lördag, maj 13, 2006

Form och innehåll - från Fichte till Bodström

År 1793 skrev Johann Gottlieb Fichte en uppsats där begreppen form och innehåll åtskildes. Tankarna som en författare ger uttryck för är allmänna, men han uttrycker dem i en individuell språklig dräkt, skrev Fichte. Därmed hade han givit det avgörande bidraget till utformandet av en litterär upphovsrätt. Tudelningen mellan form och content/innehåll visade sig dock användbar i en massa sammanhang, och är populär än idag. "Form" och "innehåll" är dock inte medieneutrala begrepp. De uppstod med 1800-talets skriftmonopol och har överlevt 1900-talets analoga bild- och ljudmedier. Postsystemet bygger på en fysisk separation mellan instruktion och information. Utanpå kuvertet (form) skrivs adressen, inuti kuvertet (innehåll) läggs brevet (som i sin tur kan delas upp i sitt allmänmänskliga innehåll och sin upphovsrättsskyddade språkform). Redan med telefonin inleddes dock en uppluckring, vilket var just vad som från 1950-talet utforskades av phreakers. "Hålet" mellan innehåll och form i telefonmediet symboliseras av frekvensen 2600 Hz. Men telefonväxlarna stod fortfarande centralt placerade, och varje enskild anslutning registrerades i faktureringssyfte. Mer än ett hål blev det inte. Nätverksdatorer, däremot, är "inte blott medier, utan universella semiotiska maskiner". Datorn gör ingen skillnad på information och instruktion. Text och kod lagras på samma sätt. Form och innehåll går inte att skilja åt. Men åtskillnaden mellan form och innehåll är just vad Thomas Bodström är tvungen att återupprätta, på ett eller annat sätt, för att kunna implementera direktivet om datalagring. "Det handlar ju inte om innehållet. Bara om spåren, vem som haft kontakt med vem", förklarade han i januari, men medgav att "själv är jag för oteknisk för att förstå hur lagringen går till". Ända sedan datalagringen röstades igenom av Europaparlamentet har det hetat att innehållet i e-post, telefonsamtal och videochattar inte ska lagras, utan bara vem som kommunicerat med vem, och mantrat upprepas av Bodström:

– Det viktigaste är att man kan se vilka personer som har varit i kontakt med varandra och var de har befunnit sig och när de har haft kontakt med varandra via mobiltelefoner eller e-post. Det är det allra viktigaste.
Nästa vecka tillsätter regeringen en utredning om hur lagringen ska genomföras i Sverige. Uppdraget ska gå till Gudrun Antemar som får nästan ett helt år på sig. Det hela var kanske inte så simpelt som det lät från början. Intressant att notera är att Bodström har backat flera steg från det förslag han själv drev i EU, som inbegrep lagring av alla adresser som besöks vid webbsurfning och av chatkommunikation. Enligt de nya direktiven, ska sådant inte få lagras. Vilket förstås kan ses som positivt, men samtidigt växer frågetecknen om varför man i hela världen ska lagra just vilka som skickar e-post till varandra, när de lika gärna kan använda MSN eller IRC eller ett internmeddelande på något community och slippa övervakning. Ska datalagringen av internettrafik alltså inskränkas till en lag om SMTP-protokollet? Borde ge möjligheter för andra protokoll som gör ungefär samma sak – skickar meddelanden från en dator till en annan – att erövra mark på den vanliga e-postens bekostnad. Särskilt när alla som driver SMTP-servrar får sämre ekonomiskt utgångsläge, eftersom lagen om datalagring tvingar på dem extra kostnader. Plus att vi är rätt många som är trötta på mejl. Ska då lagen uppdateras hela tiden, i takt med att nya kommunikationsprotokoll dyker upp? Ska det finnas listor över vilka internetprotokoll som är reglerade, ungefär som man listar narkotika och hälsofarliga varor, samtidigt som kemisterna ligger ett steg före i utvecklandet av nya substanser? Ibland föreslås en lag om att alla psykoaktiva substanser (utom de redan tillåtna, och utom läkemedel) som kan dyka upp automatiskt ska räknas som förbjudet knark. Kanske sker samma sak på datalagringsfronten: En lag om att vid all kommunikation på internet som påminner som post eller telefon, så måste den ansvariga för tjänsten registrera avsändare och adressat. Men godtyckligheten skulle då ligga som en våt filt över varje försök till IT-innovation i Sverige. Uppdelningen i form och innehåll är inbyggd i postväsendet – men rent tekniskt så kan den inte passera en datakabel. Inte annat än som en simulation, alltså genom ett extra lager av instruktioner talar om vilken data som är instruktion och vilken som är information. Att stifta lagar som sådana lager, är att stifta lagar om enskilda internetprotokoll. Och oavsett om övervakningens omfattning begränsas rejält, kvarstår det verkliga problemet. Det är inte "integritet" (precis som form och innehåll, är även privat och offentligt en uppdelning som idag är stadd i svaj!) Det är förbudet mot anonyma kommunikationstjänster. Eftersom hela datalagringen går ut på att personer ska kunna knytas till transaktioner, kan vi räkna med en lag som tvingar internetkaféer att registrera kundernas identitet och som förbjuder öppna trådlösa nät, alla kategorier. Men vem vet, Gudrun Antemar kanske kommer på andra tankar. Copyriot önskar henne lycka till med utredningen, men avundas inte hennes uppdrag.

