lördag, april 22, 2006

Om darknets (igen) och om kopieringens många vägar

Ytterligare några rader utifrån veckans seminarium om fildelning och musik: Kvällen inleddes av att ett par forskare redovisade diverse data om fildelningens karaktär och omfattning. Överlag var det gamla kvantitativa uppgifter som redovisades på minst sagt oklart sätt. Lite om skivbolagens spoofing på Fasttrack-nätverket, som uppgavs ha haft betydande effekt mot Kazaa och drivit fildelare till andra nätverk. Här visades även siffror (från sju europeiska länder) över varifrån den digitala musiken i människors datorer och spelare kommer. Största två staplarna betecknade musik som kopierats från egna och andras CD. Nånstans runt 50 % visade staplarna för P2P, www och mail/chat som källor för musikfiler. Inte gjordes det tydligt vad siffrorna egentligen visade – sannolikt hur många människor som använt de olika sätten för att få musikfiler. Men hur som helst visades en sak tydligt: fildelningsnätverken bara ett av många sätt för omfattande icke-auktoriserad kopiering. Många av sätten, som utbyte av brända CD eller digitalisering av lånade skivor mellan vänner, är både fullständigt normala och helt slutna och okontrollerbara aktiviteter. Sådant informationsutbyte utgör per definition darknets. Men begreppet gavs en helt felaktig definition av den talande forskaren: han menade att darknets handlade om "att försöka dölja" informationen, när det i själva verket är betydligt mindre dramatiskt än så. Detta färgade av sig på den påföljande diskussionen, där "darknet" ett tag framstod som något väldigt mystiskt. Därför gjorde jag, ungefär, följande inlägg:

1. Här ryms minst 10000 låtar [viftar i luften med en MP3-spelare]. Har man en sån här är det troligt att man kommer att vilja fylla den med musik. Det är däremot inte troligt att den enbart kommer att fyllas med betalmusik då det skulle kunna röra sig om sexsiffriga belopp. 2. Gillar jag något vill jag spela det för mina vänner och säga "lyssna på detta!" Utifrån dessa två enkla faktum, samt de tidigare ikväll redovisade forskningsresultatet om varifrån den digitala musiken kommer, kan vi dra slutsatsen att musik (pirat)kopieras via en mängd andra vägar än genom fildelningsnätverk. Flera av dessa vägar – brända CD, skickade filer via chattprogram, etc – har större likheter med kassettbandets epok än med P2P-nätverkens megaarkiv. IFPI brukar ofta hävda att det finns en avgörande skillnad mellan kassettbandet och fildelningen, i det att kopiorna inte tappar i kvalitet utan kan spridas vidare i obegränsat antal led – och däri har de rätt. Det finns en skillnad. Den skillnaden ligger i vilken musik som kan nå stor spridning. Under kassettbandets epok var hemkopieringen i stort sett beroende av möjlighet att låna LP-skivor av vänner eller bibliotek, eller av radioprogram att spela in. Musikens källor var alltså begränsade, och i slutändan kontrollerade av skivbolagen. Med fildelningsnätverken är det däremot möjligt att pröva musik som ingen av ens vänner har på skiva, och som inte går att höra på radion. Vilket också är vad många, många gör. Valet står inte mellan fildelningsnätverk och betaltjänster. I den mån som fildelningsnätverken kan tryckas tillbaka, innebär det bara att kopieringen tvingas söka andra källor. Det vill säga att MP3-spelarna i högre grad fylls med musik som går att få tillgång till från fysiska skivor som från personer i omgivningen. Utan fildelning försvinner inte piratkopieringen – däremot blir den mer ensidig. Utbudet blir smalare, mittfåran starkare. Detta är kanske bra för SonyBMG – som naturligtvis hellre ser att deras musik piratkopieras än att publiken fattar tycke för helt annan musik – men dåligt för oberoende bolag och för musikartister i allmänhet.
Alltså: Frågan är inte om vi ska ha darknets eller inte i framtiden. Alla som bränner CD till och från vänner är deltar redan aktivt i darknets. Frågan är vilka utbytesformer som bäst gynnar ett brett musikliv.

