torsdag, november 10, 2005

Vapnet mot DRM heter inte lagstiftning!

Konsumentrörelsens kampanj Consumers Digital Rights som sjösattes idag är väldigt välkommen. Särskilt som den tar strid mot DRM-eländet (det som på tidnings- och branchspråk kallas "lagliga alternativ"). Dagens lanseringsartikel på DN Debatt är välformulerad. En enda liten grej som är värd att problematisera är slutklämmen:

Politikerna måste se till att privatlivet och den personliga sfären respekteras i den digitala världen.
Det hör väl till formen att vädja till politiker. Dessutom hade det tett sig rätt konstigt om en konsumentorganisation skrev en debattartikel där de uppmanade alla konsumenter att ändra sitt beteende så att inte DRM kunde slå igenom – men i den här sortens frågor (som rör hårdvarustandarder, filformat och kommunikationsprotokoll) är det til syvende og sidst faktiskt användarkollektiv och inte politiker som avgör utgången. Värt att reflektera en stund över! Politiker som läser artikeln uppfattar den antagligen som ett rop på lagskydd mot DRM och liknande otyg. Tidigare i år aviserade faktiskt Thomas Bodström plus vänsterpartiet ett förbud mot kopieringsspärrar som hindrar kopiering för privat bruk. Men det vore helt fel väg att gå! Inlägget "Ska kopieringsspärrar regleras åt två håll samtidigt?" konstaterade då att det inte ska vara statens uppgift att vare sig uppmuntra eller motverka DRM. Innan datoranvändandet blir ännu mer reglerat av klåfingriga (om än välmenande) politiker, bör vi alltså säga det rakt ut: DRM måste vara tillåtet! Därmed inte sagt att det ska vara tillåtet att lura och sabotera sina kunder á la SonyBMG. Inte heller sagt att vi någonsin ska acceptera någon form av DRM över huvud taget – bara att lagstiftning inte är vägen. Politikerna som leker med sådana idéer är samma som tidigare i år införde den skärpta upphovsrättslagen som inkluderade förbud mot kringgående av kopieringsspärrar och att sprida eller informera om redskap för att knäcka DRM. Avskaffa den lagen istället, och låt det vara upp till världens hackers att släppa sin kreativitet fri och göra DRM-spärrarna meningslösa! Hur som helst så ska det bli spännande att se vad som kan bli av kampanjen – känner inte till svenska grenen närmare, men bakom konsumentrådet står hela floran av klassiska och ytterst väletablerade (och i de flesta fallen mer eller mindre socialdemokratiska) folkrörelserna. Andra Copyriot-poster som tar upp olika aspekter av DRM:

12 Comments:

Blogger Christopher Kullenberg said...

Intressant! Precis som du säger är det användarkollektivet som ska avgöra huruvida DRM skall representeras eller inte. I ett samhälle där den lagstiftande makten distansierar sig från användarna (Västeråsdomen etc.) är representation i form av användande en mera direkt väg att gå. Detta visar sig inte minst av hur fort varje försök till DRM misslyckas, samt i vilken grad användarna använder något mera användarvänligt (P2P, etc.) Istället för att gå vägen via den ideologiska överbyggnaden (slitet begrepp) så låter vi hellre DRM-teknikens politik medieras via bits and bytes.

11/10/2005 10:53:00 em  
Anonymous Mikael Ståldal said...

Helt rätt, DRM är verkligen ett otyg.

11/10/2005 11:11:00 em  
Anonymous Anonym said...

"it's just sounds, nobody owns sounds! motherfuckers are trying to own everything! they're charging people for air and water like, damn. it's a sound. once it's out in the world it's the property of everybody."

- mf doom

11/11/2005 06:03:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Oavsett vad som är "statens uppgift" skulle lagstiftning vara mångdubbelt mer effektivt mot DRM jämfört med konsumentmakt. Och om man bortser från förbudet mot att kringgå kopieringsskydd som är ganska tandlöst så blir det inte reglering åt två håll, eftersom DRM funkar oberoende av lagstiftningen.

11/11/2005 08:55:00 fm  
Blogger rasmus said...

