torsdag, december 16, 2004

Undantagstillstånd

State of emergency är inte bara de återkommande orden som Björk sjunger i refrängen till Joga: emotional landscapes / they puzzle me / then the riddle gets solved and you push me up to this state of emergency / how beautiful to be! / state of emergency / is where i want to be. I den åttonde av sina Historiefilosofiska teser från 1940, sökte även Walter Benjamin ett sätt att välkomna undantagstillståndet, med en smått berömd formulering:

VIII. De förtrycktas tradition lär oss att det "undantagstillstånd" som vi lever i inte är undantaget, utan regeln. Vi måste uppnå en historieuppfattning som rymmer denna insikt. Då skall vi tydligt inse att det är vårt uppdrag att frammana ett verkligt undantagstillstånd, och detta kommer att förbättra vår position i kampen mot fascismen.
Idag har "undantagstillstånd" blivit ett ofrånkomligt begrepp för den situation där demokratins traditionella rättigheter kan sättas ur spel i demokratins namn, i en slags krig utan fiende och slagfält. Det för regeringen allt pinsammare uppgifterna om avvisningen av egyptierna, är ett högaktuellt exempel. Måndagens juridiskt tveksamma razzia mot personer som har koppling till en BitTorrent-tracker i Finland, visar att war on piracy mycket väl kan anta samma undantagstillståndets logik som war on terror.
Undantagstillståndet är en rättsteoretisk paradox: det ger suveränen laglig möjlighet att agera utanför lagen. Och härigenom röjer suveräniteten sitt sanna ansikte, skriver Agamben.
Copyriot har tidigare nämnt Stefan Jonssons introduktion till Giorgio Agamben i DN förra månaden. Tyvärr stannar resonemanget där i praktiken vid ett beklagande över rättslösheten, och några luddiga fraser om "egenmakt" och deltagande demokrati. Därmed överser Stefan Jonsson radikaliteten i hur Agamben faktiskt avfärdar rätten som en illusion. För även om det är känt hur den italienske filosofen ställde in en kurs på New York University för att USA började kräva fingeravtryck på alla besökare, är hans syn på undantagstillståndet ändå i grunden affirmativ – i enlighet med Benjamin-citatet ovan. I senaste numret av Glänta finns en essä av Christian Nilsson, Agambens messsianska paradoxer, som diskuterar just Benjamin och undantagstillståndet och betonar att Agamben inte efterlyser en återgång till "normalläget".
När undantaget blivit regel, menar Agamben, kan själva undantagets fiktion upphävas. Bandet mellan lag och våld klipps av och våldet förlorar varje juridisk överbygggnad (...) Agambens tes om åtskillnaden av undantaget som "fiktion" innebär att vi i en mening redan befinner oss i ett tillstånd av indifferens mellan våld och lag. Men eftersom fiktionen fortfarande upprätthålls – många ser däri vårt enda hopp – fortsätter åtskillnaden att vara verksam. För Agamben däremot ligger möjligheten i att gå till botten med hopplösheten, att i någon menings fullända den. (...) Inträdet i det "verkliga" undantagstillståndet innebär att skenet försvinner, att våldet framträder som sådant, frikopplat från varje juridisk-politisk legitimitet. (...) Agambens politiska projekt syftar till att stoppa den produktion av naket liv [ett centralt begrepp hos honom] som den suveräna makten åstadkommer genom sin "åtskiljande" pendling mellan norm och undantag. (...) För Schmitt har lagen ingen utsida. I en mening instämmer Benjamin och Agamben med denna analys, men hävdar att det trots detta finns ett sätt att bryta dess kraft och "använda den på ett annat sätt".
Hur detta ska gå till är dunkelt ... gudomligt våld ... profan-messiansk tidslighet ... medel utan mål ... improvisation. Precis som i frågan om estetiken, ämne för ett tidigare Copyriot-inlägg, tar Agamben oss till en yttersta rand bara för att sedan vägra ge en enkel riktningsanvisning. Om man är böjd att irriteras av detta dunkel, kan man helt enkelt skita i att läsa Agamben. För övriga rekommenderas Christian Nilssons essä. Resten av Glänta-numret (2.04) har som nån slags tema inavel, vilket mest känns helkrystat, men där finns ett par andra läsvärda texter. Däribland författaren Ola Nilssons förundransvärda skildring över en nutida inavlad släkt i Norrland.