lördag, december 24, 2005

Legaliserad fildelning i Frankrike? Missförstånd, dilemman och framtider.

Under senaste månaden har motstridiga besked nått över språkbarriären från Frankrike. Först gällde det hur franska regeringen drar upp planer för Europas vettvilligaste upphovsrättslag, som skulle förbjuda fri mjukvara (som konsekvens av ett luddigt krav på att alla program som kan överföra upphovsrättsskyddat material måste integrera "vattenmärken" och DRM-spärrar). Men nu, just när lagförslaget var tänkt att myglas igenom i underhuset, så kom plötsligt andra rubriker: "Frankrike legaliserar fildelning!" Nej, det stämmer inte riktigt. Men en ledamot lade fram ett till synes litet men helt avgörande ändringsförslag, vilket en sen kväll röstades igenom med siffrorna 30-28 (övriga 500 var frånvarande). Undantag görs därmed för "kopiering av verk ... från källor på internet ... för privat bruk", som blir uttryckligen tillåten. Annat än de tidigare förslag på fantasistraff för oauktoriserade nedladdningar! Att det skulle röra sig om legaliserad fildelning är en grav missuppfattning. Förslaget låter nämligen uppladdningen förbli kriminell, och ändrar i sig inte den tokhårda straffskärpningen. Fildelning, som är en horisontell aktivitet, har då knappast legaliserats – betänk särskilt att alla BitTorrent-användare laddar upp. Boing Boing, Slashdot, Joi Ito, IDG.se, Netzwelt.de och Bloomberg slarvar rejält i rapporteringen: samtliga tycks förutsätta att legaliserad "downloading" kan beskrivas som legaliserad "filesharing". Flagrant! Det är förståeligt att vissas slarv har gett andra en felaktig bild av vad förslaget handlar om, särskilt med tanke på språkbarriären. Men det finns även de som hyllar den nya franska modellen för vad den är, inte som ett litet taktiskt steg, utan som "det praktiska förverkligandet av en Kulturflatrate". För underhusets ändring inbegrep ett andra moment: inrättandet av en "flatrate" eller "alternativt kompensationssystem". Detaljer saknas, men det uppges att de franska internetanvändare som vill ha en "licens" för att få ladda ner lagligt (från vilka, var det tänkt?) ska betala en månatlig avgift, någonstans i storleksordningen 7-10 euro. Pengarna ska gå till Sacem, världens anrikaste organisation för kollektiv rättighetsförvaltning, tillhörande samma international som svenska STIM. Sacem får i uppdrag att fördela pengarna för att "kompensera" rättighetsinnehavarna. Just precis detta – om vi får ett ögonblick glömmer bort att bara hälften av fildelningen, den så kallade nedladdningen, blir tillåten – är vad en stor mängd upphovsrättskritiker har fört fram som en pragmatisk kompromisslösning. Från Tyskland kommer följande pressmeddelande:

