections (T1 and broadband) are more suited for "server functions" than others.
Bryn Loban redogör tydligt för praktiska för- och nackdelar med de bägge arkitekturerna. Relativ centralisering á la eDonkey har fördelen att sökservrarna har index med alla filers plats, även om detta index aldrig är helt uppdaterat. Men de är sårbara både för tekniska missöden och juridiska attacker. Decentraliserade sökfunktioner har å andra sidan svagheten att många "svagare" datorer kan fungera som "återvändsgränder" när sökningar skickas genom nätet, vilket tidigare fått konsekvensen att Gnutella-nätverket i praktiken fragmenterats i flera mindre nät. Den inbyggda begränsningen i hur långt en sökning fortsätter skickas pålägger varje användare en "horisont", bortom vilken man inte hittar det man söker. Som en konsekvens av detta har Gnutella närmat sig KaZaA-principen och integrerat en viss grad av centralisering i form av "ultra-peers". Det är detta som Bryn Loban ställer i konflikt med det "teoretiska ideal" av "decentralisering och demokratisk vision" som hon menar att P2P erbjuder. Hennes slutsats är hur som helst att alla fildelningsnätverk i någon grad är hybrider av client/server-arkitektur och "ren" P2P, eller mellan träd- och rhizom-strukturer. Låt oss slutligen än en gång återgå till Deleuze och Guattari:
How could movements of deterritorialization and processes of reterritorialization not be relative, always connected, caught up in another? /.../ There exist tree or root structures in rhizomes; conversely, a tree branch or root division may begin to burgeon into a rhizome. /.../ Similary, generative trees constructed according to Chomsky's syntagmatic model can open up in all directions, and in turn form a rhizome. To be rhizomorphic is to produce stems and filaments that seem to be roots, but put them to strange new uses. We're tired of trees. We should stop believing in trees, roots, and radicles. They've made us suffer too much.

1 Comments:

Blogger thomas said...

Det är mer intressant att betrakta P2P i sin helhet som ett rhizomatiskt system, där alla olika program och standarder som delar av någonting större, istället för att disketera dem en efter en. Teknologi är inte konstanter, de återuppfinns om och om igen, förkastas och sammantvinas, nya kombinationer uppstår och gamla vittrar sönder. Det är häri som P2P:s kraft ligger, i teknologin som en variabel, som ett system med många olika uttryck, föränderligt och rörligt.

Att studera enskilda teknologier, försöka avgöra vilken som är bäst, mest lämpad, det förtar P2P:s rhizomatiska kvaliteter. Sen är det också hopplöst eftersom man på sin höjd kan få "snapshots of reality", fångade ögonblick som sedan länge lämnats bakom, ungefär som att kartlägga vågorna på havet eller sanddunerna i öknen.

10/13/2004 01:31:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home