måndag, oktober 25, 2004

Tysk medieteori

På Rohrpost, den tyskspråkiga systerlistan till Nettime, frågade för drygt en vecka sedan Geert Lovink, "om det finns något sådant som en tysk medieteori" (då han nämligen är i färd med att ordna en konferens kring sådan i Amsterdam). Florian Cramer svarar att det finns inteinte en, utan många skilda tyska ansatser till medieteori, med kopplingar till skilda filosofiska traditioner: från Walter Benjamins "hegeliansk-kulturhistoriska tankefigurer" till Friedrich Kittler, vars ultramaterialistiska medieteori som "kombinerar Foucaults diskursanalys med Heideggers teknikfilosofi med Nietzsches projekt (och skrivgester) för en förstörelse av idealistiska tänktraditioner".

Loovink: Är den ofta spekulativa ansatsen ett tecken på dess styrka eller förborgar sig bakom begreppslavinen snarare maktlöshet, kulturpessimism och brist på praktiska kunskaper i (nya) medier och dessas pragmatiska funktionaliteter? Cramer: Ja. Sedan 1990-talet benämner varje kulturvetare [Geisteswissenschaftler] som fattat galoppen "medier" som sitt forskningsområde. Den praktiska analfabetismen på detta område, icke-behärskandet av elementära "ny-mediala" kulturtekniker ... fläckar dock ned varje beskrivning ... Samma sak gäller diagnosen av kulturpessimism. Att "medierna" skulle vara autonoma och människan alltså maktlöst utlämnad inför dem, och att det betyder slutet på all traditionell kultur, det är den röda tråd som löper genom praktiskt taget all tysk medieteori vars författare är födda innan ungefär 1955.
Naturligtvis är "tysk medieteori" lika mycket en påhittad fantom som "fransk filosofi" eller "italiensk motkultur". Men "det finns dock vissa positioner som stärks i det tyska språkrummet och är i omlopp nästan uteslutande här", skriver Stefan Heidenreich och syftar främst på just diskussionen om mediernas "a priori".
Claus Pias: Som efterkrigsstrategi, vilken deklarerar de mediala "förförelserna" och "manipulationerna" i Tredje riket som övermäktiga, och därmed urskuldar de förförda såsom maktlösa ... är det tveklöst belysande och kanske till och med "tyskt" (...) Det fanns de Onda (t.ex. propaganda) som förförde "Massorna"; det fanns de Omoraliska (t.ex. reklam) som tjänade pengar på det hela; det fanns de Kloka (t.ex. publicister) som genomskådade det; och det fanns de Dumma (t.ex. konsumenter, de uppviglade) som blev förförda och kunde urskuldas (...) [Men] medieteorierna har sedan minst 30 år (...) försökt att göra upp med detta.
Pit Schulz (Bootlab) skriver att "tyskt vore ... misslyckandet högnivåmisslyckandets logik: "transrapid, space center bremen, tollcollect, arbeitsamtwebsite, cargoshifter, phonoline, volksaktie, karstadt und wiedervereinigung ... die v2, der volksempfänger". Men Geert Lovink skulle se de tyska medieteorierna som "ett verkligt berikande för den internationella diskursen kring nya medier" och den stendöda internetforskningen. "Vad som saknas är det avartiga ... De flesta undersökningar i området nya medier är kalla, tomma och standardiserade ... Lika illa är naturligtvis kombinerandet av Deleuze och nya medier ... Huvudsaken: Konceptuellt kommer den anglosaxiska medieteorin inte vidare. Där är stagnationen inom cultural studies bara ett exempel". Deleuze-inspirerad mediateori, menar Geert Lovink "har blivit en plikt ... tomma fraser. Ett mode som var passé redan på nittiotalet. Tyvärr tyvärr. ... Det vore passande att transportera tankegodset underground och betrakta det som hemlig lära. Bara så skulle man kunna akta det på riktigt och bygga vidare från det. Find and replace helt enkelt. Eller delete. Och sen se vad som kvarstår". När Florian Cramer sammanfattar några gemensamma övertygelser han funnit i listdiskussionen om tysk medieteori, är det bland annat en förkärlek för metoder som "närläsning" av mjukvara, misstänksamhet mot varje generalisering kring "medierna", och en övertygelse om att teorin inte kan vara skild från den praktik den berör (nät-teori gör sig inte i årsskrifter utan ska cirkulera på nätet). Men innan dess levererar han mer kritik mot "analfabetismen":
Prakisk okunskap av medier och tekniker ... är precis som om man är litteraturvetare och analfabet (...) Alltså kan man avkräva varje medievetare som teoretiserar kring datorer att den behärskar åtminstone ett enkelt programmeringsspråk som Basic, och av en medievetare som skriver om internet att den t.ex. förstår vad TCP/IP, routing och DNS är.
Till Heiseler är på samma spår:
Dagens medieteori lyckas inte förstå sig själv som teori i medier och därur dra de motsvarande konsekvenserna. Den är en del av en akademisk business och använder i hög grad reflektionslöst vetenskapens traditionella format ... boken som ensam värdig lagerkrans står oomstridd.