onsdag, februari 09, 2005

Newspeak i Göteborgs fria tidning

För någon vecka sedan startade Göteborgs fria tidning, vars "målsättning är att bredda utrymmet för den offentliga debatten". Tyvärr har detta redan visat sig vara tomma ord. Nyöppnade Världskulturmuséet visade, i en angelägen utställning om hiv, en målning av en konstnärinna från Oman, i vilken ett citat från Koranen förekom. Bokstavstrogna muslimer rasade (vilket väl knappast är att förvånas över – fundamentalistisk islam tillåter ju varken musik eller avbildande konst). Efter diverse kampanjande från dessas håll, och även rena hot, bestämde sig muséets ryggradslösa ledning för att ge vika. Så vad säger då den nystartade lokaltidning som vill "bredda utrymmet för den offentliga debatten"?

Muslimer i Göteborg har nu fått museet att ta bort tavlan och det hela har vänt från grov förolämpning till fruktsam dialog.
Man storknar. Så formulerar sig faktiskt tidningens självaste redaktör, Madelene Axelsson, i ingressen till en nyhetsartikel. Expressens ledarsida säger annars vad som borde vara självklart: "Religionsfrihet är också att ha rätt att strunta i religionen." Och Arbetarens dito gör tankeexperimentet vilka reaktioner det skulle bli om det vore Åke Green och de nazistiska stormtrupperna som fick museiledningen att ta bort ett konstverk. Vill man läsa något verklig bisarrt kan man för övrigt leta upp "Scenario 2016" av före detta sossepolitikern Olle Ljungbeck, publicerat på debattsidan hos Göteborgs fria tidning. En liten ultranationalistisk science fiction-historia om hur "de svenska medborgarna" gör uppror mot att "invandrad arbetskraft från nya EU–länder" sänkt deras löner, samt mot "det moraliska och materiella förfall EU–anslutningen inneburit". Olle Ljungbeck romantiserar "Den svenske bonden som blev fri för mer än 500 år sedan" och fantiserar om militära "strider mot fienden". Kulmen på hans debattartikel är hur hans hjältar lyckas begå statskupp efter att ha hotat spränga ett par kärnkraftverk. Med andra ord ungefär samma saker som man kan läsa på nazistiska Patriot.nu, även om "utländskt kapital" ersatt "judarna" i rollen som det högsta onda. Göteborgs fria tidning känns verkligen allt annat än lovande.

7 Comments:

Anonymous Anonym said...

Om det vore en bild med bibelcitat skulle ingen vikt sig för att kristna grupper känt sig trampade på. Det är konstigt att muslimsk fundamentalism är mer rumsren är kristen sådan. Det borde vara likadant. Om det var så att Sverige var ett jämställt land.
mvh
Chadie

2/10/2005 01:37:00 em  
Anonymous Anonym said...

Ledsen o behöva säga det men sverige är inte ett jämställt land. Inte inom någon sfär egentligen.

Den som skriker högst och utövar mest våld vinner. Det är fakta.

Hela den här historien visar bara på hur slapphänta folk har blivit i allmänhet. (jag inkluderad). Vissa Muslimer skyr inga medel att få sin vilja igenom och detta kommer sakta men säkert att sluta i tragedier.

Den här händelsen är bara en indikation på vad det kommer att leda till.

Jag har inte tagit ställning på länge och försökt vara tillmötesgående med folk från alla grupper (levde till och med ihop med en av dem en tid) men det är slut nu. Jag tar ställning emot all form av fanatism och trångsynthet.

De övriga artiklar som var länkade till denna post ger uttryck för något som enligt lag SKALL vara straffbart med minst 2 år i fängelse alternativt deportering. Kan de inte acceptera den fria viljan har de inget här o göra.

En som tagit ställning!

2/11/2005 10:31:00 fm  
Blogger rasmus said...

Hej anonym,
det sista du skrev förstår jag inte. Övriga artiklar som länkades var en ledare från Expressen, en ledare från Arbetaren samt en semifascistisk insändare i Göteborgs fria. Ska alla dessa tre bestraffas med "minst 2 år i fängelse alternativt deportering"?

