tisdag, oktober 31, 2006

Ett mordförsök på den riktiga musiken firar jubileum

Idag den 31 oktober kan vi fira tjugofemårsdagen av en symboliskt viktig händelse i musikhistorien. För precis ett kvarts sekel sedan släppte nämligen det sheffieldska synthpopbandet Human League sitt album Dare!.
Om vi idag mest associerar låtar som Don't You Want Me till dansgolvsnostalgi, inser vi kanske inte hur de elektroniska popdängornas succé skakade om musiketablissemanget.

The rock establishment were horrified at the lack of conventional instruments and a bitter debate developed over fears that the new technology would banish guitars forever. In a move against synths, the Musician's Union even began a campaign in the light of Dare called 'Keep it Live'. They believed that the keyboards could compose melodies 'at the touch of a button' thus making session musicians redundant. /.../
The UK singles chart prior to Dare had previously been dominated by tired old guitar heroes and dreary ballads that belonged back in the 70's, when Dare hit the airwaves it provided a sound that was years ahead of its time. The album was to change people's perception of pop music forever.
Framgångarna för Dare! provocerade alltså brittiska musikerfacket till en ny offensiv mot "den mekaniska musiken", som man uppfattade som ett hot mot "riktiga" musikers arbetstillfällen. Fackets negativa inställning till synthar ledde till och med till en tillfällig utbrytning med det ofantligt sköna namnet Union of Sound Synthesists.
Även inom Svenska Musikerförbundet betraktades synthpop med mycket stor misstänksamhet vid denna tid. Året 1982 konstaterade Musikern att nu gäller "bara synt-pop. Skivbolagen har kört fram artister som t ex Human League".
Typiskt för den fackliga attityden var att se elektroniska instrument som ett krasst påfund från profithungriga skivbolag, vilka genom en långt driven mekanisering helt enkelt ville pressa ner kostnaderna för att skapa musik, på de levande musikernas bekostnad.

Det synsättet – elektronisk musik som simpel representation och rationalisering – överlevde dock inte 1980-talet. När fler och fler popband utforskade syntharnas möjligheter blev det snart uppenbart att de hade något eget. Andrew Goodwin framhåller i artikeln "Rationalization and democratization in the new technologies of popular music" den radikalt panorerade trummaskinen i en senare låt av just Human League, Human från 1986, som en milstolpe i den elektroniska popmusikens brott med representationen:

radical placing of musical instruments /.../ marks a break with the practice of illusionism. No one has ever heard an actual drum-kit sounding like this in a natural (i.e. non-mass-mediated) encironment. /.../ In other words, radical stereo imaging of this nature draws attention to itself. It is not illusionist, and it does nothing to create the impression of a community of musicians playing in real time. In fact, it undermines it. In Brechtian terms, such aural effects work to 'reveal the machinery' of the acoustic representation. /.../
If multitracking is a highly rationalized form of production that substitutes reaction for interaction between musicians, it can be argued that sampling music computers and virtual tracks fundamentally changes this.
Flera andra Sheffield-band var högst medskyldiga i detta musikhistoriska brott.
Året efter Dare! följde Human League upp succén med ännu ett radikalt grepp, Love and Dancing som brukar omnämnas som det första remixalbumet av sitt slag. Samma låtar i tungt dub-inspirerade versioner; ett rejält snäpp bättre än originalet, rent musikaliskt.
Visst, riktiga synthpoppare kanske tycker att Dare! är ett rätt lamt album, i jämförelse med humanligans tidigare alster. Men årsdagen är ändå värd att högtidlighållas med ett fyrfaldigt "Keep music dead!".

9 Comments:

Blogger LukeBuckham said...

Halloween was invented by poet Denise Levertov in 1772, as part of a plot to overthrow the Chilean government.

11/01/2006 12:09:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Väldigt roligt att du tar upp Human League i bloggen, med tanke på att du spelar (eller spelade) i Vox Vulgaris.
Länken från "synthpoppare" var också hejdlöst bra.
Då har denna dag också fått sin guldkant. Tack

11/01/2006 06:05:00 fm  
Blogger Johan said...

