Kursvändningar inleder årets fildelningsdebatt

Så här anförde, inför en engagerad publik om två-tre tjog, paneldeltagarna på onsdagskvällens seminarium Fildelarna – de nya radikalerna? på ABF-huset i Stockholm - fritt sammanfattat:

• Hillevi Larsson (s), riksdagsledamot som sitter i Lagutskottet: Upphovsrätten måste vara teknikneutral, det är det viktigaste! Det vore väldigt, väldigt konstigt om det gällde en annan upphovsrätt på nätet än utanför. Samma villkor måste gälla för produktion av immateriella som materiella produkter, "annars blir det orättvist mellan filmtillverkare och kylskåpstillverkare". Alltså var det nödvändigt att uppgradera upphovsrättslagen, som framför allt ska sprida en värdering om att piratkopiering inte är rätt. Kulturarbetarna har det svårt. När skivbolagens intäkter går ner får färre artister komma fram, med större likriktning som resultat, och en större andel av pengarna borde gå till artisterna. Kopieringsspärrar är inte heller bra. Upphovsrätten måste som sagt vara teknikneutral, men kanske kan det i framtiden tänkas att fildelningen ändå på något sätt släpps fri: "Jag är beredd i framtiden att kanske t.o.m. diskutera att ha någon form av skatt när man är ute på nätet och laddar ner", ungefär som kassettersättningen fast på nätet.
• Lars Ilshammar, historiker vid ARAB och författare till boken 404: Fildelning beskrivs idag som liktydigt med kriminalitet. Men att ett nytt medium utmanar en ordning betyder inte att det ska ses som illegitimt. Idag dominerar "informationsprotektionismen – en ohelig allians mellan stater, företag och andra aktörer som har ett gemensamt intresse av att begränsa tillgången på information". Här ingår såväl diktaturen Kina som nätsajter som tar betalt för tillgång. Vi måste upprätthålla informationsfriheten! Jag tror på en fungerande balans i upphovsrätten, en kompromiss. Men det råder idag en obalans mellan "öppnare" och "stängare", så därför är min sympati hos öppnarna, "även om en del gratisätande tonåringar slinker med på köpet". Piratbyrån och Piratpartiet kan ses som "svar på det etablerade samhällets oförmåga att lyssna på det här problemet".
• Henrik Pontén, Antipiratbyrån: Upphovsrätten är satt ur spel. Fildelningstekniken är bra, men den måste användas på ett sätt som garanterar att kreatörerna får betalt för sitt arbete. Vi vill inte stoppa informationsspridning i allmänhet, "vi vill stoppa de som stjäl våra filmer, kopierar dem och lägger ut dem på internet".
• Mika Sjöman, Piratpartiet. Tillika egenföretagare, statsvetarstudent, före detta s-student: Piratpartiet vill introducera två begrepp: allemansrätt på kultur och kunskap, och rätten till ett socialt medborgarskap. Biblioteken var dåtidens fildelning, Piratpartiet vill värna vårt samtida folkbibliotek. Fildelning är "biblioteket som blir alltför stort och alltför bra". En allemansrätt på kultur kan slå mot vissa upphovsmän, men desto mer mot exempelvis skivbolag, som samhället inte behöver och bara är en dold kostnad. Inte minst universitetsutbildningen drabbas av dolda upphovsrättskostnader. Men det är rimligt att ha några få års copyright, bara omfattande kommersiellt användande.
• Palle Torsson, Piratbyrån: Som konstnär använder jag mig uteslutande av andras verk, så med ett snävt perspektiv på upphovsrätt skulle mitt arbete inte få existera. Jag vill att information ska vara fri på samma sätt som ordet ska få vara fritt. Medier är "tekniskt konfigurerade maktstrukturer som avgör hur kommunikation ska kunna ske". Upphovsrättsindustrin vill tvinga in internet i en massmedial logik, reducera det till en multimedial "upplevelse". Upphovsrätten tillkom för att reglera tryckpressar. På 1970-talet kom maskiner som kunde kopiera, skivindustrin sa att "home taping is killing music", filmindustrin försökte förbjuda videobandspelaren. Ska vår tid tvingas cirkulera kring ett upphovsrättshål som skapades för att kontrollera tryckpressarna på 1700-talet? Det leder till ett panoptiskt bodströmsamhälle där all kommunikation övervakas och analyseras av algoritmer. "Det är en nödvändighet att bli pirat för att skapa en vital gråzon som gör livet värt att leva." Fri kopiering är ett vitalt experiment i komplexitet och mångfald.

