onsdag, april 12, 2006

Fildelningskompromissen funkar inte - vem ska "kompenseras"?

Tisdagens Uppdrag granskning om fildelning och piratjakt gav plats för en större bredd av vinklingar än vad som var brukligt, men bjöd inte på några större nyheter. Jo, en: Iden om att "kompensera" rättighetsinnehavare genom att lägga avgifter på internetuppkopplingar hårdlanserades som ett alternativ till kriminalisering. Reportaget drev två teser: Fildelningen är ett etablerat beteende, understött av en teknisk utvecklingen som går inte att stoppa. Samt att vissa aktörer tjänar ansenliga summor pengar på denna utveckling, nämligen de företag som säljer internetabbonemang, hårddiskar och MP3-spelare, produkter som i hög grad används för piratkopierat material. Bägge teserna, i sig helt korrekta, lade grunden för vad Uppdrag Granskning-redaktionen presenterade som en gyllene medelväg. Nämligen ett system som omfördelar pengar från internetleverantörer till upphovsrättsinnehavare. Att ta från vinnarna och ge till förlorarna, beskrevs av reportaget som den mest förnuftiga "lösningen". Modellen har kallats för "nedladdningslicens", "flatrate", "alternativt kompensationssystem", "kollektiv rättighetshantering" och "kassettersättning på nätet". I praktiken innebär den att en lagstadgad avgift läggs på varje internetuppkoppling, pengar som går direkt till Copyswede för fördelning via rättighetsbyråkratier som Stim. Härvid tog man hjälp av Roger Wallis, forskare i projektet Music Lessons, tillika ordförande i Skap och styrelseledamot i Stim. (Under sin tid som proggare vid mitten av 1970-talet riktade han dock hård kritik mot både Stim och Skap, i musikrörelsens tidning Musikens makt – en kul detalj.) Genom att säga att vi ska ha både fri fildelning och ersättning till upphovsrättsinnehavare, genom omfördelning av pengar från bredbandsbolagen, kunde Roger Wallis framställas som en kompromissens röst i en polariserad fråga. Henrik Pontén ställde sig inte helt främmande till modellen, och IFPI:s Magnus Mårtensson ville inte heller utesluta möjligheten när jag frågade honom tidigare ikväll, även om han lär väldigt skeptisk. Den 19 april ordnar Skap ett seminarium för medlemmar (popartister) och branschfolk, där forskarna Anders Edsträm och Olle Findahl kommer att tala för en licens av samma slag. Slutligen minns vi hur en socialdemokrat i riksdagens lagutskott nyligen talade sig varm för "någon form av skatt när man är ute på nätet och laddar ner". Vi kan räkna med att denna "tredje väg" kommer att bli figurera regelbundet i den svenska fildelningsdebatten framöver. I Tyskland och USA har vissa grupper fört fram idén en längre tid, och nyligen avslog parlamentet i Frankrike ett lagförslag med samma innebörd. Efter programmet satt jag, bistådd av Pirate Bay-Peter, i en timme på SVT-huset i så kallad tittarchatt. Några av frågorna och mina hastigt nedsmattrade svar:

