lördag, oktober 07, 2006

Oklart vad "avdigitaliserad välfärd" ska betyda

Ordet "digital" härleds till latinets digitus som betyder finger eller tå. Etymologiskt rör det sig alltså om något som görs med fingrarna, precis som "manuell" betecknar sådant som görs med händerna. Med fingrarna kan man bland annat räkna – ett, två, tre – och det är i denna matematiska bemärkelse som vi idag kallar något för digitalt. Det rör sig om diskreta tal, till skillnad från kontinuerliga serier som bara kan representeras analogt. Begreppet digital tycks bara kunna användas om sådant som vi "sedan tidigare" känt till som analogt. Inte nödvändigtvis sådant som rör sig i datorer, utan allt som överförts från det reellas continuum till en diskontinuerlig teckenordning. Kring detta framkastar av Alan Sondheim några tankar:

In everyday life, the digital is the result of an intervention. /.../ The intervention requires the setting of a standard raster. A raster is a filtering of a quantity, almost always with discrete steps. Think of a raster as a 'screening,' creating elements out of a continuous bandwidth, then quantifying those elements. /.../ The standardization of the raster is a protocol. The protocol must be agreed upon by both sender and receiver. /.../ From the viewpoint of the digital, the analog is forgotten; the process is irreversible. /.../ Analogic use-value is imminent and immanent. Digital exchange-value is distanced, defined. Analog is subject; digital is object. /.../ Digital is always already a presumed contamination of the real. The presumption is always already false. The analog is always already a presumed healing or suturing of the real. The presumption is always already false.
När det så i veckan dök upp en rapport kallad "Den digitala välfärden" blir man ju lite nyfiken. Särskilt som det visar sig att författarna inte blott använder "digital" som lös metafor för IT. De kallar sig "Global Utmanings välfärdspanel" och består av ett knippe samhällsvetare och andra akademiker, Sacos ordförande, Neos redaktör och en tidigare LO-ekonom. I bästa svenska konsensusanda skriver de i sin gemensamma debattartikel:
När vi höjer blicken ser vi ett mönster. Vi ser en välfärd som har blivit alltmer digital. Antingen är man innanför eller utanför. Den glidande skala som det verkliga livet bjuder mellan arbete och arbetslöshet, barndom, ungdom, vuxet liv och ålderdom, hälsa eller ohälsa har i välfärdssystemet sin motsvarighet i allt eller inget. Alla gråa mellanlägen i livet blir antingen svarta eller vita hos försäkringskassan eller arbetsförmedlingen.
Ingen dum formulering! Riktigt vass faktiskt! Om vi nu bortser från att ordet de egentligen verkar ha i åtanke inte är digital, utan närmare bestämt "binär". En antingen-eller-välfärd som ur individens synvinkel bara har två lägen – myndigheten besvarar varje anrop med "1" eller "0". Men ändå – kontrasten mellan livets reella gråzoner och en alltför hård rastrering finns där. Skulle, kanske, kunna bli utgångspunkt för ett intressant resonemang. Inne i rapporten Den digitala välfärden är det dock, efter det inledande manifestet, tunnsått med användande av det onekligen småinnovativa begreppet. En gång återkommer det, då i en kort kommentar från en företrädare för den ungerska tankesmedjan Demos, som säger:
Jag tycker om tanken på att vi ska avdigitalisera välfärden, att outsiders ska bli insiders.
det är vad "avdigitaliseringen" (eller rättare uttryckt avbinäriseringen) handlar om? Att gå från två färger till en? Allt vitt. Inget svart. Vart tog livets gråa mellanlägen som man just talade om vägen? Nej, jag förstår inte vad som uppnås med talat om att välfärden "blivit alltmer digital". Om slutsatsernas retoriska form ändå ska peka hän mot en allinneslutande totalitet, så kan rapportens rubrik bara förstås som fluff och dunster. Den förslagslista som den politiskt diffusa välfärdspanelen snickrat samman ska däremot inte kommenteras här. Men typ varenda jävla morgontidning sprutade duktigt ur sig lyriska ledartexter.

6 Comments:

Blogger Aza said...

Men hela den svenska modellen handlar ju om ett diskursivt samhälle där alla skall med.

Antingen är du med eller så finns du inte... är det andra... Demokratin är ju mängden "ettor" (folket) och utesluter ju i sin egen logik allt annat. Kontraster har aldrig varit speciellt ur folkhemsk synpunkt. Asocialiteten och utdefinierandet av "noll" eller den andra i kontransten är ju själva den svenska välfärdens kärna.