I detta tvärsnitt av lägesbeskrivningar, som nog säger något om hur upphovsrättsdebatter kommer att se ut under våren 2006, fanns väl två nyheter. Dels att Piratpartiet tycks anta det föreslagna principprogram 3.0 som argumenterar för en "rimlig", ytterst begränsad upphovsrätt. Dels, vilket är anmärkningsvärt, att socialdemokraternas representant förespråkar en flatrate-lösning: legaliserad fildelning, skatt på internet och fördelningssystem till rättighetshavare. Henrik Pontén förvånade lite i diskussionen genom att gå med på att upphovsrättens skyddstider nog hade mått bra av att kortas: "en alltför långtgående upphovsrätt är närmast kränkande på kreativiteten". Skyddstiderna blev ett stort tema i debatten, och om det var något alla verkade mer eller mindre överens om, var det att dagens upphovsrätt på livstid plus sjuttio år inte kan motiveras. Annars tryckte Pontén hårt på att upphovsrättskritikerna i panelen måste specificera exakt hur de vill förändra upphovsrättslagarna. Där fick han nog mer respons från Piratpartiet än Piratbyrån. Mika Sjöman (pp) tycktes rynka lite på näsan när Palle talade sig varm för gråzoner. Han var för övrigt välformulerad och skulle uppenbarligen funka som fisken i vattnet i politikersammanhang. Fast att bara klaga på att stora medieoligopol är stora, att arbetslösa inte har råd med dvd och att skivbolagen tar artisternas pengar blir lite övernegativt, det leder ingenstans om man inte framhåller allt som redan idag funkar utmärkt utan att förlita sig på upphovsrätt. Mest störande i debatten var nog att utgångspunkten tenderade att bli de brancher som uppfattas som mest hotade av piratkopiering, främst filmbranchen. Är det inte bättre att lära från det friska? Hillevi Larssons replik på en publikkommentar om att det ju produceras musik även i länder utan fungerande upphovsrätt var talande: "Ja, det är klart att vissa skulle jobba ideellt". En total förträngning av att musikekonomin innefattar andra inkomstkällor än försäljning av inspelningar. Men att artister startade egna skivbolag var hon väldigt mycket för – "men då måste det ju finnas upphovsrätt" (Hybris!) Hon tyckte att "laglig fildelning" var en jättebra grej, och "radikalt" vore "en hel skiva för 10-20 kronor", om det nu inte skulle finansieras med en skatt på internet. Palle Torsson protesterade mot hur Hillevi Larsson satt likhetstecken mellan kulturarbete och upphovsrätt. "Upphovsrätten är inget universalmedel för att få betalt. den skapar en snedfördelning i kulturproduktionen." Han stack också ut genom att varken se internet som en efterföljare till biblioteket (Ilshammar & Sjöman) eller till cd:n och videobandet (Pontén & Larsson), utan beskrev fildelningens genealogi i universaldatorn och 1900-talets alla kopieringstekniker. Man kan kopiera, frågan är hur vi förhåller oss till det, underströk han. Teknikneutralisterna, om man kan kalla dem så, resonerade på ett annat plan. "Jag tror inte att upphovsrättens vara eller inte är knuten till något visst medium", sade Lars Ilshammar. Själv tog jag upp två exempel på att tekniska förändringar gör att upphovsrätten opererar i en gråzon, vare sig man vill eller inte: Att Google tillåts sprida warez och att kopiering av en digital fil sker varje gång den öppnas i en dator. Bägge dessa saker har, som väl är, accepterats av rätten i efterhand eftersom den kopiering de gör uppfattas som en alldeles normal funktion. Henrik Pontén och Hillevi Larsson svarade att det var bra bedömningar som visar att upphovsrätten är flexibel inför ny teknik. Men konsekvensen blir ju ändå att tekniska och kulturella innovationer i så fall faktiskt måste passera genom en rättslig gråzon, och få godkännande i efterhand om försöket bedömts som samhällsnyttigt!

Antipiraten och socialdemokraten

Läs även Oscar Swartz rapport: Dubbla piratsensationer!