Anonymous: Jag har väldigt svårt att föreställa mig hur någon skulle kunna formulera en lag mot DRM som inte antingen blev fullständigt luddig eller slog mot även bra kod.
Det handlar inte om moraliska uppfattningar om "statens uppgift", utan om insikten att politiker fattar nada om kod och till varje pris bör hållas borta från att förbjuda vissa former av programmering.

11/11/2005 02:21:00 em  
Anonymous Martin Melin said...

Den fysiska världens lagstiftning av den digitala är från första början ett påhitt som egentligen inte är särskilt välgrundat. Data följer inga nationsgränser och bör rimligtvis inte heller lyda under nationella lagar.
Detta är dock en följd av rädslan för att låta den digitala världen gå fri från den fysiska, och lagstiftning är nog något som vi kommer att få leva med. Detta betyder inte att det har någon effekt, speciellt nu när vi sakta men säkert går in i krypterade s.k. "darknets".

11/11/2005 04:30:00 em  
Anonymous blenda said...

Jag tror att konsumentmakt kan vara ganska effektivt i det här fallet. Personligen skulle jag aldrig köpa några DRM-skadade ljudfiler eller använda någon musikspelare som bara kan spela sådana, och jag tror att det finns många som tänker som jag.

11/11/2005 06:11:00 em  
Anonymous Anonym said...

Struntprat, det där är önskeliberalism i en låtsasvärld.

Under tiden, i den verkliga världen, finns det massor politiker skulle kunna göra. Till exempel tillåta (eller låta bli att förbjuda, om man vill se det så) icke-lydandet av DRM-flaggor.

Och internationellt jobba emot dessa påhitt istället för att ständigt hoppa på den senaste flugan från staterna, från Wassenaar till DMCA.

11/12/2005 03:11:00 fm  
Blogger rasmus said...

självklart finns det massor som politiker kan göra i form av att stoppa regleringsförsök, som den senaste kommentaren skriver, eller avskaffa gällande regleringar.
men det är ju något annat än att stifta nya lagar som förbjuder viss kod.
det må sedan vara "önskeliberalism" eller vad som helst, men grundas inte i ideologi utan ett simpelt strategiskt övervägande utifrån hur internets funkar.

11/12/2005 12:28:00 em  
Anonymous Anonym said...

Kommentarerna innan (innan min tidigare om låtsasvärlden) var ganska överrens om att det bästa vore om politikerna inte lade sig i den digitala världen överhuvudtaget. Det var detta jag ville reagera på: Visst, i en perfekt värld vore det naturligtvis så. Men i verkligheten finns mängder av internationella handelsavtal, storföretag och annat otyg som sätter käppar i hjulet för oss användare. CD-skivan var det sista icke-DRM-skadade mediet, när den är borta är kampen förlorad. Ingen konsumentmakt i världen kan ändra på det.

11/13/2005 01:29:00 em  
Anonymous blenda said...

"CD-skivan var det sista icke-DRM-skadade mediet, när den är borta är kampen förlorad. Ingen konsumentmakt i världen kan ändra på det."

Vad menar du? Även om alla CD-skivor skulle begränsas med DRM skulle det väl fortfarande finns DRM-fria ljudfiler att ladda ner från Internet?

11/14/2005 12:57:00 fm  
Anonymous Anonym said...

blenda, jag tror han menar det sista fysiska mediet.

Apropå DRM så låt oss se på följande scenario: Bolagen sätter äntligen upp några siter med bra utbud där man kan ladda ner film. Vi vet alla att de kommer köra med DRM och Windows media player format.
Då kommer det bli så att väldigt få kommer köpa därifrån då det kommer finnas grupper som vill se filmen på sin tv/dvd och det kommer finnas grupper som bojkottar pga DRM.

Då finns det inga lagliga alternativ, så man kommer fortsätta med p2p.

Vad gör MPAA:s lobbyister då?
jo, de går till politikerna och säger "titta här, nu låter vi folket ladda ner film som de har bett om och ändå så köper dem inte av oss. Ni måste förstärka upphovsrättslagarna och sätta mer pengar på polisen att jaga dessa tjuvar".

Detta scenario är inte särskilt långsökt, glöm konsumentmakt, det finns inte.

D

11/14/2005 09:31:00 fm  

Skicka en kommentar

<< Home