lördag, september 16, 2006

WOS4/Berlin: Upphovsrätt

Oscar Swartz skrev just en strålande sammanfattning av ett av dagens samtal här på Wizards of OS, kretsande kring vad vi i Sverige känner under namnet "bredbandsskatt". Ett kort utdrag:

En amerikansk advokat, Bennett Lincoln, som tidigare varit Director of Legal Affairs på ASCAP, alltså den amerikanska motsvarigheten till STIM, hade absolut svidande kritik mot skivindustrin och drog upp en absolut korrekt bild av hur den agerar och hur verkligheten ser ut. Hans slutsats är att Internet är fundamentalt inkompatibelt med den gamla affärsmodellen att sälja individuella exemplar av populärkultur. Det går inte och alla försök att upprätthålla den affärsmodellen är dömda att misslyckas.
Ett skoningslöst konstaterande – fast oh så tråkigt uttryckt, både av denne Bennet Lincoff och de andra i panelen. Obegripligt tråkigt faktiskt. Tråkigheten överträffades bara av den efterföljande panelen om EU:s upphovsrättsdirektiv, där entoniga byråkratröster en efter en mässade om hur svårt det är att få ihop vår tids upphovsrätt, men det var helt omöjligt att förstå vad de ville. Folket som förespråkade kollektiv upphovsrättshantering (bredbandsskatt, kompenseringssystem) som förutsättning för tolererad fildelning hade samlats kring något som kallas Paris accord. Det fascinerande var att de verkligen tycktes tro på sina idéer och att de skulle genomföras. En annan deltagare var den gamle rockmanagern och collection society-ivraren Peter Jenner som, måste jag säga, framstod som djupt osympatisk (även om vissa kanske såg det som en slags torr brittisk charm). Han körde en ironisk stil, stolt över att vara en "first class bullshitter", och påstod på fullt allvar att det kunde vara en fördel för diskussionen att han minsann inte förstod något av datorer ("jag vet bara hur jag kollar min e-post"). Och konsumentkämpen Jamie Love i samma panel sade, som svar på moderatorns fråga som refererade till undertecknads kritik, att detta minsann var en politisk diskussion och att det där tekniska kunde skötas av "teknikerna" senare. Kontrasten i perspektiv var därvidlag tvär mot övriga samtal på WOS4. Det finns en hel del annat att säga, och en del sades redan för två år sedan på denna blogg efter förra WOS, men allt det behöver vi inte gå in på nu. Oscar Swartz sammanfattar kärnproblemet i kompensationsdiskursen
All transmission som sker på nätet innehåller ju i princip material som skyddas av upphovsrätt egentligen. /.../ Fast jag missstänker att bredbandsskattförespråkare inte funderar i de här termerna. De ser framför sig den gamla dikotomin mellan en producerande elit av upphovsmän och ett konsumerande patrask av soffpotatisar. Precis den dikotomi som Lawrence Lessig i sin scenshow igår rev ned i sin show: The Read-Write Society. I motsats till 1900-talets Read-Only Society.
Lawrence Lessig höll ett väl inövat keynote-tal. Egentligen var han inbjuden att delta i ett panelsamtal, men han vägrade – han ville hålla låda på egen hand... Han är en rutinerad talare, med minimalistiska slides med där pratets nyckelord flimrar förbi, mixat med en del "lustiga" filmklipp som illustrerar dagens klipp-och-klistra-kultur. Framställningen är uppenbarligen ganska riktad till policymakers, och tar tungt avstamp i en specifikt amerikansk republikansk rättstradition. Grundtesen kan kokas ned till följande: Först hade vi en read/write-kultur. Sen kom 1900-talet och låste in oss i en read only-kultur. Men med 2000-talet har möjligheten öppnats att återgå till read/write. Enkelt och rättframt, knappast mediehistoriskt grundat (som Volker Grassmuck påpekade osynliggörs ju helt t.ex. fotokopiatorns historia), men effektivt som pep-talk. Med en tung kärna:
Tools for killing piracy will also kill read-write-culture
Lawrence Lessig manade till prioriteringar, framför allt att kämpa mot DRM. Men framför allt missionerade han såklart för Creative Commons, vilket ju är hans jobb. Tidigare under konferensen hölls den panel där jag själv deltog, Freedom Expanded. Jag pratade kort och halvimproviserat om Piratbyrån, om skandinaviska kopifajt-erfarenheter och om att jobba med koncept och språk, efter att de andra panelisterna som i högre grad hörde till samtidskonstscenen hade presenterat sina projekt. Därefter följde en diskussion som kanske mest rörde sig kring vad producent/konsument-uppdelningens upplösning innebär. Under WOS har det också (tror jag) varit en visning av Steal this film, pt. 1. Ett par av filmmakarna, våra vänner från League of Noble Peers, är också på plats och har gjort fler intervjuer för kommande filmdelar.