Fråga: Hej! Jag jobbar som producent och låtskrivare och jobbar enormt hårt för att skapa musik som förhoppningsvis ger glädje åt andra människor. Jag tycker att det är helt fel att gå på den vanliga fildelaren och skulle väldigt gärna se er stötta alla oss som redan jobbar hårt för väldigt lite lön. Det är ju uppenbart att bredbandsbolagen och mp3 tillverkarna tjänar miljarder på att fildelningen existerar. Låt oss alla låtskrivare, artister och fildelare gå samman och kräva att bredbandsbolagen och mp3 tillverkarna betalar en del utav sin vinst till låtskrivarna och artisterna. Fildelarna betalar ju redan stora pengar för bredbandsuppkopplingen varje månad och det skulle vara det bästa sättet att få alla nöjda. Jag kommer med glädje stå och demonstrera tillsammans med er utanför Jonas Birgerssons och andra bredbandsmagnaters lyxvillor. Christian Svar: Hej producent! Jag förstår hur du tänker, men nu är det inte så lätt. En avgift till "artisterna" innebär en avgift till Stim och liknande organisationer. Deras utbetalningar baserar sig på vilka som hörs på radio. Och jag kan upplysa om att radioutbudet i Sverige är rätt enkelriktat. Mycket pengar till några få alltså, och knappt något till resten. Trots att bredden på internet är ofantligt mycket större än på radio! Rasmus Fråga: Vad tycker ni om kassetavgiften som lagts på cd och dvd skivor? Nicke Svar: Jag tycker den är ett problem. Jag bränner ofta musik på cd och ger bort till vänner. Men pengarna från kassettavgiften går ju inte till de artisterna. De går till de topplisteartister som spelas mest på radio! Rasmus Fråga: Vad tycker du om Roger Wallis förslag, att leverantörerna av tjänsterna ska betala artisterna (precis som radion betalar STIM-pengar till artister när de spelar deras låtar)? Själv tycker jag det förslaget är det mest konstruktiva hittils i den här debatten. Jonas Svar: Jag har redan svarat på den frågan flera gånger i chatten. Nej, för "artisterna" är ingen enhetlig grupp, och det finns inget sätt att ta reda på vilka det är som fildelas. Rasmus
Viktigaste skälet att bestämt avfärda förslag om att tvinga internetleverantörer att "kompensera artisterna", är just att "artisterna" inte existerar. Inte som enhetlig grupp. Miljontals artister har spelat in sådant som sedan har spridits på internet, men vilka det är som kopieras mellan datorer och till MP3-spelare, det är omöjligt att ta reda på. STIM med vänner tvingas därför förlita sig på siffror över vilka som spelas på radio, det vill säga merparten av pengarna går till en liten klick topplistemusik. Ytterligare ett par skäl finns till att avfärda flatrate-lösningar. Dels i namn av "den vanliga internetanvändaren": Varför ska hon betala en fast straffavgift till rättighetsorganisationerna, när hennes snabba uppkoppling lika gärna kan användas till nättelefoni eller till att sprida hennes egna fotografier? Dels i namn av den innovative IT-företagaren: Det är fel att hetsa mot dem som hittat lyckade affärsmetoder. Om de mindre lyckligt lottade nödvändigtvis ska "kompenseras", borde de hotade vagntillverkarna rimligen ha fått ta del av järnvägsbolagens intäkter. Bägge dessa motargument, IT-användarens och IT-företagarens, är fullt befogade. Men när Roger Wallis och andras förslag om att legalisera fildelningen och i stället ge "artisterna" rätt att få del av vad vi alla betalar för våra internetuppkopplingar, tycker jag det är livsviktigt att argumentet om orättvis fördelning förs fram kraftigt. För även om det må låta konstruktivt och moraliskt rätt att ge sig på "de som tjänar miljoner" i stället för "vanliga tonåringar", riskerar vi en kulturell mardröm om vi ska låta topplisteartisterna koppla in sig som ekonomiska parasiter på internets hela kulturliv. Vi måste helt enkelt krossa vrångbilden av att "artisterna" skulle vara en grupp man kan gynna på samma sätt som politiker under valrörelser gillar att gynna "barnfamiljerna". Vi måste helt enkelt inse att musiklivet är något enormt mångfacetterat, något som aldrig kan representeras av enskilda artister, eftersom villkoren är så olika. IFPI vill få oss att tro annorlunda. De hävdade lögnaktigt i tittarchatten att "De allra flesta artister lever idag på skivförsäljning". Sanningen är att de flesta artister inte har skivkontrakt, och oavsett vilket inte kan försörja sig på att sälja inspelningar, utan i allmänhet har både ett och två andra jobb. Timbuktu, rapparen som i reportaget fick representera den icke ifrågasatta kategorin "artisterna", hade dock en vettig inställning:
Jag har insett, precis som många andra i branchen som jag pratar med, att det är såhär det är. Det är så det funkar. […] Jag är inte förbannad, jag har aldrig varit förbannad eftersom jag själv laddar ner så jäkla mycket. […] Snart inser folk att det är såhär det är. Man kan inte uppfinna hjulet och sen förbjuda alla att använda det.
Sistnämnda mening råkade dock ut för dagens mest kreativa felhörning. Dessi skrev på sin blogg (för att sedan tyvärr radera) att Timbuktu hade sagt följande:
Man kan inte uppfinna ljudet och sen säga att man inte får använda det.
Vackert! Vilken kontrast till vad statssekreterare Dan Eliasson – som först framstod som fullständigt tappad bakom en vagn, innan man märkte att han var medvetet undanglidande – yttrade:
Staten kan ju aldrig kapitulera.

