söndag, maj 07, 2006

Biografens död eller långfilmens?

P O Ågren skrev härom dagen i Västerbottens-Kuriren om biografens förestående död:

Inget lever för evigt – inte ens biografen. Genom historiens gång har ny teknik som presenterat kollektiva upplevelser tilldragit sig stora åskådarskaror inledningsvis, för att snart förtvina. Det främsta skälet har varit att tekniken har utvecklats – antingen har tekniska innovationer gjort tidigare former obsoleta, eller så har tekniska innovationer gjort artefakterna mindre och mer tillgängliga för hemmabruk. Biografens utveckling ser ut som det sistnämnda. /.../ Biografens enda existensberättigande har varit dess monopol på filmvisning. Nu blir biografen emellertid allt mer en dinosaurie.
Biografen, i den form som blomstrade upp under 1900-talet, har i någon mening nått sitt slut. Att fildelningsnätverken sammankopplar mångas privatarkiv till det största och mest tillgängliga filmarkiv som historien har uppvisad, är den avgörande knuffen utför. Så långt säger P O Ågren samma sak som Pirate Cinema Berlin. Men medan Pirate Cinema är ett experiment kring att anordna en radikalt annorlunda form av biograf – Free entry, cheap drinks, bring a blank cd – räknar P O Ågren med att tittandet på film helt och hållet flyttar in i hemmets privata vrå.
aldrig förstörs filmupplevelsen så mycket som på en biograf. När biograferna har förvandlats till snabbmatsrestauranger, med popcorn, godis och läsk i varje knä, har filmtittandet förvandlats till en bisak.
Att förvandla filmtittandet till en bisak, eller åtminstone reducera det till en del av en angenäm social upplevelse, är dock just vad Pirate Cinema försöker göra. Förra helgen talade Sebastian Lütgert mycket om det fruktbara i att sammanknyta digital kultur med analoga aktiviteter i fysiska utrymmen. Idén om att inspelad musik skulle konkurrera ut levande musik var en gång stark men har nu grundligt motbevisats. Att hemmatittandet vinner mark utesluter inte heller att rörlig bild fortsätter att uppvisas i allmänna lokaler. Vad för slags lokaler, och vad för slags rörlig bild som kommer att dominera – det är desto oklarare. Vasmåleri, fresker och trädgårdskonst har alla vid olika tider betraktats som sköna konster av stor betydelse, men senare förskjutits till en mer marginell roll – samtidigt som andra visuella uttryck tagit vid. Det är mycket möjligt att standardformatet långfilm, om några decennier, kommer att beskrivas som en i huvudsak historisk konstform, vars guldålder var 1900-talet. Kanske är den stora händelsen inte biografens död utan långfilmens död?

10 Comments:

Blogger Johanna Nylander said...

En rätt intressant spalt i dagens pappersupplaga av DN beskrev ett minne från biografens guldålder i stockholm, hur dåtidens ungdom roade sig med att planka in på bion, hur stor själva bioupplevelsen var och som bas för en rätt stor del av dåtidens kulturutbud...

5/07/2006 07:51:00 em  
Blogger rasmus said...

Angående biografens tidiga guldålder, kan man ju påminna sig om att filmen inte heller till en början stod i centrum för biografupplevelsen:

"I början av 1910-talet hade många biografer nöjt sig med en ensam pianist. /.../
Musiken blev, framför allt i de stora städerna, ett konkurrensmedel varmed biografägarna sökte locka en så stor publik som möjligt. Allt fler biografägare anställde duo, trio och större kapell. /.../ Större orkestrar upp till 30 man förekom vid några av storstädernas biografer vilket ju innebar, att musiken blev en mycket iöronfallande del av helheten. Det var på detta sätt som nästan hela den svenska befolkningen kom ett brett musikutbud till mötes. /.../
Denna musik var de verkliga folkkonserterna, något som symfoniorkestrarnas folkkonserter aldrig kom att bli."

