fredag, oktober 06, 2006

Kulturministern

När Hundrasjuttiobloggen redan på förväg länkat i väntan på kommentar kring valet av ny kulturminister, så visst. Det blev ju inte någon av de väntade, utan Cecilia Stegö Chilò. Tyskland är visst hennes andra kulturella hemvist, och förutom österrikiska ekonomer uppger hon sig digga Fassbinder, Herzog och Enzensberger. Gränsen för hennes germanofili dras antagligen vid krautrock. Hon lyssnar nämligen enligt DN på alla sorters musik "förutom det mest psykedeliska".

Jag vill värna kulturen från överprojektisering. Visst behöver kulturen finansiellt stöd, men staten ska inte i form av proklamationer om kulturår och liknande tala om för kulturen vad den ska göra. /.../ Man kan välja att se kulturskapare som permanenta bidragstagare - eller som självständiga, starka individer. Jag väljer det senare. Jag har en enorm respekt för kulturskapare, för deras möda, och jag vet att de vill ha större frihet.
Öppet för tolkning... Som med den principiella idé som vår nya kulturminister formulerade i somras, intervjuad av fp-tidningen Nu:
ett västerländskt samhälle som vårt måste vila på självständiga samhällssfärer. Den socialdemokratiska idén om ett centralistiskt samhälle måste bytas ut. Jag vill se ett allsidighetens samhälle - där politik är politik, där ekonomi är ekonomi och där kultur är kultur. Universiteten måste vara självständiga, annars blir det inte bra. Kulturen måste kräva sin frihet.
Hojtandet från den politiska bloggosfären är förutsägbart. Från höger till vänster uttrycks en märklig föreställning av att kulturministern skulle ha väldigt stor makt över det reella kulturlivet. "Hoho, det kommer bli liv i luckan" gruffar ena sidan belåtet, övertygad om att "kulturkoftorna" ska rökas ut i "en ordentlig avpolitisering av den svenska kulturbranchen". Från andra hållet talas det om "en krigsförklaring mot all kulturverksamhet" och förutsätts att kulturlivets bredd bokstavligen kommer att decimeras. Utan att ens spekulera i hur rätt eller fel dessa tyckare har kan vi kyligt konstatera att vi nog är dömda till en rätt förvirrad diskussion så länge ämnet blott är "kulturen", utan närmare specifikationer. Public service må vara en verksamhet avgörande makt ligger hos staten (dock knappast hos den enskilde kulturminstern). Men kulturlivet i allmänhet är inte en produkt av kulturpolitiken, och de flesta statlig beslut som påverkar kulturlivet i bred bemärkelse tas fram av andra departement än kulturdepartementet. Förresten bedriver även kommuner och landsting kulturpolitik, vilket högervänsterbloggeriet kanske råkat glömma bort. Å andra sidan kan en välformulerad kulturminister alldeles säkert påverka hur det pratas om kultur. Det om något har stor – men inte helt förutsägbar – betydelse. (Äh, vi får väl se om något klokare sägs i Erratas kommentarsfält.) Oscar Swartz känner förstås flera ministrar, och berättar att det var just Cecilia Stegö Chilò som formellt beställde hans osande rapport om Bodströmsamhället.

5 Comments:

Anonymous Johan Anghård said...

"formellt beställde", jo. Hon var ju chef för Timbro innan.

Undra hur hon känner inför Böhm-Bahwerk, lärofader till alla senare österikiska ekonomer samt till även den ryska renegaden Bukharin, socialist som Stalin tog livet av väldigt snart.

Men antagligen är det inte Bukharin, utan von Mises å co, kanske Schumpeter också? Men knappast, han är ju sossig. Historiska skolan är dem för tidiga för att vanliga obildade ekonomer som hon ska känna till?

Det vore faktiskt intressant att höra henne tala om detta.

10/07/2006 12:16:00 fm  
Blogger rasmus said...

Johan Anghård:
Well, om du verkligen undrar så skrev hon i SvD (1995-06-25):
"i skapandekrisens Sverige går det inte att komma runt de österrikiskt inspirerade mikrofrågorna: Varför startar en person ett företag? Varför väljer
en annan att avstå? Varför är strävan mot expansion så stark bland vissa företagare medan andra nöjder sig med att vara sin egen och avvisar varje tanke på att växa eller anställa. Vad avgör, vad kan förändra preferenser, är de avgörande frågorna.
"

(Well, själv har jag inte den blekaste.)

10/07/2006 12:26:00 fm  
Anonymous Dennis said...

Johan:
Schumpeter må ha varit österrikare, men han tillhör inte den österrikiska skolan som har mer med teoribildning än ursprung att göra. Österrikiska skolan, med Carl Menger i spetsen, var den ena parten i Methodenstreit, historiska skolan den andra. Sedan är förstås frågan hur pass insatt hon är ekonomisk idéhistoria, och vad det har med saken att göra.

10/07/2006 12:00:00 em  
Anonymous Anonym said...

Det är Friedrich von Hayek det handlar om. Hayek var elev till von Mises och
Margaret Thatchers idol.
Politiskt är det alltså en nyliberal
som blivit kulturminister.
Får se vilka konsekvenser det får.
I fidelningsfrågan tror jag inte det är någon nackdel. Som nyliberal är hon
motståndare till en starkare statskontroll.

10/08/2006 06:31:00 em  
Blogger Claes Ericson said...

Oj en problematisering av kulturbegreppet, det känns riktigt uppfriskande. Typ.

Jag har svårt att se det kausala sambandet mellan ny-liberalism och fri fildelning. Det är trots allt statens utövande av makt man vill inskränka inte företagens.

10/09/2006 02:00:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home