20 Comments:

Anonymous Anonym said...

Dessutom är ju musiklivet bara en snuttbit av allt som piratkopieras: filmer i mängder, datorspel, program, böcker, TV-serier m.m.

Vem ska ta reda på hur fördelningen mellan dessa ser ut? Ska vi skapa nya STIM-organisationer, en för varje immateriel sektor?

Kort sagt, jag vill veta hur det ska gå till i praktiken för att en femma ska hitta från Telia till Autodesk. Jag tycker flatrateförespråkarna gör det väldigt lätt för sig som bara viftar med handen och inte rikigt förklarar vad de vill ha i praktiken.

Ovanpå alltsammans är fildelningen fullständigt global. Dessa rättighetsorganisationer måste nå alla tillverkare i alla länder. Det är inte en lätt nöt att knäcka.

4/12/2006 09:49:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Sätt upp en webbsajt där man kan rösta på kreatörer som man tycker är värda att få betalt. Sedan fördelar man skatteinkomsterna efter hur rösterna är fördelade. Så var problemet löst.

4/12/2006 10:18:00 fm  
Anonymous Kungen av Kransen said...

Bara en allmän reflexion på skiv- och filmbolagens desperata clinging onto deras s k rättigheter, contra uppskattning av ny teknik:

* När inleder Gula Tidningen bojkott mot Tradera.com?

* Hur lång tid dröjer det innan Aftonbladet Chatt blir polisanmälda av telefonsexlinjer för värdeminskningen på de senares tjänst?

* ...eller varför inte Telia mot IRC-nätverken/ICQ/Skype/MSNM?

Och så vidare. Trött blir man. Bra att Copyriot finns i alla fall:

"Din riddare i fildelningsdjungeln"

4/12/2006 10:49:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Om skivbolagen vill ha "flat rate" så kan de väldigt enkelt ordna det själva. Sätt upp en websida där man kan ladda ner hur mycket man vill för 50kr/mån. Enda problemet skulle vara om ett fåtal betalar och sedan sprider materialet vidare. Men om de är lite kreativa och kan ge mervärden i stil med last.fm, kändisskvaller, recensioner, tävlingar, biljettbokning m.m så tror jag faktiskt att det kan fungera, se bara på iTunes. Denna metod skulle dessutom vara mer rättvis eftersom rätt artist kan få pengarna utan inblandning av Stim och radiostatistik.

4/12/2006 11:22:00 fm  
Anonymous 123techno said...

Anonym kommentar #2 är något roligt på spåren - om vi nu vill uppmuntra kulturell produktion, varför kan vi inte bestämma själva vilken kultur vi ska stödja? OM och bara OM vi ska införa ett (vidrigt) flatratesystem i detta land borde vi försöka driva att användaren själv kan fördela sin avgift på de bolag/artister som man faktiskt vill stödja i någon form. Alltså ett aktivt val. Detta skulle dock knappast gå att genomdriva praktiskt - för vem ger frivilligt pengar till Sony/EMI?

