tisdag, november 15, 2005

Fyrkantiga klossar i runda hål, användare och samlare

"Fenomenografi" var ett ord jag aldrig hade hört innan. Tydkligen en forskningsriktning inom främst pedagogik som uppstod när kassettbandet och fenomenologin sammanstrålade i Göteborg, typ. Syftet är att nå en förståelse av kvalitativt skilda föreställningar om fenomen i omvärlden. I våras intervjuades jag av magisterstudenten Michael Körnemark från Bibliotekshögskolan i Borås, som nu har skrivit en fenomenografisk uppsats med utgångspunkt i intervjuer med IFPI, SonyBMG och så då Piratbyrån. Han kommer fram till att vi har ett solklart fall av inkommensurabilitet (parterna har totalt skilda infallsvinklar), hänvisande till Thomas Kuhn. Slutsatsen som dras därur tycker jag är råflummig:

Min slutsats efter att ha genomfört denna undersökning är, att de tre parterna skulle tjäna på att i sin dialog verka för ett paradigmskifte gällande hur dessa upplever varandra, likväl som hur de upplever sig själva i förhållande till varandra.
För att ytterligare understryka skillnaden tar han till en slagkraftig bildlig metafor, vars analytiska värde jag dock kan betvivla:
Jag har givit parterna IFPI, Piratbyrån och Sony/BMG var sin geometrisk figur, som representerar respektive part i metaforiskt hänseende. IFPI har fått en kvadrat, Piratbyrån en cirkel och Sony/BMG har givits en triangel.
Därav uppsatsens titel: Fyrkantiga klossar i runda hål? [PDF, 60 sidor] Det är en välskriven undersökning, ingen dussinuppsats, men naturligtvis kan jag inte avhålla mig från att ställa upp några frågetecken. Men först kan vi referera lite av den historiska bakgrund som Michael Körnemark ger till de skilda föreställningsvärldarna. Han skriver att "ett kreativt synsätt rörande Internet som verktyg är inkommensurabelt i relation till ett synsätt som innefattar företagens juridiska verklighet av idag, som i sin tur härstammar från en diskurs med grunden i 1700-talets skriftkultur".
Det var Fichte som löste den största problematiken i förhållande till upphovsrätten, då han insåg att man kunde göra en skillnad mellan ett verks form och dess innehåll, och i och med detta så lades grunden för den moderna upphovsrättslagstiftningen. (...) I dag står vi emellertid inför ett problem. Som många kreativa artister, musiker och konstnärer har insett, innebär existensen av vårt nygamla medium Internet ypperliga möjligheter för kreativt skapande. Många gånger resulterar ett sådant skapande i att gränsen mellan ett verks och/eller en produkts form och innehåll tänjs ut och blir suddig. (...) Fichte skiljde på begreppen form och innehåll i relation till en tryckt skrift, och ansåg att ett verks innehåll tillhörde var och en när väl boken i fråga hade publicerats. Formen i vilken just detta verks innehåll hade skapats, ansåg han däremot var ett unikt uttryck för denne författares kreativa förmågor. Johann Gottlieb Fichte anses härmed ha lagt grunden för den moderna synen på författarskap, eftersom den av honom formulerade distinktionen betydde att en författares kreativa förmågor gavs ett personligt uttryck i och med denna distinktion.
I uppsatsen ifrågasätts jag också för ett off topic-påstående jag gjorde om att det är piratkopiering som gjort att mjukvaruföretag kunnat etablera marknadsledande positioner. Han skriver:
Dataföretag växer när de tjänar pengar på att deras produkter säljs, de tjänar inte pengar på att kopior av produkterna görs.
Det där är en uppenbart felaktig generalisering. Microsoft, för att ta ett stort exempel, tjänar pengar på gratisprogram som MSN och Hotmail (Hotmail är ju också mjukvara, fast den körs på en server), utan att ta betalt för dem. Vi behöver inte ens nämna Linuxindustrins olika ekonomiska modeller. Michael Körnemark har rätt i att Piratbyrån "betonar det som är positivt och kreativt med användandet av fildelningslösningar" och samtidigt vill "föra en filosofisk-etisk diskussion med politiska undertoner". Däremot undrar jag varifrån han har fått att Piratbyrån "säger sig representera de människor som ägnar sig", ett osant påstående som han sedan börjar kritisera. Jag blir också rätt skeptisk till användandet av begreppet "användarperspektiv". Ordet "användare" brukar implicera ett klienttänk. Exempelvis påstås Piratbyråns kritik mot DRM komma "ur ett användarperspektiv", vilket jag vill ifrågasätta. Ifrågasättandena av upphovsrättsindustrins planerade DRM-samhälle har i hög grad sprungit ur hackerkretsar och de DRM-kritiker har talat inte i egenskap av konsumenter av "innehåll" utan som programmerare med vissa kunskaper om datorkod. Därefter har konsumentföreträdare nu börjat få upp ögonen. I de publicerade citaten talar jag också om hur fildelningsnätverkens erbjuder "möjligheten att umgås socialt med andra nätverksanvändare, och bläddra i dessa användares mappar med musik", men det anser han "har mer med sociala aspekter av internetanvändande att göra än musiken i sig" och därför på något sätt faller utanför undersökningens kärna. Frågan man då får ställa sig, är om det verkligen är vettigt att särskilja musiklivets sociala former (från DC++ till dansgolvet) från "musiken i sig". Om man som här pratar om ekonomiska modeller, så leder ett perspektiv som skjuter det sociala åt sidan nästan oundvikligen in i upphovsrättsindustrins ekonomiska utopi byggd på kontroll över spridningen av digitala kopior. Även här menar Michael Körnemark att min betoning på marknadsföring underifrån kommer "ur ett användarperspektiv". Att utgå från fildelares subjektiva upplevelser är en bra sak, men att försöka urskilja "användarna" som en distinkt grupp med vissa intressen som ska vägas mot "upphovsmännen"? I förlängningen av detta definierande av intressegrupper och tal om paradigmskifte kan man ana en dröm om ett "digitalt Saltsjöbadsavtal". En figur med något annorlunda karaktär än "användaren" är "samlaren". Walter Benjamin intresserade sig för samlandet, bland annnat i en liten essä som på engelska heter Unpacking my library, och som innehåller en rolig formulering:
Of all the ways of acquiring books, writing them oneself is regarded as the most praiseworthy method.
Skrivandet eller skapandet som snarast en udda specialform av samlandet. (Samlandet av citat och referenser, som ibland kan ta sig riktningen av en ny bok. DJ:ns skivback vars "användande" då och då slår över i albumproduktion.) Benjamin fortsätter, med ett obestämt mått av självironi:
Writers are really people who write books not because they are poor, but because they are dissatisfied with the books which they could buy but do not like. You, ladies and gentlemen, may regard this as a whimsical definition of a writer. But everything said from the angle of a real collector is whimsical.

