fredag, maj 12, 2006

Om tre ord: Laglig, nedladdning, film

Vad tjänster för "laglig nedladdning" säljer är inte i första hand filer med film och musik. De säljer, eller snarare dunkar in, själva begreppet "laglig nedladdning".Universal har låtit kungöra att de om någon vecka lanserar en ny filmnedladdningstjänst, där man för 229 kronor får en DRM-skadad fil som bara kan spelas under Windows, plus en fysisk dvd-kopia i brevlådan. Wow, det kan man ju raljera över, samt dra den vanliga visan "Laglig nedladdning är bra, men priset/filformatet/utbudet etc suger, istället borde filmbolagen...". Men genom att ge sig in i sådant simpelt pucklande har man redan köpt om inte grisen, så åtminstone säcken! Man har köpt filmkartellens nätåskådning, som finns inbakad i själva begreppet "laglig nedladdning". Laglig blir synonym till "betal-", att man betalar för tillgång till de långfilmer som filmbranschens egna, centraliserade distributionskedjor tillhandahåller. Nedladdning döljer det faktum att horisontell P2P-kommunikation är väsensskild från vertikal massdistribution – som om fildelningskultur aldrig hade handlat om annat än att komma över filmerna på bensinmackens videotopplista. "Laglig nedladdning" är ett djupt ideologiskt begrepp. Gentemot internets oöverskådliga komplex av informationsflöden erbjuder det en återställd ordning: Frågan förs tillbaka till hur man bäst organiserar en vertikal distribution av ett begränsat antal långfilmer, tillhandahållna av ett fåtal företag.

Myten förnekar ingenting, dess uppgift är tvärtom att tala om hur saker och ting är; den renar dem helt enkelt, gör dem oskyldiga, förankrar dem i natur och evighet. /.../ Myten döljer ingenting och den förkunnar ingenting: den vanställer; myten är varken en lögn eller en bekännelse: den är en böjning. /.../ myten upplevs som ett oskyldigt yttrande: inte därför att dess avsikter är dolda: om de var dolda, skulle de inte vara effektiva; men därför att de är införlivade med språket, naturaliserade.
Och det funkar. Inte att sälja skadade filmfiler alltså. Men att sälja begreppet "laglig nedladdning" och den nätåskådning som finns inbakad däri – det funkar! Ett litet pressmeddelande, och de önskade fraserna får rejält med utrymme i varenda dagstidning. Fantastiska rubriker som "Universal lanserar legal filmsajt". I vilken annan bransch är det en nyhet att ett storföretag håller sig inom lagens råmärken när de öppnar en butik? Redan här förutsätts uppenbarligen att läsaren läser "laglig" som "betal-" och "filmsajt" som "sajt med nya Hollywoodrullar". Alla tusentals sajter där man sedan länge kan ladda ner kortare och längre filmer gratis, de räknas inte längre. Nu är det ju "Premiär för laglig nedladdning av film"! Antagligen ska inte Tobias Brandel (vars kopifajtbevakning brukar vara oklanderlig) skyllas för att SvD sätter rubrik och ingress helt enligt Universals önskan att få vara "den första legala nedladdningstjänsten för film i Sverige". DN rubricerar faktiskt mer korrekt: "Premiär för köp av nedladdningsbar film". Fast det stämmer ju inte heller. Glimz.net har ju erbjudit kortfilm, dokumentärer och videokonst mot betalning sedan en bra tid tillbaka. Men än så länge härskar den metonymiska betydelsen av ordet "film" (underområdet "långfilmer som går på bio" får representera helheten), som förvisso också är en metafor: Vi syftar ju på digitalt lagrade ettor och nollor, inte på kemisk film. När jag förra veckan mumlade något om "långfilmens död" fick jag förstås förklara mig i kommentarerna. Självklart menar jag inte att standardspelfilmer i av långfilmslängd kommer att försvinna. Konstnärliga uttrycksformer brukar inte dö ut sådär. Snarare innebär långfilmens död – om den nalkas, det är en öppen fråga – att långfilmen reduceras till ett format i mängden av rörlig bild, så att tidningsrubriker likte de som citeras ovan blir otänkbara. "Let's face it, episodiskt berättande (od) är framtiden, skrev en kommentator. Och det råder inget tvivel om att flitiga fildelare tenderar att välja bort långfilmer till förmån för episoder av teveserier (gärna skådade i lång följd), kortare filmklipp, mer nischade dokumentärer... om de inte slukas av Japanboomen. Att en person väljer ur detta utbud, oavsett om det blir veckans amerikanska talkshow eller en gammal tjeckisk kortfilm, förorsakar mer skada för Universal än att samma person väljer att spendera kvällen med en piratkopierad Universal-film. I det senare fallet befästs åtminstone filmen som gemensam referenspunkt, som låter Universal kränga McDonalds-leksaker och andra skojiga kringprodukter. Köp film, kopiera film, spela in film. Det ena utesluter inte det andra. Ödsla bara inte din energi på att vara den duktigt förbannade konsumentet som påpekar bristerna i "lagliga nedladdningstjänster". För dessa sajter säljer inte film. De säljer ett språk, en vanställd nätåskådning. Universal deltar inte direkt i debatten om internets framtid. Effektivare för dem är att delta indirekt – varje gång en ny "laglig tjänst" lanseras, sätter ju lydiga journalister igång att formulera ideologin, omdefiniera orden, dra ner samtalets ribba. Allra mest passionerat utförs arbetet denna gång på Östgöta-Correspondentens ledarsida:
De teknikkunniga fildelarna har ett rejält trumfkort på hand: de jobbar inte för att tjäna ihop till brödfödan, utan för att de vill och kan. Hur många skiv- och filmindustrin än anställer för att skydda sina produkter kommer det att finnas fler som försöker knäcka koderna och lägga ut filmerna, tv-serierna och musiken på nätet. Förhoppningsvis kan nöjesindustrin i framtiden bli bättre på att erbjuda sina produkter digitalt. I slutet av maj startar den första lagliga tjänsten för filmnedladdning i Sverige. /.../ de borde tilltala en stor grupp av bekväma, laglydiga nöjeskonsumenter.