2/11/2005 04:00:00 em  
Blogger thomas said...

Utställningen handlade inte om blasfemiska tendenser i konsten utan om HIV/AIDS, i utställningen fanns en tavla som inte passade in, som tog all uppmärksamhet från utställningens agenda. Varför inte byta ut tavlan? Är utställning färdig, som en okränkbar individ, när den visas första gången? Varför kan man inte gå tillbaka och radera eventuella felaktigheter? Eller är det konstverket i sig som har ett högre värde, tår som vi inte får trampa på?

- Oj, nu handlar det om konst så vi får inte ändra på någonting.
- Men våra intentioner går förlorade i meningslös sidodiskussion.
- Det spelar ingen roll, utställningens och konstens heliga existens måste bevaras till varje pris.

Det hela luktar lika unket den romantiska idealismen som en gång födde dessa idéer. Reflexmässigt kommer de gamla vanliga idiotassociationerna - tänk om det hade varit nazister - ja, tänk om det hade varit nazister. Då hade Museet naturligtvis agerat annorlunda. Varför skulle det inte göra det? Alla åsikter håller inte samma värde, alla människor är inte lika mycket värda. Herregud, det är väl helt uppenbart! Fast det är väl klart, håller man romantikens konstidealism nära hjärta så finns säkert humanismen och liberalismen också där.

Trist att behöva läsa detta på CopyRiot, som annars brukar ha en klart motsatt inställning när det gäller konsten integritet och värde. Tråkigt.

2/11/2005 04:53:00 em  
Blogger rasmus said...

Thomas!
Jag förstår ditt resonemang, men man kan precis lika gärna vända på det.
Du menar att jag värnar "utställningens och konstens heliga existens". Själv värnar du utställningens "intentioner". Det låter som en märkligt instrumentell syn på konst.
Visst kan man ändra i en utställning. Men när ett konstverk en gång uppväckt en konflikt, ska man inte inbilla sig att den kan göras ogjord genom justeringar i utställningen. Tvärtom är den enda rimliga linjen att acceptera att konst, när den väl är offentliggjord, kommer att få verkningar som inte går att förutse. Konstinstitutionerna bör bejaka slumpen och de diskussioner som väcks, istället för att fegt dra sig tillbaka till sina "intentioner".

De "reflexmässsiga idiotassociationerna" är för övrigt högst relevanta. När ett museum en gång dragit tillbaka en tavla för att några muslimer känner sig kränkta, kan kristna fundamentalister nästa gång hänvisa till fallet. En kvalificerad gissning är att, innan året är slut, såväl kristna som nazister kommer att ha gjort just så.

Ställd inför ett scenario där konstens handlingsutrymme kringskärs allt mer för att ingen ska trampas på tårna, föredrar jag i konkreta fall som detta ett taktiskt stöd till tanken på konstens autonomi (vilket inte behöver stå i motsättning till förstörandet av estetiken).

Sen pepprar du en räcka anklagelser mot mig: romantik, idealism, humanism, liberalism samt att hålla alla åsikter för lika värda. Allt det där får stå för dig (skulle jag t.ex. se islamism som en åsikt av samma värde som alla andra?)

Att använda "romantik" som skällsord eller överlag kalla den mångfacetterade tyska idealismen "unken" och förkastlig förefaller mig för övrigt mycket svepande. Ditt snack om att mitt ställningstagande skulle grundas i "romantikens konstidealism" för inte diskussionen vidare (i vilka idéer grundas förresten ditt helighållande av utställningens "intentioner"? Fundera på det...)

2/12/2005 05:17:00 em  
Blogger thomas said...

Hej Rasmus!
Det kanske blev lite hårda ord förra gången men jag blev grymt missnöjd på och förbluffad över ditt inlägg. Det kändes väldigt slentriant och faktiskt lite oproblematiserande. Som ett lagom upprört standardsvar. Men det var inte meningen att du skulle bli förolämpad. Lite omruskad kanske, men inte förolämpad.