7 Comments:

Anonymous Anonym said...

Oj, det där sista stämmer nog väldigt bra in på folk som gör elektronisk musik (och samtidigt hänger på soulseek).

11/15/2005 08:48:00 fm  
Blogger keitel said...

Det är alltid lika trevligt och danande att besöka din blogg för att hålla sig uppdaterad. En aspekt som jag tycker är intressant, och möjligen perifer, är tendenserna till analt samlande och katalogiserande som utbudet (säskilt av musik) verkar ge upphov till. Se på soulseek-användarna med kompletta skivbolagskataloger och se på 0day-warez-typerna som förkastar allt som inte har rätt form (nytt) oavsett innehållet. Detta blir en smula flummigt, men ett enormt utbud verkar i vissa (rätt många) fall också göra att formen övertrumfar funktionen. Men vi kanske har en anal kompletist i oss alla som vill komma ut och radera alla okompletta album eller icke-grupp-realeaser?

11/15/2005 10:14:00 fm  
Anonymous Anonym said...

anal kompletist? Anar jag Freuds osaliga ande?
Förr samlade vi nötter och nu samlar vi skivor. Ingen större skillnad...

11/15/2005 01:23:00 em  
Anonymous Anonym said...

Trist att inte Piratbyrån fick ha triangel...

11/16/2005 04:59:00 em  
Anonymous Anonym said...

Värt att tillägga ang. den sk. anala kompletismen i frågan om skivetikettsamlingar är ju att det faktiskt finns labels som det kan vara värt att faktiskt ha alla releeaser ifrån enbart på musikens egna meriter :)

11/17/2005 02:49:00 em  
Anonymous Anders S. said...

Jag kan, i det här sammanhanget, tipsa om min egen uppsats i biblioteks- och informationsvetenskap: Den tryckta textens auktoritet: Vetenskaplig publicering i 1600-talets medieekologi. Efter att ha arbetat ganska hårt med en text i ett halvår är det ju roligt om fler människor än opponenten, examinatorn och 2-3 klasskamrater läser den.

11/18/2005 04:36:00 em  
Blogger Erik Hultgren said...

Piratbyrån och skivindustrin har helt olika världsföreställningar. Behövs det verkligen en 48-sidig uppsats för att förstå det? Själv trodde jag en nypa sunt förnuft räckte.

Får se om jag orkar plöja igenom rapporten.

11/21/2005 02:36:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home