måndag, juli 17, 2006

Transducera!

Som sagt träffade jag Albin Balthasar Lundmark i Visby där han ledde Riksteaterns brandtalsbingo (som han även höll i under helgens Arvikafestival; där var det Axel Winkler som brandtalade för Piratbyrån). Vi inledde ett extremt givande samtal kring kulturpolitik, eller kanske framförallt om sådan kultur som faller utanför kulturpolitiska ramverk. Nu intervjuas scenpoeten, musikern och konceptutvecklaren i Sydsvenskan. Samtidigt har fyrhövdade idégruppen Fænomenal publicerat en betaversion av rapporten Transducera! [PDF]. Gruppen består förutom Albin Balthasar Lundmark av Caroline Andersson, Hanna Sersam och Daniel Tjäder (sistnämnde även medlem i hyllade popbandet The Radio Dept.), och planteringen av begreppet transduktion är en del av deras examen i en påbyggnadsutbildning i kulturproduktion vid Malmö högskola. Under detta paraply vill de täcka sådant som delvis har fångats under DIY-begreppet, delvis under Bourriauds "postproduktion" (där DJ-gestalten, manipuleraren och omkombineraren av befintliga musikinspelningar, blir samtidskulturens symboliska centralgestalt). Etymologiskt en sammansättning av latinets trans (bortom, tvärs över) och ducere (leda, bringa), och Fænomenal formulerade ursprungligen transduktion i motsats till kulturproduktion (med dess associationer till linjär, målinriktad tillverkning). På köpet följer en radikalt vidgad syn på konsumtion av kultur, som i tilltagande grad blir oskiljaktig från produktion av mening. Distribution, interaktion, socialisation. Som jag förstår saken, är det allra främsta kännetecknet på en transduktiv process att den saknar slutprodukter eller ändhållplatser. Själva processen sätts i centrum.
Transduktiv kultur har inte slutprodukter, artefakter eller texter som mål. /.../ Transduktioner lämnar spår efter sig i jorden, men det är inte spåren som är syftet, utan steget, promenaden.
Konkret då? Konceptet söks framför allt i nätkulturer och subkulturer, och spåras historiskt via dada, punk och (såklart) The KLF. Exemplen på transduktiv kultur som Albin ger i Sydsvenskan spänner från blandband och fildelning till lägenhetsfester, poetry slam och gatukonst. Rapporten nämner vidare Wikipedia, bloggar, nätcommunities och fri mjukvara, jämte technofester, lajvrollspel och vissa former av aktivism. Tveklöst finns det en poäng i att söka nya begrepp som kan fånga alla dessa flyktiga kulturyttringar, där slutprodukterna inte är det viktiga. Ur den officiella kultursektorns perspektiv viftas transduktiv kultur ofta bort "som naiv, ungdomlig skaparlusta" eller "amatöristisk folkkultur".
den professionalism som faktiskt finns inom de transduktiva kulturerna motsvarar inte de etablerade kulturinstitutionernas förväntningar och blir därför inte sällan orättvist bedömd efter traditionella måttstockar /.../ Det kulturbegrepp som kulturella transduktioner verkar med, kan genom den transduktiva kulturens flyktiga, föränderliga, självmuterande karaktär inte vara begränsat till det kultursektorn definierar som kultur, det vill säga det humanistiska kulturbegreppet där vissa konster är högre, eller mer meningsskapande än andra.
Transduktionens kulturbegrepp hamnar någonstans i mellanrummet mellan det snävare humanistiska kulturbegreppet (med de sköna konsterna i högsätet) och det närmast allomfattande antropologiska kulturbegreppet. Men det lutar nog ändå mer åt det senare hållet: "Om en aktivitet är meningsskapande, är den kultur." Copyriot har tidigare tagit upp hur svensk kulturpolitik såväl som upphovsrättslagstiftningen bygger på en uppdelningen mellan "skapande konstnärer" och "utförande konstnärer". Skaparna (kompositörer, manusförfattare etc.) skapar slutprodukter, medan den senare gruppen (musiker, skådespelare etc.) "gestaltar eller tolkar ett av skapande konstnär koncipierat verk". Redan för ett halvsekel sedan började kategorierna att flyta samman med varandra, och i dagens nätkulturer, remixkulturer, spelkulturer, klubbkulturer med mera blir abstraktionen helt obegriplig. Meningsfullare blir då att sätta performance och inte slutprodukter i centrum, vilket är just vad Fænomenal försöker uppnå med begreppet transduktion.