4/12/2006 11:36:00 fm  
Blogger rasmus said...

123techno: Kan upplysa om att en workshop, bestående av bland andra en brittisk vän till mig samt technoguden Plastikman faktiskt utarbetade ett förslag åt det hållet, på ett seminarium häromåret.
Deras idé handlade om fri kopiering och att kulturpolitiken uppbyggs på en slags "kulturpeng" som alla betalar som skatt, sen får alla rösta fritt på vilka kulturproducenter som ska få pengarna (med en tröskel på ett visst antal för att utbetalning ska ske, så att alla inte röstar på sin bästa vän).

Ska tilläggas att min bekant, med grundmurad frihetlig statsskepsis, själv inte kunde ställa sig bakom förslaget helt. Men det är ju en klart intressantare modell än varje toppliste-STIM-modell, så han & Plastikman tänkte att den kunde vitalisera debatten.

4/12/2006 11:47:00 fm  
Anonymous Pontus said...

Tänk om Last.fm - som ju ändå har blivit ett så etablerat community - kunde innehålla en funktion, där man kunde sätta in en frivillig summa pengar som sedan portioneras ut efter ens egna lyssnarstatistik. Givetvis skulle det vara helt frivilligt.

Det verkar schystare att dela ut pengar till de man faktiskt lyssnar på än att använda något slags röstningsförfarande som någon här ovan var inne på.

Om man bortser från tekniska och juridiska problem tycker jag detta vore en bra idé för folk som faktiskt kan tänka sig stödja den musik man gillar ekonomiskt.

Givetvis är det inget bot mot skivindustrins gnäll. Jag postade en liknande idé på ett annat forum för ett tag sedan och någon svensk musiker tyckte det var "stötande" att bli hänvisad till "allmosor".

4/12/2006 12:48:00 em  
Blogger pelpet said...

Jag håller med om att det finns många problem med en bredbandsskatt, men jag är ändå villig att acceptera en sådan bara för att få slut på det kriget kring fildelning. Som jag ser det så är de juridiska problemen den största begränsande faktorn. Folk skräms från att delta, fildelning ses som något halvskumt, fildelare tvingas maskera trafiken vilket hindrar legitim traffic shaping mm.

Kom ihåg att ingenting är för evigt. Har väl en bredbandsskatt etablerats så kan vi ifrågasätta dess riktighet och fördelning senare.

4/12/2006 02:17:00 em  
Anonymous Anonym said...

Jag tycker att hela debatten om fildelning är en aning snedvriden. Personligen tycker jag att man bör fråga sig:

Varför är underhållningsbranchen so fanatik när det gäller fildelning? - Knappast för att de tjänar mindre pengar. De gör det för de vill fortsätta ha KONTROLL över sina konsumenter. Fildelningsstriden är bara en liten del av det hela - runt hörnet väntar olika sorters DRM (Digital Right Management) tekniker som skall hålla oss på mattan. Jag är förvånad att INGEN överhuvudtaget har nämnt det i debatten.

Varför är Bodström så i farten? För att han vill ha KONTROLL över oss medborgare. 60 års av socialdemokratisk styre (med några få gästspel av de borgliga) gör att partiet har blivit mer och mer maktfulkomligt. Den etablerade media går i deras ledband och vågar inte ställa skarpa frågor - varför har det annars varit så tyst runt alla dessa "registrerings frågor"?

Återigen - fildelning är endast en liten delfråga i det hela. Politiker gillar inte att medborgare kan läsa alternativa nyheter eller kanske organisera sig via internet. I skydd av terrorist och kriminalitets faran driver man igenom ett gigantisk KOTROLLSAMHÄLLE.

4/12/2006 04:49:00 em  
Anonymous Anonym said...

Stämmer, det är kontroll det handlar om.