7 Comments:

Blogger Jimmyroq said...

Ett bra inlägg. Men att kvalitetsförsämringen under kasettbandseran inte skulle ha spelat någon som helst roll är ju inte sant. Självklart gjorde den det.

Långt innan fildelning blev vanligt (pga att folk satt på modemuppkopplingar), så var brända cd-skivor trots allt en stor källa till mångfald i min och andra musikintresserades samling. Bortsett från random access-aspekten som gör skivor bättre än band, så var det just frånvaron av kvalitetsförsämring vid kopiering som gjorde det möjligt. Så att helt förkasta den aspekten tycker jag inte är helt vattentätt.

4/22/2006 10:30:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Intressant! Antalet gigabyte per krona för portabla lagringsmedier (hårddiskar, skivor etc) sjunker ju rätt dramatiskt. Snabbare än bandbreddsökningen kanske? Framtidens fildelning blir då kanske mer och mer fysisk fildelning! T.ex. kunde ett "månadspaket" av film, musik, program etc sätts ihop inom någon pålitlig P2P-sektor, info och md5-strängar listas på någon hemsida (liknande nforce.nl etc idag) varefter fortsatt kopiering och vidarespridning sker offline, från kompiskrets till kompiskrets. Så snart billiga, brännbara skivor med omkring 100GB lagringsutrymme finns på marknaden borde rätt mycket av en hel månads musiksläpp (i någon genre) få rum, ca 1500 skivor. Nästnästa generations skivor = 1 års musiksläpp. Osv.

4/22/2006 10:30:00 fm  
Blogger rasmus said...

jimmyroq: Jag menade inte att kvalitetsförsämringen på kassettband saknade betydelse (tvärtom). Försökte bara kontrastera "kassettbandseran" mot "fildelningseran" vad gäller källorna till musik och möjligheterna till breddning av musiklivet. (Särskilt mot bakgrund av de farhågor som brukade uttalas under 1970-talet, att ökad hemkopiering bara gynnade ett litet fåtal framgångsrika artister, något som ingen på allvar kan säga om P2P-kopieringen.)
Brända CD får väl historiskt ses som en övergångsfas från kassett till P2P, även om jag som sagt tycker det är väldigt viktigt att understryka att kopiering byggd på fysiska lagringsmedier inte försvinner för det. Tvärtom fortsätter de bärbara lagringsenheterna att bli allt större och billigare, vilken öppnar för den spännande vision som den anonyma kommentaren ovan ger.



Vad gäller 1990-talet,

4/22/2006 11:14:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Vad gäller 1990-talet?

Mycket bra inlägg, det kan behövas upprepas flertalet gånger.

4/22/2006 04:46:00 em  
Blogger rasmus said...

Vad gäller 1900-talet? Jag vet inte. En halvskriven rad som misstag följde med min kommentar. Men den kan få stå kvar, eftersom ... det alltid är bra att ställa sig den frågan, sådär i allmänhet.

4/22/2006 05:45:00 em  
Anonymous blenda said...

»Många av sätten, som utbyte av brända CD eller digitalisering av lånade skivor mellan vänner, är både fullständigt normala och helt slutna och okontrollerbara aktiviteter. Sådant informationsutbyte utgör per definition darknets.«

Nja, s/darknets/sneakernets/

»Never underestimate the bandwidth of a station wagon full of tapes hurtling down the highway.«

4/23/2006 12:17:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Jag brukar läsa lite då och då här på Cypriot, och detta tycker jag var något av det bättre som skrivits här. Varför? Jo, det är nedtaget på en nivå som alla förstår samtidigt som det gått till roten, pudelns kärna. Precis så skall det argumenteras om man vill förändra och bli lyssna på. Det som uteslutande "gör det", är de mycket enkla två punkterna, så värst mycket mer behöver liksom inte sägas, de två punkterna backar upp allt annat som då blir klart som korvspad även för den oinsatte.

4/24/2006 03:56:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home