Med glädje ser Fairsharing-kampanjen, bedriven av Attac, FoeBuD e.V. samt Grön ungdom, de aktuella utvecklingarna i den franska upphovsrättsdebatten. Franska parlamentet röstade under natten till 22 december för ett ändringsförslag, som ska legalisera det privata kopierandet [sic!] av musik- och filmfiler. – Förslaget skulle också med sin fasta avgift på knappt 10 euro i månaden mycket nära den kulturflatrate, som vi sedan länge kräver, säger Julian Finn från Fairsharing-nätverket.
Well, detta är ett kampanjande som Copyriot har dissat rätt grundligt. Kollektiv upphovsrättshantering var den kompromiss som en gång uppnåddes för levande framföranden av musik. Den applicerades sedan på radio, och med tiden fick vi även avgifter på vissa lagringsmedier. Gå till inlägget om kassettband och kassettersättning, ladda ner PDF:en och läs, om ni är intresserade av den historiska dragkamp som ligger bakom. Där tecknas nämligen bakgrunden till mycket av det som händer idag. Idén med "alternativa kompensationssystem" är helt enkelt att utsträcka kassettersättningens system även till internet. Men där stöter vi obevekligen på ett faktum som påfallande ofta upprepats här på Copyriot: Internet används till massor av olika saker, men ettor och nollor är sig lika. Visst kan man tänka sig att en flatrate-modell av det slag som franska underhuset röstat igenom skulle vara hyfsat genomförbart, så länge det bara gäller musik. Ett fast "pris" per minut eller per megabyte går alltid att sätta. Men i fildelningsnätverk utbyts många andra slags filer än ljudfiler. Om vi bortser från mjukvara (som flatrate-förslagen inte brukar vilja inbegripa), återstår sådant som text, film och stillbilder. Då får vi utgå från att det vore omöjligt att sätta ett fast pris per megabyte (i så fall skulle ju en DVD vara "värd" tusentals gånger mer än en roman). Alltså skulle vi behöva någon form av centralt kulturråd som "värderade" olika former av digital kultur gentemot varandra. Knappast okontroversiellt. Luktar närmast sovjetiskt. Men vad värre vore, tvingas varje flatrate-system att avgränsa mellan olika slags litteratur. Om nu en nedladdning av Jan Guillos senaste roman ska ge "ersättning" till honom och hans förlag, hur motiverar man då att inte en bloggare vars skriftliga alster laddas ner till otaliga RSS-läsare inte också ska få ta del av systemets pengar? Ska man "ersätta" ett gammalt filmklipp från Hollywood som laddas ner via eDonkey, men inte en nollbudgetfilm som producenterna själva gjort tillgänglig på www? Oerhört intressanta frågor att spekulera om för oss som är intresserade av digital kultur. Oerhörd huvudvärk för de franska statstjänstemän som ska implementera systemet – om underhusets ändring nu står sig. Så vad händer nu? Enligt bl.a. Fippu.ch som följt utvecklingen på tyska, har parlamentsförhandlingarna ajournerats och återuppptas den 17 januari klockan 09.30. Och det verkar som om senaten (överhuset) har befogenhet att avfärda ändringen om de så önskar. Socialistpartiets gruppledare överräckte en Lawrence Lessig-bok till den ansvariga ministern, som dock (enligt en annan tysk blogg) gjorde sitt för att obstruera och ska ha varit den som såg till ändringen legaliserade bara ned- och inte uppladdning.
Regeringen har en stark ställning gentemot parlamentet tack vare inflytande över kamrarnas dagordning samt rätten att utnyttja en beslutsordning, enligt vilken ett regeringsförslag anses antaget i sin helhet om inte regeringen fälls i misstroendevotum. Nationalförsamlingens [underhusets] avgörande maktbefogenhet är möjligheten att fälla regeringen genom misstroendeförklaring. (Nationalencyklopedin)
Låter inte så muntert kanske. Men andra vet nog mer om hur fransk politik funkar praktiskt. I första hand får man nog se underhusets beslut som ett symboliskt uppror mot regeringens urbota korkade förslag på upphovsrättslag, vilken för övrigt skulle ha slagit mot franska statens egna satsning på öppen källkod. Som symbolisk ändring och taktiskt steg går det förstås att bortse från den praktiska omöjligheten av ett rättfärdigt flatrate-system. Detta diskuteras i kommentarerna till Oscar Swartz inlägg. Gissningsvis kommer varken regeringens ursprungliga och helbisarra förslag eller underhusets flatrate-förslag att gå igenom utan ändringar, men Frankrikes upphovsrättslag är i vart fall inte längre en fråga för politiker att smyga igenom på egen hand. En intressant grej: Underhusets reformförslag uppges ha kommit direkt från Audionautes, en fildelningsvänlig organisation med 6000 medlemmar som bildades hösten 2004 och leds av blott sjuttonåriga Aziz Ridouan. En kul grej: Upphovsrättsindustrin har lyckats skaka fram en motståndaraktör i form av skådespelaren Alain Dorval, mest känd för att ha dubbat Rambo-filmerna. Denne intellektuelle gigant menar att den något urgröpta upphovsrättslagen skulle "kasta oss tillbaka till tiden före franska revolutionen. Parlamentarikern som först föreslog ändringen är bra mycket nyktrare: "Vi rör oss bara i en riktning som ändå är ofrånkomlig för lagarna överallt." Insiktsfullt. Och Frankrike kan säkert ge en välbehövlig knuff åt det EU som verkar slå in på det öppna vansinnets väg i upphovsrättsfrågorna, även om det må erkännas att det komiska Minitel-projektet gjort att mitt förtroende för snigelätarna som IT-avantgarde är ... rätt lågt. Det allra värsta som skulle kunna hända – men antagligen föga sannolikt – vore faktiskt att underhusets flatrate-förslag går igenom, men regeringens maximalistiska upphovsrättslag i övrigt klubbas i oförändrat skick. Resultatet skulle bli att nedladdningen visserligen blev fri, medan uppladdning gav långa fängelsestraff. Sacem skulle både få skyffla flatrate-pengar till förlag och skivbolag, och fortsätta att jaga fildelare ungefär som vanligt. Och program med öppen källkod skulle bli olagliga att marknadsföra i Frankrike. Som Ulrik Sverdrup skriver i en bloggkommentar hos Joi Ito:
This is totally backwards. We should be conscious about this, and keep in mind that we much much rather have it the other way – with F/OSS flowering and file sharing pushed into the darknets.
Word! Vi måste aktivt undvika frestelsen att hela tiden leta efter Lösningen. Ungefär det tänker Palle Torsson och jag säga i vårt anförande på CCC, The Grey Commons (lugn, text + slides lär komma online rätt snart). Om ett par dagar bär det till Berlin!

