fredag, november 05, 2004

Ideell upphovsrätt och reklamavbrott

På måndag startar en rättegång i Stockholms tingsrätt. TV4 anklagas för brott mot upphovsrätten av Claes Eriksson och Vilgot Sjöman, uppbackade av rättighetshavarorganisationen KLYS. Frågan gäller huruvida det är brott mot den ideella upphovsrätten att som TV4 visa filmerna med reklamavbrott. Det är förståeligt, men inte självklart. Vilgot Sjöman har gjort filmer sedan 1950-talet, och är präglad av ett helt annat medieklimat än dagens – ett klimat där exempelvis zappandet ännu inte fanns. Då hade "verket" (musikaliskt, filmiskt, litterärt) en betydligt fastare helhetskaraktär än idag, då vårt umgänge med kulturella objekt obönhörligen präglas av fjärrkontrollen, shuffle-funktionen, cut- & paste-kommandona och annat. Stämningsansökan beskriver en film så här:

Åtskiljs en del av filmen från en annan genom avbrott innebär detta att filmens kontinuitet, tempo och rytm störs och bryts. Den helhet som kompositionen av bilder, röster och musik utgör går därmed förlorad eller skadas.
För en yngre generation filmtittare, vars hela erfarenhet av rörlig bild är sammankopplad med möjligheten till snabbt zappande mellan kanaler, kan dock en sådan syn på det sammanhållna konstverket inte tas på allvar. Istället har nya förmågor för att kritiskt ta till sig det flimrande bildflödet utvecklats. Därmed inte sagt att reklamavbrott är bra – verkligen inte. Men att varje uppbrytning i filmens tänkta flöde alltid skulle vara en kränkning mot konstnären är inte en hållbar inställning i längden. Inte minst eftersom dagens videokonstnärer gör just det ohämmade klippandet ur arkiven till en central del av sitt arbete (något som kanske allra mest tydligt kan ses i klubbkulturernas videoprojektioner). DN:s kulturskribent Mårten Blomkvist skräder inte orden i sin kommentar:
Den ideella upphovsrätten är viktig. Utan den skulle vi antagligen inte ha någon skönlitteratur, några filmer eller någon konst alls.
Formuleringen är bara bisarr. Naturligtvis vet Mårten Blomkvist mycket väl att både skönlitteratur och konst skapades innan någon upphovsrätt alls fanns – och idag skapas även i länder som England och USA som har ett upphovsrättsligt system utan någon absolut ideell rätt. Mårten Blomkvist fortsätter att argumentera för den ideella rättens helighet utifrån hur "hemskt" det annars kan bli för konstnärerna:
Om man verkligen avskyr reklamavbrott i film måste det kännas hemskt att se sin egen film utsättas för det. I varje film är varje bild, dess längd, dess relation till föregående och efterföljande bilder, utvald och bestämd av filmskaparna.
En arkitekt som utformat ett fantastiskt hus kan tycka att det känns hemskt om hans värsta fiende flyttar in där. En antisemitisk konstnär må kränkas av att hans tavla blir hängd på samma museivägg som en judisk konstnärs. Ulf Lundell tyckte det var hemskt att hans pinsamma brev blev infogat i en feministisk debattbok. Scientologerna tycker det är hemskt att deras böcker blir offentliga. Men betyder det att upphovsmännens känsloliv ska gå föra yttrandefriheten? Är det lagens uppgift att försöka skydda folk från att missförstås? (Och är det rätt att samme Vilgot Sjöman tidigare kunnat hindra ett SVT-program att heta "Nyfiken Gud" eftersom han själv gjort "Nyfiken Gul"?) Ideell upphovsrätt (som nyligen behandlades i inlägget licensfundamentalisterna är en moralisk rättighet som bygger på tanken på "de band som finns mellan en upphovsman och hans verk" (läs mer i denna uppsats i civilrätt (PDF)). Men denna moral är föränderlig, inte minst till följd av kulturens historiskt skiftande förutsättningar, tekniskt och ekonomiskt. Hur mycket man än ogillar reklamavbrott i filmer finns det inga skäl att utbrista i så onyanserade hyllningssånger som DN:s Mårten Blomkvist.

4 Comments:

Blogger Ola D Svedin said...

Jag tycker du för ett intressant resonemang, som vanligt. Men att människor som jag trodde hade någon form av skarpsinne, Claes Eriksson och Vilgot Sjöman, verkligen tror att de har rätt att i efterhand, efter att kontrakt är skrivet om att TV4 skall få sända deras verk mot en summa, hävda att de genom domstolen skall kunna få fram ngt prejudicerande mot reklam, som de PERSONLIGEN hyser avsky mot, är fullkomligt bizarrt.

(civilrättsliga)Domstolar är till för att lösa tvister mellan stridande parter. Men när den ena parten beter sig barnsligt så blir det bara rättsparodi.

Det är knappast en mänsklig rättighet att slippa reklam i sina filmer. Vill de undvika reklam - leasa inte ut filmen till reklamfinansierade kanaler.

11/08/2004 12:29:00 fm  
Blogger deep|ed said...

Din postning är länkad och kommenterad på Researcher » TV4 fällda för upphovsrättsintrång.

12/20/2004 07:06:00 em  
Anonymous Anonym said...

Jag tycker det är starkt av Claes Eriksson att genomföra detta. Man får väl anta att han skulle ha valt att inte sälja visningsrätt till TV4 om han vetat att den skulle avbrytas för reklam. Om jag inte missminner mig var väl det, att film inte fick brytas av reklam, ett av villkoren för att TV4 alls skulle sända marksänt. Att det blir en rättsprocess av det hela (igen!) är jag inte alls förvånad över, tvärtom. Heja Claes!

1/07/2005 03:56:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Tycker det är lite kul att man utgår ifrån att dagens ungdom alltid zappar nästan helt utan anledning och gör detta utan att egentligen titta på TV.
Det verkar lite som om en del av vuxenvärlden har fått för sig att ungdommars nöje är att planlöst zappa mellan kanaler utan att titta, men när jag betraktar unga som tittar på TV (syrrans ungar och grannens barn) så är det just reklamen som är anledningen till att de börjar zappa då man just som sagt får ett avbrott som är fyllt med nått man inte vill se.

Men Vilgot måste älska mig, för ibland när det kommer en film på TV som jag inte har sett tidigare så gör jag så att jag letar upp den på Internet för att kunna ladda ner den och se den utan avbrott, men tyvär hittar man inte alltid klassiker på nätet utan det är mäst 1/2 sketna Hollywood rullar som florerar på TBP.

4/12/2006 05:27:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home