Intressant, men jag har en invändning: att den extreme stereoseparationen hos Human League skulle utgöra ett särskilt "musikhistoriskt brott" köper jag inte alls. Det förutsätter nästan att man inte hört några tidigare popinspelningar över huvud taget: vilken reguljär skiva med 60-talspsykedelia som helst använder ju såväl extrem stereopanorering som en uppsjö andra utpräglat inspelningstekniska finesser: dvs tekniken försöker inte simulera en "naturlig" konsertupplevelse, utan "draws attention to itself". Och hur mycket realtids-illusionism fanns det i 70-talets discoproduktioner? Det tycks mig absurt att behöva gå ända fram till 1986 för att hitta ett sådant "brott".

11/01/2006 07:18:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Hej, ett enkelt sätt att reda ut begreppen utan att stöta sig med någon del av musikvärlden vore väl att göra som skett tidigare i historien, nämligen dela in musiken i epoker och underrubriker. Förslagsvis "data musik" och "icke data producerad musik". Vill till den senare kategorin lägga in en rekommendation; "Nostalgia", med sångaren Karl-Magnus Fredriksson. Köpte den på musiken.nu Ren och skär njutning!
/

11/01/2006 10:25:00 fm  
Blogger rasmus said...

Johan: Absolut.

Det musikhistoriska brottet skedde naturligtvis inte över en natt, men om man vill sätta ett symboliskt årtal tror jag själv att 1967 funkar bättre än 1986. Samtidigt uppfattar jag vad Andrew Goodwin menar som att något fullbordades när synthbanden väldigt medvetet angrep det kvarvarande illusoriska/representativa idealet, vilket kanske bekräftas av de kraftiga reaktioner de ändå gav upphov till.

11/01/2006 10:53:00 fm  
Blogger Johan said...

Eller varför inte 1962, när Telstar toppade Billboardlistan?

11/01/2006 11:22:00 fm  
Anonymous Jonas said...

Det är klart att det är roligt att så här i efterhand få skratta åt Musikerförbundets rädsla för att musik kommer att skapas "bara genom att trycka på en knapp".

Men musiker, ljudtekniker och studios har ju i mångt och mycket ersatts av billigare alternativ, som iofs rätt sällan skapar fantastisk musik bara genom en knapptryckning, men i vilket fall hjälper låtskrivare och producenter att automatisera och/eller förenkla musikskapandet (kanske på en musikers bekostnad).

Om det är bra eller dåligt är ju upp till var och en att avgöra. :)

11/01/2006 12:13:00 em  
Blogger rasmus said...

Jonas: Det har mycket riktigt blivit billigare att skapa musik, vilket innebär att vissa musikerarbetstillfällen försvinner medan andra får möjlighet att skapa musik de annars aldrig fått möjlighet att skapa. På gott och ont, som med allt annat.

Musikerförbundets misstag är värt att kontemplera, men inte bara skratta åt. Vi kan också lära någonting av deras dåvarande princip att det människors realtidsutförandet av musik som måste vara musiklivets stomme - något de själva tyvärr i hög grad har övergivit idag, till förmån för en allians med skivindustrin. Problemet var bara att utförarrollen tolkades för snävt, så att den inte rymde t.ex. DJ:s och "bedroom producers", och att man hade en syn på "mekaniseringen" som en monolitisk samhällskraft.

11/01/2006 12:21:00 em  
Anonymous Jonas said...

Problemet blir ju när sovrumsproducenten, genom att i tidens anda släppa musiken fri, blir beroende av de musiker som hans mjukvaror ersatt när han ska tjäna pengar på liveframträdande.

Finns musikerna kvar? Eller står de på Volvo och jobbar?

Sovrumsproducenten kanske kan (över)leva på t-shirt och kaffemuggsförsäljningen istället? :)

Observera att jag inte är emot utvecklingen, jag slänger bara in invändningen för att få höra lite argument för och emot. Tack för ständigt intressant och bra läsning!

11/01/2006 12:35:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home