8 Comments:

Anonymous Anonym said...

"...det uppges att de franska internetanvändare som vill ha en "licens" för att få ladda ner lagligt (från vilka, var det tänkt?)"

Det är väl inget direkt problem vem du laddar ned från oavsett om det är en legal fil eller via fildelningsprogram, om du betalat din avgift så har ju du en licensierad och godkänd kopia och om personen du hämtat den från har sitt på det torra eller ej är dennes problem.

12/25/2005 12:22:00 fm  
Anonymous Kjell Alinge-smogger said...

HEJA! HOLA!!

VIVA TUTTIFRUTTI.

ELDORADO HÄLSAR!!
via nätscannaren Kjell Alinge

12/25/2005 01:22:00 fm  
Blogger rasmus said...

anonymous: Vet inte om du har missuppfattat, men om uppladdning är jättekriminaliserat och politikerna ska legalisera nedladdning, är det väl befogat att fråga sig varifrån de tänker sig att man ska få det man laddar ner? Det kommer ju ofrånkomligen att finnas en brottsling i andra ändan. Även om det inte lär bli några problem med tillgång, såklart.

När politiker tillåter nedladdning men förbjuder uppladdning, avslöjas ett fundamentalt missförstånd kring internet. Internet framstår som något "där uppe" som man kan "ladda ner från".
Men. Det finns inga lösryckta uppladdningar, det finns inga lösryckta nedladdningar, det finns bara en mängd datorer som överför data mellan varandra via nätverksprotokoll.
Det gäller www, det gäller BitTorrent, det gäller MSN, IRC, Kazaa, e-post, vad du vill. Ordet "nedladdning" är en dimridå!

Kjell Alinge: Viva Eldorado! :D

12/25/2005 12:45:00 em  
Anonymous sp.1 - 200 said...

Om du är intresserad, har du nån länk till en fransk källa kan jag titta på det, tror mig behärska franska tillräckligt för att kunna förstå.

goda julhälsningar
s

12/25/2005 02:35:00 em  
Blogger rasmus said...

sp.1: Visst, här kommer några franskspråkiga källor, några har redan länkats, andra inte:

Le Nouvel Observateur
Audionautes
Technorati-sökning efter den aktuella parlamentarikern (kan säkert ge en del)
EUCD.info

12/25/2005 04:11:00 em  
Anonymous sp.1 - 200 said...

"Les députés ont adopté dans la nuit de mercredi 21 à jeudi 22 décembre, contre toute attente, des amendements légalisant les échanges de fichiers sur internet via le système "peer to peer" (P2P) lors de l'examen du projet de loi controversé sur le droit d'auteur."

översätts ungefär...

"De folkvalda har på mellan onsdagen 21 och torsdagen den 22 december antagit, mot allas förväntningar, tillägg vilka legaliserar utbyten på internet via systemet "peer to peer" (P2P) trots ... kontrovers kring lagen med hänvisning till författarens rättigheter".

Dvs, jag hittade inget du inte redan vet...

12/25/2005 11:33:00 em  
Blogger Thiago Forrest Gump said...

Prefiro H2O.

12/26/2005 06:25:00 em  
Anonymous Anonym said...

http://techdirt.com/articles/20051223/0644204_F.shtml
Finland gör bort sig.

http://libertarianinroom101.blogspot.com/
Nämner samma sak.

12/27/2005 12:14:00 fm  

Skicka en kommentar

<< Home