söndag, januari 07, 2007

Pinsamt försök till fildelningsfilosofi i P1

Under de senaste åren har jag tagit del i så många samtal om upphovsrätt att jag lugnt kan säga att jag har varit med om några verkligt djupa bottennapp. Frågan är dock om inte priset togs idag av Filosofiska rummet i P1. Nivån var verkligen pinsamt låg. När samtalet någon gång tycktes hämta sig något, tryckte programledarspånet tillbaka det in i bottenlös dumhet.

Filosofiska perspektiv på fildelning hade utlovats. Inbjudna till studion var Christian Dahlman (lektor i rättslära), Magnus Jiborn (lektor i praktisk filosofi) samt Marie "Emma" Andersson (piratpartiet). Programledaren Lars Mogensen började med att ösa frågor om äganderättens väsen över de två andra gubbarna, som själva fick hålla låda under programmets första tio minuter.

Dryftandet av naturliga rättigheter med exempel som "kan man äga en snögubbe" påminde mest om den ideologiska grundkursen i valfritt ungdomsförbund. Kopplingen till fildelning var obefintlig, så långt. Efter tio manliga minuter gled så samtalet över till immateriell egendom, samtidigt som Marie Andersson släpptes in. Men innan hon fick öppna munnen förklarade Lars Mogensen vad hon skulle säga, nämligen att "musik och film ska vara gratis på nätet".
Över huvud taget var programledaren ivrig att käckt förklara de där unga fildelarnas påstådda värderingar för lyssnarna, med ord som "rättighet", "allemansrätt", "gratis" och "bryta mediemogulernas makt". Marie försökte så gott hon kunde säga vad hon tyckte, men var i stort sett chanslös, när programmets hela upplägg gick ut på att flumma kring frågan "vad är äganderätt?" och låtsas att det var att filosofiera om fildelningsfenomenet. När samtalet närmade sig sitt slut och äntligen jobbat sig fram till att snudda vid frågan om fildelningsförbudets konsekvenser, såg Lars Mogensen genast till att byta spår.

De bägge lundalektorerna hann dock slå fast att "man måste göra en konsekvensanalys". Uppenbarligen trodde självgode Christian Dahlman att det var just vad han gjorde, när han presenterade fildelningsfrågan som om upphovsmännen (en kategori som aldrig ifrågasattes) fram tills nu hade fått regelbundna inkomster av upphovsrätten, och skulle fortsätta få det bara man såg till att beivra upphovsrättsöverträdelser. Alternativet var, påstod han, "kulturbyråkrater som ska bestämma vilken slags musik folk ska lyssna på". Musiklivets föränderliga verklighet var han inte intresserad av, ty han hade bestämt sig för att musiker tjänar sitt levebröd på att sälja exemplar av inspelad musik, punkt slut.
"Tänk på den svarta musiken i USA, jazzen och bluesen, och tänk bort den ersättning de fick genom att sälja skivor", hävde Christian Dahlman ur sig, uppenbart utan kulturhistorisk koll. Blues och jazz växte fram i en epok där det sågs som alldeles självklart att musikerns arbete är att spela musik. I realtid, inför publik. Att det fanns det en minoritet musiker som därutöver gjorde skivinspelningar, förändrade inte den saken, mer än att man från fackligt håll såg skivindustrin som ett hot mot den levande musiken.

Faktum är att den definitionen av vad en musiker är den som har gällt nästan alltid. Musikerförbundets dåvarande ordförande Yngve Åkerberg fastslog så sent som 1984 att "den atmosfär som uppstår i utförandeögonblicket är den livlina som vi måste bygga framtidens musikliv på". Sen kom cd-epoken, som varade i halvannat decennium, medan musikern i det allmänna medvetandet intressant nog omdefinierades till någon som försörjer sig på att producera slutprodukter och sälja dem. Mycket tyder dock på att detta var en kort historisk parentes.
Filosofiska rummet borde skämmas för hur de på sin hemsida koketterar med Hannah Arendt, utan att förmå reflektera över hennes distinktion mellan tillverkning (poiesis) och handling (praxis) i ett samtal som påstås handla om kulturens villkor.
Ingen av upphovsrättens tre osäkrade uppdelningar – privat/offentligt (vad är en kopia?), idé/uttryck (vad har verkshöjd?) samt mellan producent/konsument (vem är en upphovsman?) – berördes, trots att det är förändringar på sådana nivåer som försatt upphovsrätten i sin permanenta kris. I stället fick vi en pseudodiskussion om äganderätt, som tog en massa begrepp, metaforer och sammanklumpningar för givna. Sådant kan inte kallas filosofi.

22 Comments:

Blogger Krohnman said...

Ord!

