lördag, september 09, 2006

Kulturpolitik?

Slog på radion halvvägs in i P1:s kulturpolitiska debatt. Alla riksdagspartier var där. Alla gillade kultur. Alla ville ge mer pengar till kulturen, sade de. Fattigare var det på normativa ställningstaganden. Vilken kultur? Vad är bra kultur? Vad ska prioriteras? Någon av politikerna, minns inte vem, förklarade att varje konstnär måste ses som en representant för humaniteten och det fria ordet, att alla som producerar kultur bidrar till att staka ut mänsklighetens bana mot ljuset, typ. Vilken skrämmande, ohistorisk ignorans! Konstnärers ekonomiska villkor avhandlades, förstås. Så ville de gärna tro, i vart fall. Politikerna diskuterade gärna sådant som höjda anslag till offentlig konst. Mindre gärna det stora flertalet kulturproducenters ekonomiska vardag, präglad av ströjobb och bidrag, gråzoner och flyktlinjer. Men sådant flyter ju utanför ramarna för området "kulturpolitik". Socialdemokraternas lösning var att dela ut konstnärslön till dubbelt så många som idag. Drygt trehundra konstnärliga yrkesutövare som sedan länge är väletablerade ska få inkomstgaranti, i stället för dagens 157. I jämförelse framstår övriga partiers lösa prat om att pumpa ner någon miljard i allmänna kulturfonder, nu när löntagarfondspengarna i Framtidens Kultur snart är brända, som närmast fantasifullt. Från folkpartiet föreslogs att det överskott från Sveriges spelmonopol som idag går till idrotten till stor del ska omdirigeras till fonder för kulturprojekt. När partierna fick chansen att på en minut formulera kulturpolitiska visioner gavs mest ludd, fast det kunde ändå noteras klara kontraster mellan vilken kultur de valde att nämna. Folkpartiet representerades av kanon-Cecilia som i allra första rummet satte litteraturen, "den ger oss referenspunkter, något gemensamt att förhålla oss till". När vänsterpartiet lade fram sina idéer nämndes i stället scenkonsten specifikt, men så representerades de också av Tasso vars civila titel är skådespelare. Centerpartisten brann för medier, och ville ha en ny digitalkanal för kulturdebatt, med enbart prat dygnet runt. Moderatens nyckelord var bildning, kulturarv och framför allt nationalscenerna. Kristdemokraten svävade mer på målet, men hon gillade stora ord: "Vi ska ha en nationell, trygg, säker ... ett stöd som ser till att vi har kultur!" Eh, halleluja! Kulturpolitiken – vad nu "kulturpolitik" betyder – är i kris, därom råder inget tvivel. En gissning är att vi snart får se en ny större statlig utredning (den senaste färdigställdes 1995). Vart en sådan leder är helt omöjligt att säga, men det kommer till stor del att avgöras genom hur vissa nyckelbegrepp som "kultur" och "konstnär" definieras och representeras. Vad gäller P1-debatten, av vilken jag alltså bara hörde senare delen så allt ovan är förstår skrivet med reservation för att supersmarta saker sades innan dess, verkar den läggas ut som MP3 inom kort. Uppdatering, söndag: På språng-Jacob sammanfattar debatten väl.