söndag, september 24, 2006

WOS4/Berlin: Brasilien (att hoppa över 1900-talet)

Vi har redan berört en mem som ploppade upp en hel del på konferensen Wizards of OS; den om 1900-talet som parentes, präglad av enkelriktade massmedier, standardiserad massproduktion, totalitära regimer och read only-kultur. Konferensen präglades också av den brasilianska närvaron; såväl undergroundmusiker som departementschefer från Brasilien fanns bland de inbjudna som skulle ge exempel på "frihet som funkar". Finalen under konferensens sista kväll blev panelen Brazil, the Free Culture Nation. Mikrofonen först gick till Claudio Prado, ledare för Brasiliens digitalkulturdepartement. En myndighet som saknar motsvarighet i andra länder med sin ambition att "hantera den digitala revolutionen utifrån en kulturell synvinkel, vilket är det enda sätt som fungerar när förändringshastigheterna är så stora". Claudio Prado har drag av en säljare. Han marknadsför sitt land och de experiment kring digital kultur som hans departement omhuldar, och ser genast till att återkoppla till konferensens starkaste mem:

Brasilien har hoppat över 1900-talet. /.../ Copyright är helt fel sätt att ta sig an 2000-talet. /.../ 1900-talsmänniskorna är fast i sitt sekels förvirring, de kan inte gå vidare. Ibland behöver man ta ett steg tillbaka för att kunna komma framåt.
Claudio Prado går så långt som att kritisera Lawrence Lessigs koncept om "read/write-society" (det som ska ha funnits innan 1900-talet och som vi nu kan återerövra) för att postulera skrivkunnighet som förutsättning för informationsteknologi. Han antyder att den sortens tänkande är just vad som trasslar en fast i 1900-talet.
Kanske 80% av diskussionerna här handlar om frågan "Hur ska vi tjäna pengar?" Det fastnar i idén om att ekonomin ska styra allt, men det är 1900-talets fälla, den kan inte förklara 2000-talets civilisation.
Att de flesta musikskapare i Brasilien inte ens känner till vad "upphovsrätt" är, förklarar Claudio Prado, är inte ett tecken på efterblivenhet utan tvärtom en möjlighet. Samtidigt, och lite paradoxalt, lovordar han att allt fler av dem har börjat använda Creative Commons-licenser och den vägen lär sig om upphovsrätt ur ett annat perspektiv än det traditionella. Hur som helst finns en uttalad kulturpolitisk ambition att satsa särskilt på kulturyttringar som är oberoende av upphovsrättsekonomin. Departementet är stolt över sin satsning på "hotspots", 500 centrum i fattiga områden runt om i Brasilien där "folk som mer eller mindre lever 1800-talets livsstil" får fri tillgång till nätuppkopplade datorer och multimediastudios. Man satsar helt och hållet på fri mjukvara, och ser dess principer som början på något som går bortom mjukvara. Något som han menar började med hippiekulturen, i sin brasilianska variant även känd som tropicalismo vars främsta musikaliska uttryck var i bandet Os Mutantes samt i sittande kulturministern Gilberto Gil, den som tog initiativet till att grunda ett särskilt digitalkulturdepartement, lett av sin gamle vapendragare Claudio Prado – mannen som nu står i Berlin och stolt förklarar sig vara "en hippie".
Hacker culture ... I say it's a hippie thing as the hippies started the freedom concept ... These things did not start with the right or the left, it started with the hippie movement. Everybody fucked everybody, it was the biggest thing and it became serious. Then it almost died but now it revives...
Ord från en av Brasiliens kulturpolitiska beslutsfattare. Men Claudio Prado ska inte förväxlas med de gräsrotsrörelser som han så gärna hyllar, och bland övriga brasilianare på plats i Berlin verkar hans departement betraktas som ganska korrupt, om än användbart. De som verkligen jobbar med att t.ex. bygga datacentrum i slummen har ett starkt ideal av autonomi och är högst medvetna om det problematiska i att bli beroende av statsapparaten. En av dessa var Felipe Fonseca som är en av några hundra eldsjälar kring rörelsen Metareciclagem ("meta-recycling"). De sysslar med kritiskt tillägnande av teknologi, som får nya sociala användningar. Företag donerar kasserad hårdvara, som blivit för slö att köra senaste Windows-uppdateringen på. Maskinerna rekonfigureras och installeras med Linux och blir klart dugliga multimediaverktyg, som ställs till allmänhetens förfogande, ofta tillsammans med en enkel ljudstudio. Från början var Metareciclagem mer av en grupp, men med tiden har man börjat sudda ut konturerna och bli mer av ett koncept, som plockats upp av nya "sporer" oberoende av grundarna. Koordination sker genom en intensiv mailinglista och ett antal bloggar. Felipe Fonseca (PDF av hans presentation finns här) berättar att ambitionen till en början handlade om att avmystifiera tekniken, visa på dolda möjligheter. Men med tiden har man börjat omvärdera den saken; visst vill man demystifiera, men lika mycket remystifiera.
Myter är viktiga. Vi behöver skapa nya kollektiva idéer kring vår teknik.
Se även artikeln om "Kulturkannibalismen" som jag skrev för Arena 1/2006. Senare i höst kommer jag förresten att föreläsa på Kungliga Konsthögskolan om brasiliansk kopifajt och digitalkultur, som ett led inom deras seminarium legal/illegal (PDF), vars deltagare också ska åka på studieresa till Sao Paolo och Rio.