lördag, januari 06, 2007

Mer mönsterigenkänningskonst


Logo.Hallucination heter senaste projektet från Paris-baserade nätkonstnären Christophe Bruno, där han – eller snarare Valeriu Lacatusu, som står för själva programmeringen av mjukvaran (som inte är allmänt tillgänglig) – använder algoritmer för mönsterigenkänning för att leta upp "dolda" logotyper i webbens bildhav. Resultaten presenteras (manuellt sållade) på en blogg, original och kopia (vilket som nu är vilket!) sida vid sida; här finns ett par höjdpunkter.

Dessutom skriver Christophe Bruno ett mail till innehavaren av det fotografi som, enligt mjukvaran, har samma former som ett känt varumärke, där han i allvarlig ton påpekar det immaterialrättsliga intrånget. Två alternativa lösningar föreslås: Den ovetande sajtägaren kan antingen kräva betalt av varumärkets innehavare för den oavsiktliga reklamen, eller betala för tillstånd att använda den skyddade formen. Som sagt, vem vet vad som är original och kopia?

Tyvärr har dock inga nya resultat redovisats sedan november, trots ambitionen att vara ett kontinuerligt konstprojekt. Konceptet är strålande men förtjänar att komma lite längre upp ur startgropen.

Ett annat framstående exempel på algoritmbaserad mönsterigenkänningskonst, som dock har ljud och inte bild som indata, är som bekant sCrAmBlEd?HaCkZ!. Kan alltså upplevas 17 januari på Moderna Museet, tydligen inom ramarna för P2-arrangerade Art's Birthday. (Ett rätt märkligt koncept, med rätt förutsägbar lineup, men som var rätt kul när det genomfördes på Konstfack för två år sedan.)

5 Comments:

Anonymous Anonym said...

Med tanke på att varumärken i nästan alla fall är indelade i kategorier (och även geografiskt) verkar idén med att skicka ut mail och påstå att det finns två "val" helt idiotisk och späder bara på vanliga missuppfattningar om olika former av immaterialrätt. I de flesta fallen (om inte all) som han har så är det tredje alternativet att iget händer och att ingen är skylldig att betala någon någonting alls det logiska.

1/08/2007 11:56:00 fm  
Blogger rasmus said...

Vore kanske "helt idiotiskt" om det handlade om en folkbildningskampanj kring varumärkesjuridik. Men nu handlar det om ironisk nätkonst. Tycker du att den bör följa samma pedagogiska kriterier, Anonymous, eller kan den få tänja på ramarna?
Snälla Anonymous, ge mig ett svar!

1/09/2007 02:21:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Självklart måste man inte alltid ta allt helt seriöst eller försöka att få allt till "folkbildningskampanjer". men det är oroväckande hur många som inte har någon som helst aning om ens det mest ellementära när det gäller saker som varumärken och upphovsrätt. Däremot försöker ofta just rättighetsinnehavare utvidga sina rättigheter och hävda rättigheter som inte finns. Att då hänga på och mail folk som har ett foto eller en bild som liknar ett varumärke och påstå att de kan inkräkta på varumärket är bara att spä på sådana felaktiga uppfattningar och i mitt tycke idiotiskt.

Min kommentar var således inte angående konsten i sig (om man nu vill kalla det konst) utan det utskickade mailet. Kanske du vill kalla det konst med, det får stå för dig då.

Hoppas svaret räcker, hade lite svårt att få fram vad jag menade utan att skriva en uppsats. Kan gärna förklara mer varför jag tyckte det är idiotiskt.

1/09/2007 09:15:00 fm  
Blogger rasmus said...

Det utskickade mailet är konst (dvs. en del av ett konceptuellt konstverk) i den mån som konstvärlden erkänner det som konst - allt enligt den institutionella konstteorin...

1/09/2007 11:39:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Just idiotin i mailandet är väl det som får den allvarsamma ironin att framträda, varför mailet istället snarare blir en kritik än bekräftelse.

1/09/2007 04:00:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home