tisdag, november 14, 2006

Några rader från Nordsjökusten

Idag firades alltså "Världsanvändbarhetsdagen" i syfte att verka "för användbarhet och användarcentrerad utveckling". Retoriken kritiserades här för att det lät som att maximal "användbarhet" (det vill säga optimering för att uppnå förutbestämda mål) var ett universellt ideal.
För vissa saker må det funka, samtidigt som det finns andra (t.ex. det mesta inom det breda området konst) för vilka det skulle låta ytterst suspekt att använda ordet "användbarhet" i formuleringen av ett ideal. Frågan om användbarhetens gränser är alltså en pragmatisk fråga vi inte slipper undan.
När vi kommer till datorer är gränsdragningen högst öppen: Självklart bör en massa mjukvaruverktyg optimeras för att kunna användas så intuitivt och enkelt som möjligt, men det kan inte gälla alla sammanhang. Tvärtom förutsätter kreativ innovation en öppenhet för användningar som inte avsetts på förhand.
Internets grundläggande protokoll är inte optimerat för särskilda syften, utan tvärtom medvetet "dumt". En iPod är extremt användarvänlig för den som nöjer sig med att ha den som slutstation; vill man däremot kunna kopiera vidare från iPod till en annan dator blir det betydligt krångligare. Denna specifika "användbarhet" motarbetas aktivt av Apple och kräver därför alternativa verktyg.

Av dessa skäl ter sig "användbarhet" som ett problematiskt begrepp; det implicerar att varje ting kan vara mer eller mindre användbart, men undviker frågor som "till vad?" och "av vem?. Jag menade inte att påstå att arrangörerna till "Världsanvändbarhetsdagen" var blinda för detta (noterar att de länkade till inlägget ifråga), bara att efterlysa mer av reflektion. Finns det kanske andra, öppnare, begrepp som passar bättre?
Ett begrepp som pekar i den riktningen (utan att vara ett ersättningförslag från min sida) är "interfacekultur".
Så löd namnet på det forskningsprojekt i danska Århus som för ett par veckor sedan ordnade seminariet Art|Net|Work där jag själv medverkade. (Omnämns även i lokal konsttidning och studentblogg). Lovade att lägga upp en redigerad version av mitt anförande, men det har dröjt lite på grund av stor arbetsbörda. Utöver 2-3 andra föredrag sedan dess (bland annat om kulturkannibalism och upphovsrättskritik i Brasilien för Kungliga Konsthögskolans kurs legal/illegal, som jag hoppas återkomma till snart), har jag förberett nästa skandinaviska utflykt.

Befinner mig just nu vid Nordsjöns kust, i ett brutalt mörkt och regnigt Bergen. Universitetet här ordnar nämligen (med hjälp av oljepengar, förstås) doktorandkursen "Technology and the Public Sphere" under veckan. Mest för medievetare, men även en del andra. Själv är jag enda historikern och enda svensken; resten kommer från hela Europa (från Estland till Portugal, från Belgien till Grekland) plus några asiater (Korea, Kina, Kuwait – alla baserade på brittiska universitet).
Träffade Andrea Rota från London School of Economics, som tillsammans med Jonas Andersson på Goldsmith College driver Liquid Culture, som bland annat arbetar med Creative Commons. För en månad sedan visade de Steal This Film på en piratbåt; därför kände han igen mig.
Imorgon ska jag lägga fram ett "paper" (eller uppsats som det, mindre glamoröst, heter på svenska) som behandlar relationen mellan levande musikframföranden och teknisk massreproduktion. Bland annat om hur tanken på upphovsrätten som fackligt vapen ledde till något helt annat än vad som ursprungligen avsågs.
Även den texten blir tillgänglig tids nog, men det kan dröja lite. Redan nu kan däremot den teorisugne rekommenderas att läsa Magnus Erikssons föredrag för litteraturvetarna i Lund, READ||WRITE.

4 Comments:

Anonymous John Nilsson said...

Har för mig att användbarhetsbegreppet myntades just för att ta död på användarvänlighetesbegreppt. Motiveringen inte helt olik de invändningar du nämner.

Jag skrev ihop en förklaring av de olika delarna av defintionen för ett tag sedan.

11/15/2006 07:11:00 fm  
Anonymous Peppelorum said...

"till vad?" och "av vem?.

Dessa två frågor undersöks och tas reda på i designprocessen, så det är specifikt för var saker som designas. Du citerade sjävla ISO-standarden där även detta uttryckligen sägs.
Vill du ha ett antal brukskvaliteter som är generella och som gäller för alla saker eller vad fiskar du efter?

11/15/2006 02:41:00 em  
Blogger rasmus said...

Peppelorum: Nej, tvärtom.

"Till vad?" är en kritisk fråga, inget sätt att komma ur problemet, nämligen att bara vissa saker bör designas för specifika syften; det handlar alltså om att dra användbarhetens gräns. (Tänk på konst och design, Peppelorum. Om någon tycker att ett konstverk ska vara "användbart" blir det givna motfrågan ett misstänksamt "till vad?" – men ett svar ger oss sannolikt inte bättre konst.)

Problemet, tycker jag, är att bägge begreppen "användbarhet" och "användarvänlighet" implicerar att det rör sig om något som kan vara antingen större eller mindre. Det tenderar att låsa tanken och samtalet i "mer eller mindre användbart", när det även borde diskuteras såväl vilka syftena är som i vilken mån det man utformar över huvud taget ska ha syften.
Varför duger inte "interaktionsdesign" som begrepp, om det nu redan är väletablerat?

11/15/2006 03:13:00 em  
Anonymous false messiah said...

'Av dessa skäl ter sig "användbarhet" som ett problematiskt begrepp; det implicerar att varje ting kan vara mer eller mindre användbart, men undviker frågor som "till vad?" och "av vem?."'

Användbarhet är inte ett monolitiskt begrepp. De som ägnar sig åt användbarhet reflekterar mer över de här frågorna än du verkar tro. Se tex Wikipedia:

"Usability includes considerations such as:
- Who are the users, what do they know, and what can they learn?
- What do users want or need to do?
- What is the general background of the users?
- What is the context in which the user is working?
- What has to be left to the machine? What to the user?"

Det är alltså medvetna överväganden man gör när man designar för användbarhet, och vad som är användbart för en viss person eller ett visst syfte kan vara helt fel för en annan person. (Det är just därför man talar om "användbarhet" och inte om "användarvänlighet" - en design kan vara användarvänlig utan att vara användbar för sitt syfte.)

Jag har aldrig sett någon användbarhetsdesigner argumentera för att precis allt ska vara användbart, utan sådant som konst eller internets infrastruktur kan gott designas med andra mål för ögonen.

Ett exempel är användbarhet och datorspel, eftersom man där ofta behöver ha svårigheter och komplexa kontroller för att skapa ett underhållande spel. Där finns det motstridiga mål - ett spel måste erbjuda motstånd för att fungera.

Varför man inte kan kalla det interaktionsdesign? Interaktionsdesign är ett fält/ämne/område och användbarhet ett mål. Jämför tex industridesign i förhållande till ergonomi (som slutmål, inte ämnet med samma namn). Man kan alltså vara interaktionsdesigner utan att ägna sig åt användbarhet. Och "interfacekultur" handlar väl mer om digital estetik överlag?

11/20/2006 07:12:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home