torsdag, november 18, 2004

Squarepusher

Någon har gjort en enkel oredigerad intervju med elektronikavirtuosen Squarepusher. Utöver en lätt Bourdieau-doftande kritik av finkultur-tanken framför han en del intressanta synpunkter på musikens skapande process:

No matter what any iconoclastic artists may think, the work is always produced in a tension with the conventions and traditions of a given time. This framework contextualises the work, and it is subsequently made sense of. (...) A highly inventive individual may modify the frame as much as the work, but the work subsequently becomes very difficult for anybody to appreciate, as the modified framework is something known only to the artist. It is down to chance as to whether the consensus frame catches up with the work (...) What matters is not the rules themselves, but a balanced knowledge of them, as a musician can only compose or improvise in a tension with rules. This is the only freedom we are able to experience, a certain degree of freedom amongst a system of constraints.
Musikaliskt värde definieras alltså någonstans utifrån vad som möjliggör att ramar flyttas utan att de lämnas. Varken det totalt förutsägbara eller det totalt oförutsägbara vore egentligen musik, utan musiken är vad som sker i fältet där emellan. Dold redundans var ett nyckelbegrepp i IBM:s klassiska mått på logiskt djup. Medan maximal information i Shannons informationsteori (PDF) tenderade att sammanfalla med maximalt brus, definierade IBM-forskarna logiskt djup som information som visserligen kanske kan förutsägas, men bara med stor möda. (Teorierna är naturligtvis än idag högst aktuella för utvecklingen av datakompressionen.) Här kan vi släppa in Friedrich Kittler, litteraturvetaren vars medieteoretiska svängning grundlades medan han lödde synthezisers för 30 år sedan (ungefär samtidigt som Can försökte fördriva det mänskliga ur musiken):
IBM:s mått på logiskt djup i sin matematiska stramhet skulle utan vidare helt kunna ersätta vardagsspråkets gamla och nödvändigt otydliga begrepp "originalitet", "författarskap" och "upphovsrätt", det vill säga också upphäva deras rättsliga innebörd. Tyvärr är emellertid själva algoritmen för beräkning av algoritmers originalitet omöjlig att beräkna med Turings metoder. (Friedrich Kittler: Maskinskrifter, Anthropos 2003, s. 274)
Fast Forward: Åter till Squarepusher, som säger ett par förbaskat sanna ord om improvisation i musik:
There is always a correct point to shut up, and this is the crux of improvising, more difficult than the actual playing itself. This is what makes a lot of jazz unlistenable to me - it just doesn't shut up. Only a few visionary soloists, such as John Coltrane, have enough momentum to justify lengthy solos.

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Because it's only through mastering the art of having complete control
when you are at the same time totally out of control. You must hold
the reigns tighter than you have ever held them before but let the
chariot head over the cliff top. The abyss is calling.

http://www.piratecinema.org/the_klf/the_manual.txt

10/18/2005 02:27:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Kom också att tänka på:

Nietzsche, aforism 140 i vandraren och hans skugga (mänskligt, alltf.) "Dansa i bojor"

"först alltså låta ålägga sig ett mångfaldigt tvång, skapat av tidigare diktare; sedan själv tillskapa ett nytt, ytterligare tvång och behagfullt övervinna det."

10/18/2005 06:24:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home