(Ur Karl-Olof Edström: På begäran. Svenska musikerförbundet 1907-1982.)

5/07/2006 08:41:00 em  
Anonymous Martin said...

Dags för filmbolagen (och biograferna) att satsa på 3D, helt klart nödvändigt om branchen skall överleva...

http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/4942338.stm

5/08/2006 12:47:00 fm  
Blogger P O Ågren said...

Rasmus, jag är inte lika tvärsäker på att långfilmen som konstform är på utdöende. Däremot dör den i form av kollektiv upplevelse.

Jag reserverade termen biograf för långfilmen. En stor lokal med andra kollektiva upplevelser än enbart film bör väl ges en annan benämning? En stor lokal med en pianist, eller en orkester, är väl en konsertlokal? Diorama, panorama, teater, opera - vi vill ofta ha specifika termer för specifika kulturformer och dess lokaliteter.

5/08/2006 10:04:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Jag tror inte heller på långfilmens död. Det finns helt enkelt för många som är filmintresserade. Så frågan är om bion är död, jag är lite mer tveksam där för samtidigt som biograferna minskar i besökare så är filmfestivaler populärare än någonsin.

Fast å andra sidan så känner jag att jag njuter mer av film hemma än på bio. Detta då det inte är någon störande publik, en skön fåtölj att sitta i och jag kan se film exakt när jag vill.

Jag fick nyligen två biocheckar och upptäckte att det gick inte någon film som jag ville se. De måste bredda sin repertoar.

5/10/2006 09:49:00 fm  
Anonymous Lore said...

Jag håller med anonym och P o Ågren,jag tror inte direkt att långfilm kommer att försvinna heller, även om biografen är på nedgång. Möjligen får hollywood börja bredda sitt utbud. Nu behövs inte bion längre, nu när vi har bolby-surround-döv-på-mindre-än-en-minut-hemmabiosystem, femtiotvåtums plasmabrakare och inte minst dvd:n som ger filmskaparna så mycket större möjligheter visuellt (något som man enklast ser i de filmer som kommit från kina under senare år). Problemet med biografen är att den inte är lika mycket av en upplevelse längre, vilket ger folk möjligheten att prata i mobil, utöva popcornbaserad krigföring, allmänt föra väsen och sist men inte minst att alltid den där snubben från basketlaget hamnar framför en. Priserna har bara stigit och stigit dessutom..

5/10/2006 01:25:00 em  
Blogger rasmus said...

Långfilmens död ska inte förstås som att långfilmerna försvinner och det aldrig mer görs några långfilmer. Så fullständigt dör inga konstarter. Med det lite provokativa begreppet åsyftas ett möjligt läge där långfilmen mister sin dominanta ställning inom rörlig bild-området och reduceras till ett format i mängden.

5/10/2006 03:59:00 em  
Blogger sandos said...

Jag skulle gissa att biograferna inte ens är nära att "dö ut" ännu. Har du sett någon 3D-kapabel platt-tv att köpa hem? 3D-biografer byggs i USA och lär väl komma hit så småningom. Det lär dröja länge innan hemmarknaden hinner ikapp där tror jag.

Sedan om det kommer produceras något vettigt.. det är en annan fråga ;)

5/11/2006 03:04:00 em  
Anonymous Anonym said...

Jag tycker att man redan nu ser tendenser på "långfilmens död". Let's face it, episodiskt berättande (od) är framtiden - tv-serier* kommer att ersätta filmen.

*) Hur de distribueras är givetvis uppe för diskussion, TV-kanalen i sin nuvarande form är troligen också döende.

5/11/2006 05:20:00 em  
Anonymous Anonym said...

Vem vill gå på bio när man kan bygga en egen istället?
http://www.minhembio.com/cinemax/44

5/12/2006 11:56:00 fm  

Skicka en kommentar

<< Home