onsdag, april 12, 2006

Hårda tider för Elvisimitatörer

Företaget CTx Inc. har förvärvat rättigheterna till namnet Muhammad Ali. För detta betalade de 50 miljoner dollar till en viss före detta boxarstjärna som i likhet med tusen och åter tusen människor på jorden heter just så. CTx Inc. köpte förra året, för dubbelt så många dollar, namnet Elvis Presley. Fast inte bara namnet:

To date, we have focused on acquiring globally recognized entertainment content and related assets, including the rights to the name, image and likeness of Elvis Presley
Så om du liknar Elvis Presley får du akta dig för att syssla med sådana verksamheter där parallellerna skulle vara till kommersiell fördel för dig, t.ex. sjunga några låtar på en bar. Annars finns risken att CTx Inc. stämmer dig för intrång i deras nyköpta rättigheter till att likna Elvis. En parallell är att Tom Waits fått ensamrätt till sin sångstil. Fast där rör det sig inte om ett företag som specialiserat sig på att vakta varumärkesportföljer, utan om en levande och verksam artist. Tom Waits var inte ute efter att stoppa alla imitatörer, utan hyser en stark personlig motvilja mot att associeras med reklam. Den känslan delar han med ett par svenska filmare, som ogillade att TV4 visade deras filmer med reklamavbrott (en fråga som inte tagits upp i deras kontrakt med TV4). Klys, en paraplyorganisation för kulturarbetarfack med bland andra Journalistförbundet, lät göra saken till pilotfall i ett civilmål gillande den ideella upphovsrätten. I stämningsansökan förklarade varför filmens enhet är orubblig:
Åtskiljs en del av filmen från en annan genom avbrott innebär detta att filmens kontinuitet, tempo och rytm störs och bryts. Den helhet som kompositionen av bilder, röster och musik utgör går därmed förlorad eller skadas.
Som Copyriot skrev då, kunde en sådan estetisk hållning möjligen funka på 1950-talet, innan fjärkontrollens tid och innan explosionen av mash-up-kultur där omkombinerandet av lösryckta delar som plockats ur helheter blivit regel. Idag finns det inga sätt i världen för en skapare av film eller annat att kontrollera om publiken tar till sig den som helhet eller uppstyckat. Men både tingsrätten och hovrätten gick på Klys linje och fällde TV4 för intrång i den ideella upphovsrätten. Ur dagens dom [PDF]:
Med utgångspunkt i vad Kjell-Åke Andersson, Kjell Grede och Astrid Söderbergh Widding från principiella utgångspunkter har uttalat anser hovrätten att det är uppenbart att de aktuella reklamavbrotten inte bara har brutit kontinuiteten och dramaturgin i filmerna utan också fogat in miljöer som är främmande och omotiverade. I något fall har avbrotten vidare inneburit att den eftersträvade dramatiska effekten av växlingen mellan två scener har suddats ut. På grund av det anförda och på de skäl som tingsrätten i övrigt har angett finner hovrätten att infogandet av reklamavbrott i filmerna har utgjort en kränkning av upphovsmännens ideella rätt
Svea hovrätt har alltså gjort en estetisk bedömning, efter att ha lyssnat på tre inkallade som fått agera filmexperter, om var gränserna går för ett verks helhet, och vilka infogningar som är "främmande" och därför illegala. Visserligen nämner domen att bedömning ska göras från fall till fall, och även väga in konstnärliga aspekter. Men det känns sådär halvlustigt att domstolar sitter och gör bedömningar av vilka kombinationer som är OK, och att en rad fackförbund på kulturområdet vältrar sig i metafysiska idéer om att varje uppstyckning av Verkets helhet är en personlig kränkning mot Upphovsmannen. Att förhindra reklamavbrott hade ju kunnat göras på andra sätt. Framåtsyftande via kontraktsvägen, i stället för att kräva upprättelse för vad som redan skett. Men Klys, som har ansenlig pondus då de agerar på mandat av massa fackförbund, har bestämt sig för att upphovsrätt är något som det alltid behövs mer av, som alltid måste värnas hårdare. Detta till den grad att de blivit Bodströmsamhällets nyttiga idioter genom att kräva extrema metoder i jakten på små upphovsrättsintrång. Uppdatering 1: "Reklamavbrotten kvar i tv" skrev SvD (ej på nätet), klargörande att detta bara var en retroaktiv och principiell strid om ideell upphovsrätt – vad gäller reklamavbrott har tevebolagen redan förstått att klargöra i avtalen att de får göra sådana. Uppdatering 2: Åkte tåg med SJ häromdagen, och lyssnade på deras (tama, delvis plågsamma) slinga med klassisk musik, tillgänglig via ett hörlursjack i sidan på stolen. Och vet ni vad? I dessa klassiska helhetsverk avbröts gång på gång, med ett "pling" följt av utrop som "Så var det nästa Avesta, nästa Aaaaaavesta, alltså", och liknande lågheter. Ett solklart intrång i den ideella rätten, för att inte säga en skändning av kompositörerna! Nu väntar vi spänt på att KLYS tar strid. Det är faktiskt Konsten som är i fara!

6 Comments:

Anonymous Anonym said...

Om filmen innehåller reklamavbrott så finns det ingen möjlighet för publiken att titta på filmen som ett helt stycke, till skillnad från när filmen sänds utan reklamavbrott, då den möjligheten ges. Handlar det verkligen om att kontrollera hur publiken tar till sig filmen?

4/13/2006 12:08:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Men om Elvis lever då? :)

4/13/2006 09:53:00 fm  
Anonymous Anonym said...

ang. mash-up kultur etc. så är väl poängen där att göra ett nytt verk, eller åtminstone en ny helhet, genom att fragmentarisera tidigare helheter. i de här fallen presenterades ju dock filmerna såsom de 'ursprungliga' upphovsmännens 'ursprungliga' helheter. ska mash-up-teknikerna tas som ursäkt för att spränga filmer med reklam, torde de istället presenteras som "Hajen som visste för mycket (TV4-remix", "Al-ICA-fr-COOP-ed" eller liknande.

4/13/2006 02:53:00 em  
Anonymous Anonym said...

Detta är framtidens melodi, "total content control" , dom bestämmer hur och när och var du får se filmen, allt annat skall bannas.

Estetik my farkin ass.

Detta handlar endast om kontroll.

//John Marwin

4/13/2006 10:41:00 em  
Blogger Mikael Carpelan said...

Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

4/16/2006 02:25:00 em  
Anonymous Magnus said...

Håller helt med anonym (nr 1) när det gäller Vilgots kamp mot TV4:s uppstyckande av filmer (en strid som han f ö vann i domstolen, om än posthumt). Om TV4 hackar upp filmen med reklamavbrott så *hindrar* de aktivt alla från att se dessa filmer som helheter, såvida man inte är bredd att göra ig mödan att ta upp filmen på en dvd-skiva och redigera bort all reklamen.
Det är inte fråga om frihet att få zappa utan om att tv-bolaget stämplar sina avsikter över hela filmens gestalt.

Naturligtvis kan man vara snobb ocj säga att "film är ändå bäst på bio" men för de flesta finns inte det valet. Hur ofta går en tjugo år gammal svensk film på bio i Norrköping eller Söderhamn?

4/21/2006 05:12:00 fm  

Skicka en kommentar

<< Home