10 Comments:

Anonymous Anonym said...

Och det råder inget tvivel om att flitiga fildelare tenderar att välja bort långfilmer till förmån för episoder av teveserier (gärna skådade i lång följd), kortare filmklipp, mer nischade dokumentärer... om de inte slukas av Japanboomen.
Oj oj, där känner jag verkligen igen mig. Jag har laddat ner och tittat på japantecknat i kanske fem år nu (köper lite japanimport också - dyrt må tilläggas), och jag ser banne mig nästan inga filmer från USA längre. Vanlig TV ser jag inte alls på.

5/12/2006 05:21:00 em  
Anonymous Anonym said...

Faktist mitt i prick med att man ofta vill spendera 20-40min istället för 90+ på rörlig bild men likväl utesluter inte de varandra.

5/12/2006 05:51:00 em  
Anonymous Martin said...

Som retorikstudent och evig vän av ordning så kan jag påpeka att det kanske inte rör sig om så mycket en metonymi som en toto pro pares (hoppas jag har fått mitt latin rätt där...), det vill säga att man låter helheten representera delen. (Jfr. en insändare i DN för några dagar sen om att Sverige gav ett inresevisum till Hamas.)
Men det är klart, skillnaden mellan metonymi och synekdoke(pars pro toto/toto pro pares) är hårfin när den är som tydligast.

I övrigt, mycket intressanta tankar kring det här med "laglig nedladdning."
Det är väldigt intressant hur hela kopifajt-grejen har tagits till en mycket mer språklig nivå än en rent juridisk-ekonomisk.

5/12/2006 08:12:00 em  
Anonymous patrask said...

Word...

http://thepiratebay.org/details.php?id=3483105

Patrakia Orkestar Forever!

MVH

De Glada Vännerna i Patrask...

5/12/2006 08:46:00 em  
Anonymous Backpacker said...

Ursäkta, men kan någon översätta vad martin menar med sin kommentar? pars proto to?

5/12/2006 09:43:00 em  
Anonymous Daniel said...

Kanonbra post. Fångar verkligen problemet: underhållningskonglomeratens vapen är att ockupera begreppen + godtrogna journalister, eller (ännu värre) egna medieinnehav, som lydigt leverar.

Men, jag tror att en klen tröst är att framtidens fildelare, 90- och 00-ister, blir mycket svårare att dupera än t.ex. 80-talisterna. För de förra är tillgången musik, video etcera lika självklar som syre i luften. Begreppet "lagligt" är oväsentligt för många. "Laglig nedladdning" saknar betydelse och berör mest tvära gubbar. Vi går mot bättre tider.

5/13/2006 06:22:00 fm  
Anonymous Thomas E said...

Jag förstår inte riktigt iden med "laglig nerladdning". En CD är ju bättre än några nerladdade filer, man kan ha den stående i bokhyllan för att impa på besökare, man kan läsa i texthäftet osv. En köpt, DRM skadad fil är ju sämre än en fildelad fil.Om skivindustrin vill överleva så borde dom göra CDn och dess förpackning till en mer åtråvärd produkt, så här kanske
http://www.revenantrecords.com/index.php?section=releases&cd_ident=10

5/15/2006 11:15:00 fm  
Anonymous blenda said...

Thomas E: Om det gäller musik som jag inte kan få tag på gratis i kloka format kan jag lätt tänka mig att köpa DRM-fria ljudfiler om slutsumman blir billigare än priset för CD+frakt. Kompaktskivor är disposable och behöver jag sådana har jag brännare hemma.

5/16/2006 03:37:00 em  
Anonymous Anonym said...

Det har var en närmast perfekt bloggtext!

Martin: Metonymi är väl en paraplyterm för flera olika slags "representationer", där helhetsordet-betecknar-delen är en sådan. Film kan då både sorteras in i något sådan mer specifik retorisk kategori OCH samtidigt falla under paraplytermen dvs. vara en metonymi.

Rasmus: Ett verbalt motmedel vore kanske att lyfta fram the Pirate Bay som den klart mest populära LAGLIGA nedladdningssajten (TPB är ju laglig även om dess användares senare filutbyten inte alltid är det).

5/17/2006 11:53:00 em  
Anonymous Anonym said...

De säljer lugn och ro, känslan av att slippa oroa sig för vem som ringer på dörren.

Undrar hur många andra sådana produkter det finns egentligen?

http://www.salongen.de/notiser/

5/18/2006 09:04:00 fm  

Skicka en kommentar

<< Home