Anledningen till att debatten är snedvriden, som du beskriver det, tror jag är att den inrymmer människor med så i övrigt olika åsikter.

Flertalet av tyckarna synes luta åt det kommunistiska hållet, med argument som att "kulturen tillhör alla" osv.

En minoritet använder argument som är mer libertarianska till sin karaktär. Argumenten kretsar mer kring anonymitet och vikten av ett privatliv på internet såväl som någon annanstans.

Av någon anledning har just fildelningen lett till många oheliga allianser; den kommunistiska svenska staten slår sig i slang med den (marknads)liberala medieindustrin, samtidigt som frihetshatande kommunistfildelare slår sig i slang med frihetsälskande libertarianska fildelare.

4/12/2006 07:21:00 em  
Anonymous Anonym said...

Till pelpet:

"Kom ihåg att ingenting är för evigt. Har väl en bredbandsskatt etablerats så kan vi ifrågasätta dess riktighet och fördelning senare." sa du. Rätt slappt att säga "jaja, vi låter dem köra över oss först så kan vi ändra på det sen om det inte går över av sig självt". Det tycker jag låter som du är beredd att låta andra trampa på dig först och säga "aj" i efterhand istället för att göra motstånd från början.

Dessutom blir jag så trött på den statliga ideologin att Skatten är den Slutgiltiga Lösningen på allt. Problem med att folk super? Skatt! Problem med att folk spelar? Skatt! Problem med att folk röker? Skatt! Problem med att folk kör bil? Skatt! Problem med att folk prostituerar sig? Skatt! Problem med att vissa bränner "illegal" musik på sina brännskivor? Skatt!

Va i h-vte, angrip problemens orsaker istället för problemens symptom. Om läkarvetenskapen skulle sysselsätta sig med att kurera symptom istället för sjukdomsorsaker skulle det inte finnas många pers kvar...

Ibland känns det som mitt huvud skulle explodera av frustration...
/Mike

4/12/2006 09:13:00 em  
Blogger floodis said...

@pelpet: Är du beredd på att ge upp kampen mot mjukvarupatent, för att "få slut på det kriget kring" mjukvarupatent? Lika lite är jag beredd att ge upp "kriget kring fildelning".

Sen är det, tycker jag, rätt att det handlar mest om kontroll. Det klargjorde IFPI ganska bra igår i chattet när de sa att nya affärmodeller är bra så länge det sker på musikindustrins villkor... EHHHH?! STFU N00b!

4/12/2006 09:25:00 em  
Anonymous Anonym said...

Å ena sidan känns det som en bra idé att få slut på hela krigeriet om det här med nerladdning en gång för alla, om än genomfört på ett riktigt uselt sätt.
Men å andra sidan är det ju för mig helt uppenbart att detta är ett krig som copyrightägarna inte kan vinna - skulle de få igenom drakoniska lagar så skulle hela hantering drivas klart mer underground - se bara på WinNY eller Share - japanerna har ju redan tagit nästa steg tack vare riktigt snabba uppkopplingar och en hård lagstiftning.

4/13/2006 02:28:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Fördelen med en "bandbreddsskatt" vore ju som många säger att den skulle få tyst på alla irriterande skivbolag etc., förhoppningsvis tar det inte lång tid innan man hittar vägar förbi den på samma sätt som man hittat vägar förbi kassettersättningsavgifterna. (Via en exempelvis en utländsk mellanman (WeSellADSL, någon?) som förmedlar bandbredd till svenska slutkunder.)

4/13/2006 10:11:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Det många glömmer är att det finns laglig fildelning. t.ex. artister och filmare som helt frivilligt lägger ut sina verk eller att man laddar ner en open source produkt.

Varför ska jag betala fildelningsskatt till några penningsstinna girigbukar när jag laddar ner sådant?

Hade skiv- och filmbolagen lyssnat på marknaden så hade vi inte haft ett problem.

/D

4/13/2006 10:28:00 fm  
Anonymous Oscar Swartz said...