Låna, återvinn, återanvänd och förvandla eget eller andras material. Se kultur som allmängods att göra collage av, att remixa, sampla, blanda om och vidareutveckla. Använd symboler, tecken och ord och omdefiniera dem vid behov. Se ditt skapande som en del i ett större flöde. Ingen kultur är färdigformad. Ingen produkt är en slutprodukt. /.../ Låt kultur vara allmän egendom. Använd licenser för att reglera hur din information får spridas, eller låt den vara fri att leva sitt eget liv, på egna villkor. Ta betalt för dina handlingar, inte för den information du alstrar.
Jovisst är det vagt. Att "okontrollerat" leka med kultur och omforma betydelser, kan på sin höjd vara ett ideal och inte ens då är det klart vad det skulle innebära. Definitionen av "att transducera" visar sig gå i cirklar. Men det finns ett syfte med den saken. Samtalet om framtidens kulturliv går redan i cirklar. Existensen av en institutionaliserad kultursektor samt olika breda kulturbegrepp garanterar att viss kultur alltid kommer att vara mer kultur än annan kultur. Transduktiviteten, att radikalt bryta med tankebilden av tillverkning av kulturella slutprodukter, blir då ett attentat mot denna rundgång. Fænomenal vill inte så spika fast en ny definition, utan kasta fram begrepp som snarast möjligt de hoppas förlora kontrollen över.
att lansera begreppet transduktion som en produkt blir i sig en motsättning till det ingefäriska hos transduktioner. Lansering är ännu ett begrepp som förutsätter en tydlig avsändare, en linjär process, ett arborescent tänkande. Ordet lansering stryks därför och ersätts av spridning. Det finns ingen slutprodukt att lansera, utan ett aldrig färdigformat begrepp som kan spridas.
Ingefärisk? Ordet kan ses som en lekfullt försvenskad variant på "rhizomatisk", en referens till Deleuze & Guattari. Dessa filosofer använde för övrigt även ordet transduktion, om hur virus kan överföra DNA mellan olika livsformer. – Fast det roliga är att vi upptäckte det efter att vi hade fastnat för transducent-begreppet, säger Albin som plötsligt sitter framför mig. Jag gick in på Kafé Edenborg för att skriva detta inläggs sista rader, och där satt han. Den mannen är visst överallt ... just nu intervjuas han av någon lokaltidning. Idégruppen Fænomenal har med rapporten Transducera! formerat sig som kombinerade konsulter-pedagoger-producenter-tankesmedja (en självbeskrivning som förresten är identisk med Piratbyråns). En rad projekt står på tur, bland annat sökandet efter en kreativitetspolitik som ett fräschare alternativ bortom nuvarande kulturpolitik. Då krävs bland annat en vidare utforskning av "det transduktiva kvalitetsbegreppet". Utan tydlig uppdelning i avsändare och mottagare. Ett radikalt brott mot upphovsrättstänkandets "content"-centrerade kultursyn, där slutprodukterna är allt, medan ögonblicket och interaktionen i bästa fall kan få vara med som något sekundärt. Det nya kvalitetsbegrepp som en kreativitetspolitik skulle kunna utgå från ligger dock långt ifrån klart. Rapportförfattarna föreslår "fenomenalitet" som succékriterium, "förmågan hos något transduktivt att decentralisera, fortplanta och mutera sig själv". Fast säger det något om bra eller dåligt? Nå, koncepten återstår att förfina, och detta har bara börjat. Albin reser sig från soffan och traskar till stationen för att åka hem till Malmö, medan vårt tyskbrittiska filmteam är på väg in. Over & out.

3 Comments:

Anonymous Anonym said...

Wabi-sabi

7/17/2006 07:26:00 em  
Blogger rasmus said...

wabi-sabi-kopimi! \o/

7/17/2006 07:54:00 em  
Anonymous Aron Modig said...

Stabilt.

7/18/2006 04:17:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home