>>i vilka idéer grundas förresten ditt helighållande av utställningens "intentioner"?<<

Naturligtvis tänker jag mig inte att utställningen (tinget) har någon som helst intention. Men det har sannolikt museet och inte minst den projektgrupp som organiserar detta möte. Deras intentioner (att diskutera HIV/AIDS) har helt kommit att överskuggas av en sidodiskussion. Således valde de att ta bort det omdiskuterade konstverket. Jag påstår inte att deras åsikter är heligare eller viktigare än någonting annat men det är för mig i alla fall fullständigt begripligt att de inte vill låta en viktig och välgjord utställning försvinna i ett idealistiskt skyttegravskrig för "konsten autonomi". För mig är det inte konstigare än att en fotbollstränare byter spelare under en match. När det inte funkar så funkar det inte.

Vi får inte glömma att utställningen i fråga i första hand inte var en konstutställning utan just en möteplats, ett diskussionsunderlag. Visst man kan önska att de skulle bejaka slumpen, men till vilket pris? På bekostnad av allt som de arbetat för bara för att det finns några som skriker sig hesa? Jag fattar inte varför det är någonting eftersträvansvärt.

>>En kvalificerad gissning är att, innan året är slut, såväl kristna som nazister kommer att ha gjort just så.<<

Så vad då, låt de göra det! Världkulturmuseet är inte domstol, deras handlingar är inte prejudikat. Jag betvivlar att någon institution kommer böja sig för nazister på grund av vad som hänt på Världskulturmuseet. Det sätter jag mina pengar på, sen kan nazisterna peka på vad de vill.

>>Ställd inför ett scenario där konstens handlingsutrymme kringskärs allt mer för att ingen ska trampas på tårna, föredrar jag i konkreta fall som detta ett taktiskt stöd till tanken på konstens autonomi.<<

Vad är Konsten, vars handlingsutrymme kringskärs allt mer, för någonting? Varför är det viktigt att försvara Konstens autonomi (vilket jag verkligen inte förstår vad det är)? När jag tittar mig omkring så ser jag inte allt mer begränsad produktion av konst eller kultur, snarare tvårtom så lever vi i en tid då konst är mer allmänt, mer tillgängligt och på grund av detta med betydligt högre handlingsutrymme. Men jag kanske missuppfattar vad konst är för någonting.

2/12/2005 06:47:00 em  
Blogger rasmus said...

Hej Thomas, hårda ord är inget problem här :)

Men låt oss tänka på konsekvenserna. Nog för att muséet inte kommer att vika sig för påtryckningar från nazister. Men om en utställning om HIV möter motstånd från en frikyrklig kampanj, vad ska de då göra?
Plocka bort tavlan under förutsättning att de kristna lyckas skrika lika högt som islamisterna, med hänvisning till att man inte vill skymma det utställningen egentligen var tänkt att visa? Fine, då har man satt ribban – skrik tillräckligt högt att ni kränkts i er tro, och ni får som ni vill.
Eller låta den vara kvar eftersom det var kristna och inte islamister? Då har man sagt att viss fundamentalism är mer OK än annan.
Detta var vad Göteborgs Fria Tidning i praktiken sa. De idealiserade bortplockandet av tavlan som
bortplockandet av tavlan som en vändning "från grov förolämpning till fruktsam dialog". Så skulle de aldrig ha gjort om det var Maranata som agerat, men när det är deras muslimska motsvarigheter går det tydligen bra.

För övrigt hoppas jag vi kan undvika att ställa HIV och islamism – vår tids kanske mest akuta globala problem – mot varandra. Särskilt som de nog ofta vinner på att diskuteras tillsammans – reaktionära religiösa krafter är ju ett av de största hindren som möter bekämpandet av HIV. Våga konfrontera islamismen i stället för att drömma om "fruktsam dialog"!

2/13/2005 09:10:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home