Välfärdssamhället handlar ju inte om att alla skall klara sig utifrån individuella förutsättningar utan att alla skall konstituera det socialdemokratiska arbetarstyrda riket.


"Digitaliseringen" av välfärden är snarare en samtida kritik av att välfärdsprojektets offer syns. Inte att de finns.

Jag tror problemet med "övergången till kunskapssamhället" inte är att det finns "människor som faller offer för övergången" utan att de syns och hörs.

Rapporten borde förslå digitaliseringsläger där kontraster spray-assimileras och målas om till vitt.


I slutet närmar de sig ju just ett maktperspektiv:
"Välfärd handlar om materiella och mänskliga resurser, och kontroll över tillägnelsen av dessa resurser.
Makt, helt enkelt"

Och cirkeln är sluten. Problemet är inte antingen-eller resonemangen om ett binärt samhälle utan om makten över definitionen av färgerna.

Det känns som om rapporten saknar annat än en traditionellt hierarkisk maktanalys och beskriver en värld där det uppifrån skall skötas, stötas och blötas.

Men makten verkar ju varken enbart på det immanenta eller det transcendenta planet.

Den "digitaliserade välfärden" byggs ju knappast av binära subjekt lika lite av en koherent enhet. 1, 0, svart eller vitt är ointressant. Som du är inne på handlar det bara om rasterande ljusfenomen som uppfattas som olika grader av grått.

10/07/2006 04:41:00 em  
Blogger rasmus said...

Jag tror problemet med "övergången till kunskapssamhället" inte är att det finns "människor som faller offer för övergången" utan att de syns och hörs.

Precis. Och kanske att de hörs på ett alldeles för svårgreppbart sätt; dvs inte som enkla "offer" eller "vinnare".

10/07/2006 05:02:00 em  
Blogger Erik Stattin said...

Apropå "digital"-begreppet: jag tycker det var lite kul hur det användes i pappret som årets Ig Nobel-vinnare hade publicerat 1988:

"Termination of intractable hiccups with digital rectal massage"

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/query.fcgi?cmd=Retrieve&db=PubMed&list_uids=3395000&dopt=Citation

10/07/2006 06:39:00 em  
Anonymous Anonym said...

Snälla Rasmus, det var inte de gamla romarna och inte heller den latinsktalande romerska kyrkan som uppfann datorerna, utan engelsmän och amerikaner. Ordet "digital" härleds av engelska ordet "digit" som betyder siffra. Detta kan i sin tur härledas till digitus (finger), men det var inte ur den påsen ordet hämtades den här gången. Siffermaskiner (digital computers) skiljer sig från analogimaskiner (analog computers). På franska heter det numerique, jämför svenska termen "numerisk styrning", som används om datoriserade svarvar.

10/08/2006 03:05:00 fm  
Blogger rasmus said...

Anonymous: Etymologin går via engelskans "digit". Mycket riktigt påpekat men det förändrar inte resonemanget; digitala siffermaskiner opererar med diskreta tal, till skillnad från analogimaskiner av alla de slag.

10/08/2006 03:17:00 em  
Anonymous Martin said...

Metonymiernas eviga makt över den offentliga diskursen.
"Digital" har kommit att betyda "datorliknande" snarare än "baserad på diskreta tal," på grund av hur ordet används i vardagligt tal.

Vad som är intressant är hur de plockar upp ordet, och skapar lite av en teknikfientlig känsla i sina formuleringar. "Vi behöver mindre datorer och mer människor" typ.

En avdigitalisering av välfärden - frikopplat från resonemanget som förs i rapporten - torde alltså betyda...
1) Ett avlägsnande av alla begränsningar, där man bara ger myntet en sida och alla omfattas av välfärden.
2) Ett mer humant perspektiv baserat i en i grunden teknikfientlig och (som Sondheim-citatet bevisade) i grunden felaktig syn på vad konvertering till digitala system egentligen betyder. Tanken baserar sig på det andra feltänk som Sondheim tar upp i citatet, nämligen att analog och digital står dikotomiskt mot varandra, och att analogt är det ultimata.
3) Kanske, kan man hoppas, att man ändrar rastret som används för att sampla av "livslägen" och tar in fler nivåer med högre täthet - som skillnaden mellan ljud i 22 KHz/8 bit och 96 KHz/24 bit.

En total analogisering av välfärden är omöjlig ur en rent administrativ synvinkel, om man nu sträcker ut metaforen dithän. Detaljerad personlig handläggning av varje ärende är omöjligt. Nyckeltal, schablonbelopp, kategorier, det är saker som människan behöver för att förstå verkligheten.


Uhm, yeah.

10/08/2006 08:35:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home