10 Comments:

Anonymous Patrik Wallström said...

År 1793 var det möjligen populärt att skilja mellan innehåll och form, men det här millenniet vill jag även skilja på dessa och transport av innehåll och form. Om vi talar SMTP och dess omkringliggande standarder får vi således formen i RFC2822 (och MIME-standarderna), transporten i RFC2821 och innehållet som är det som faktiskt ska transporteras. Form och annat kan bakas in i MIME som HTML och annat, men transport är det som saknas i din beskrivning. IMHO.

5/13/2006 06:31:00 em  
Anonymous Julien Nebbout said...

Patrik Wallström:

Mjae, jag tycker nog bara inte du har tänkt tillräckligt långt. Att viss mjukvara som tolkar vissa signaler på ett sätt är ju inte samma sak som att det finns en skillnad utanför den programkoden.

Signalerna som skickas skiljer sig inte efter Form/Funktion.

SMTP, MIME, osv är ju våra egna tolkningar av datan. Men i en situation då t.ex. två dataströmmar med olika protokoll skulle sammanfalla i innehållet, hur skulle man då avgöra vad som var vad?

Med TCP/IP osv är det väldigt tydligt att se att innehåll och form (TCP headers osv) inte skiljer sig; bara att kolla valfri pcap-fil med hexdump..

5/13/2006 07:03:00 em  
Anonymous Patrik Wallström said...

Jag förstår faktiskt inte alls vad du försöker säga Julien. Även IP är en transport-metod (protokoll) för paket av olika slag.

5/13/2006 11:22:00 em  
Anonymous Anonym said...

Julien:
Jag tycker mig ha god koll på IP-familjen och ditt inlägg är för mig alldeles obegripligt. Tror du att du skulle kunna förklara lite mer konkret vad du menar?

5/14/2006 12:33:00 fm  
Anonymous Julien Nebbout said...

Hmm, ja, jag kan nog försöka förtydliga det.

Vad jag menar är alltså att IP, TCP, SMTP, HTTP, Innehåll osv alla ligger på samma lager i praktiken. De går inte att skilja åt.

Respektive pakets inkapsling (protokoll) är en del av föregående pakets innehåll.

(Jag försöker att undvika datorspecifik terminologi, men det skapar nog bara förvirring. :P)

Det enda jag skulle kunna tänka mig som skulle kunna fylla platsen för transport är isf det fysiska; TP-kabel (koppar), fiber osv.

5/14/2006 01:38:00 em  
Anonymous Patrik Wallström said...

Julien, du behöver nog studera hur OSI-modellen ser ut. Trots att den bara är teoretisk. I Wikipedia-artikeln finns det ett par mycket pedagogiska bilder.

5/14/2006 03:01:00 em  
Anonymous Julien Nebbout said...

Patrik Wallström:
Jag är redan bekant med OSI-modellen och min poäng är just att den är falsk. Datan och metadatan går inte att skilja åt, innehåll och form alltså, i det digitala eftersom de är beroende av tolkandet för att existera.

Det enda som skiljer en mp3 från en jpg är sättet filerna skapades på, men formen är upp till läsaren att uttyda ur innehållet. Därav är form och innehåll sammanlänkat på ett oskiljbart sätt.

5/14/2006 06:00:00 em  
Blogger pelpet said...

Jag kan tänka mig att regeringen ser det här på två olika sätt.

I det positivare alternativet så planerar man inte att skapa något övervakningssystem som inte går att ta sig förbi, utan man vill bara lägga ett övervakningsfilter på en vanlig kommunikationsform som dessutom är lätt att övervaka (dvs mail & telefon via de stora ISParna/telebolagen) i förhoppningen att fånga brottslingar som begår misstag. Man är fullt medveten om det är ett övervakningssystem som är lätt att dölja sig för, men tycker att det är ok. Man har heller ingen ambition att förbjuda anonym kommunikation, utan kanske nöjer sig med att lägga till övervakning av nya kommunikationsformer.

I det mörkare alternativet så vill man faktiskt förbjuda anonym kommunikation och ha en möjlighet att spåra det mesta. Och drar man detta till sin spets så är det mycket illa.

5/15/2006 04:26:00 em  
Blogger rasmus said...

pelpet: Bra bedömning av de två alternativen tycker jag!

5/16/2006 01:28:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Jag funderar om inte "vem som kommunicerat med vem" är ett större intrång i människors privata sfär än vad som egentligen sades?

För den som har något att dölja, så är kanske innehållet ljuskyggt, men detta säger de sig inte vilja registrera.. Slutsats?

//steelneck

5/16/2006 01:26:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home