Tjena, jag lade ut ett par screencaps av Thomas Bodström och Dan Eilasson från Uppdrag granskning när de ljuger sig fula i sitt maktbegär. Samt en screencap av Rasmus Fleischer som skildrar en känslig själ som är oroad av utvecklingen. Finns här på min blogg. Med kommentarer och länk till en äkta kannibal på Blogger.

4/18/2006 10:28:00 fm  
Blogger pelpet said...

anonym, floodis:

Varför vara religiös? Jag tycker det viktiga är att få undan problemen än att vinna "kampen". Kan man med någon slags mjukvarupatent-kompromiss komma undan problemen ser jag det som en framgång, och samma sak med fildelningen och upphovsrätten.

Problemet med piratkriget är att det slår blint. Nyanserna i den allmänna diskussionen förstörs. Allt handlar om att stjäla eller inte stjäla. Nästan inga diskuterar hur upphovsrätten påverkar kulturutvecklingen, rip&mix-kulturen och musikspridningen. Många skräms från att fildela. Kan man få juridisk fred så öppnas möjligheterna för en mer öppen fildelningsverksamhet, kultur- och teknikutveckling.

Dessutom ska man inte underskatta riskerna för att medieindustrin lyckas lobba igenom stenhårda straff, obligatorisk DRM och ökad övervakning av internet.

Kan man behålla nätet fritt och öppet genom att betala en "beskyddaravgift" till musik och filmindustrin så tycker jag helt enkelt att det är värt det. Det blir ännu en kassettavgift att hata. Och hellre en kassettavgift än en frihetsinskränkning.

Det är inget som säger att alla pengar skall gå till STIM. Röstningsförslaget ovan är bra. Kunde man ge pengar efter hur mycket något laddas ned så skulle hela paradigmet ändras - skivbolagen skulle försöka få folk att sprida och ladda ned musik istället för att bekämpa det. Det går säkert att göra något kreativare av detta än att bara ge pengarna till STIM, Klys och IPFI.

Och som sagt: ingenting är för evigt.

4/18/2006 11:37:00 em  
Anonymous Anonym said...

Jag skulle vilja ge alla välmående artister (t.ex Petter) som klagar på fildelningen en tankeställare.

Vad är det som säger att just deras jobb är värt så mycket mer i lön än t.ex en sjuksköterskas? De borde vara nöjda om de kan plocka ut 15000kr i månaden. Vill de tjäna mer pengar så får de jobba för det och låta tillgång och efterfrågan styra genom att ge konserter. Är de tillräckligt populära kan de ta bra betalt per biljett och på så sätt tjäna mer pengar.

Och glöm det där med att "vi ska ju leva på det här resten av livet, efter att våra karriärer är slut." Varför då? De kan väl lika gärna ta ett jobb på en bensinmack som vem som helst annan som blivit av med jobbet.

4/19/2006 01:39:00 em  
Anonymous Anonym said...

Jag håller i princip med anonymous2, men det vore nog bättre om man själv fick välja att betala till de verk man själv väljer att ta del av. Dels är det fler än artisten som ska ersättas (och det gäller ju ofta filmer). Dessutom skulle säkert mindre artister tjäna på att man kunde ge mer än en minimisumma.

Paypal åt alla.

6/09/2006 12:08:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Sätt upp en webbsajt där man kan rösta på kreatörer som man tycker är värda att få betalt. Sedan fördelar man skatteinkomsterna efter hur rösterna är fördelade. Så var problemet löst.

Du ser inte problemet med det?
Vart ligger rättvisan i det?
Byt ut artister mot vanliga knegare, hur rättvist är det systemet? Jag hade inte velat jobba på ett jobb där lönen bestäms efter röstning, hur idealistiskt det än låter.

Sen har man hela problemet med att ett sådant system lätt skulle kunna utnyttjas också.

6/09/2006 12:44:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home