6 Comments:

Blogger notwist said...

Klistermärksbonanza!

9/16/2006 11:19:00 em  
Anonymous Anonym said...

Ja tro f*n att byråkraterna har svårt att få ihop upphovsrätten, när de inte vet och än mindre förstår vad de vill. Läget förbättras ju inte heller av de villigt ledsagas av dagens oligopol som inget hellere vill än att med lagens hjälp permanenta sin position på allas vår bekostnad.

//steelneck

9/17/2006 12:33:00 fm  
Anonymous Blämbla said...

Vilket fint porträtt av dig!

9/17/2006 11:25:00 fm  
Anonymous k-2 said...

Vad sa de om steal this film kommande delar då?

(läser alltid din blogg förresten, mycket intressant)

9/18/2006 09:20:00 em  
Anonymous Jessi said...

Vad ger Lessig för skäl för att motarbeta DRM?
Att förbjuda t.ex. musikskapare att försöka diskriminera tillgången på sitt alster är ungefär lika begåvat som att vilja förbjuda fildelare att ta del av samma alster.

9/19/2006 04:21:00 fm  
Blogger rasmus said...

Jessi:
Lessig får tala för sig själv, och jag lyssnade inte alltid jättenoga under hans tal, men hans ståndpunkter bör inte ta många sekunder att hitta på webben.

En sak har du dock fått om bakfoten. Att motarbeta en utveckling där DRM-spärrar breder ut sig är inte detsamma som att vilja förbjuda DRM.
Vid det här laget torde det vara uppenbart för alla som följt debatten det minsta att DRM som tekniska åtgärder inte klarar sig på egna hand, utan behöver en hel arsenal av lagstiftning för att bli så heltäckande som upphovsrättsindustrin drömmer om. Lagar mot kringgående, lagar som förbjuder vissa teknologier, lagar som ska plugga igen det analoga hålet. Alltsammans med katastrofala konsekvenser för teknologiska och kulturella möjligheter, konsekvenser som alltså går långt utöver bara piratkopiering.
Att bekämpa mot DRM handlar om att få bort sådana lagar. Men framför allt, skulle jag personligen säga, om en strid om standarder på en högst vardaglig nivå, om att få fler att välja öppnare hårdvara (t.ex. MP3-spelare som stödjer dubberiktad kopiering i stället för den väldigt slutna iPod).

Har tidigare skrivit om just frågan om DRM-förbud här:
* Förbud mot DRM är onödigt
* Vapnet mot DRM heter inte lagstiftning!


K-2:
Ingående diskussioner fördes kring filmprojektet fortsättning. Första delen kan ses som ett pilotavsnitt. Både andra vinklingar och en längre sammanhängande film finns på tapeten. Det kan också sägas att League of Noble Peers är en ganska löst sammanhållen grupp vars framtida sammansättning inte helt går att förutspå.

9/19/2006 08:52:00 fm  

Skicka en kommentar

<< Home