Jag reagerade på liknande sätt över det taffliga programmet (som jag mest hamnade över av en slump. Min vilja att betala licens har inte ökat direkt)

1/07/2007 07:06:00 em  
Anonymous Anonym said...

http://www.mah.se/templates/Page____2530.aspx

1/07/2007 08:01:00 em  
Blogger UL-Tomten said...

Lars Mogensen var även konferencier när JD Lasica pratade om mashup-kultur på en Skiftesföreläsning på Malmö Högskola för ett tag sedan. Tyvärr höll Lars samma låga nivå där; vid de tillfällen då samtalet lyfte till en nivå bortom "Kan det verkligen vara rätt?" var det verkligen inte hans förtjänst.

En riktig filosofisk diskussion om det här kunde ta avstamp i t.ex. http://handgranat.org/Kulturproducenter_Om_Fildelning

1/07/2007 11:05:00 em  
Anonymous T said...

Ja, filosofiska flummet i P1 är faktiskt ibland svårt att ta på allvar...

Den här gången verkar de dock ha överträffat sig själva genom att låta programledaren orera i egenuppfattad självförträfflighet istället för att låta de inbjudna ge sina insikter och åsikter till lyssnarna.

Nåja, jag kommer ihåg ett annat bottennapp där programledaren var alltför passiv istället. Det handlade om vad som är goda handlingar och Willy Kyrklund var inbjuden. Jag har inget emot Willy men i detta program hade han verkligen passerat bäst-före-datum! Han upprepade med en drucken papegojas envishet att

"-Det som är bra för flocken är det goda"

Och hans uppfattning om vad som är gott har jag inget problem med, men programledaren borde ha stoppat honom redan då han upprepade sitt mantra för tredje gången.

Trots allt så tycker jag dock att det är ännu värre när en plötsligt självutnämnd supertyckare till programledare breder ut sig, som nu skedde i Icke fildelningsfilosofiprogrammet i P1.

/T

1/08/2007 12:46:00 fm  
Anonymous Jon Kristensen said...

Det bästa var ju mot slutet när programledaren avrundade och passade på att trycka in att det fanns statistik som pekade på att de som är positiva till illegal fildelning var positivare till snatteri och häleri än andra.

Vilken jävla idiot, alltså!

1/08/2007 03:24:00 fm  
Anonymous emma said...

Måste nog pipa till här - programledaren var faktiskt inte med och diskuterade - det var två filosofer och jag, så man kanske inte ska anklaga programledaren för vad gästerna sa! ;-) Det var alltså Christian Dahlman som yttrade sig om den allmänna moralen hos fildelare som slutkläm, inte programledaren. Kanske var det lite svårt att "separera" rösterna! Det var Christian också, som myntade det härliga "piratrörelsen är som en sexig blandning av Ung Vänster och Muf"... :D

1/08/2007 12:58:00 em  
Anonymous Anonym said...

Inte du också Rasmus, skärp dig!

Någon "immateriell egendom" finns inte. Det är lika logiskt fel som att se det osynliga, att landa i en bottenlös grop, eller dansa nakendans med händerna i byxfickorna. Frasen "immateriell egendom" är en demagogisk retorik som anspelar på stöld eftersom det alltid är moraliskt fel att stjäla oavsett vad lagen säger, till skillnad från att kopiera. Å det vet du. För om man kan applicera äganderätt på det immateriella som man varken kan se eller ta på, ja då skulle olovligt spridande av kopior på andras verk kunna vara stöld, vilket du mycket väl vet att det inte är, även om det ändå oftast är emot lagen.

//steelneck

1/08/2007 06:49:00 em  
Anonymous Anonym said...

Äganderätten måste ju ändå vara det centrala filosofiska begreppet. Något som både du Rasmus och andra fildelningsförespråkare inte verkar låtsas om. Vad en musiker är är jävligt irrelentevant egentligen, det handlar om man äganderätten ska kunna hindra mig ifrån att dela filer eller inte.

Det här programmet var kanske flummigt, men snacket om musiker, offentliga verk och annat är jäkla mycket flummigare. Man måste ta ställning i ekonomiska och filosofiska frågor ifall man ska ta ställning för eller emot immatriella rättigheter.

1/09/2007 01:16:00 fm  
Blogger rasmus said...

Anonymous 01.06: Du påstår alltså att "äganderätten måste vara det centrala filosofiska begreppet"? Well, då har vi olika syn på filosofi. (Detta sagt utan att säga något om ägamderätten. Jag menar att filosofi handlar om att skapa och omvärdera begrepp, inte om att utgå från ett (abtrakt) begrepp.)

Steelneck: Eh, nu har du helt klart missuppfattat. Jag påstod inte att "immateriell egendom" finns, bara att det var en (abstrakt) idé som (tyvärr) avhandlades i det usla radioprogrammet. Håller med om vad du säger, men snälla läs igen vad som skrevs.

Emma: Programledaren kanske inte var med och diskuterade, men han riktade samtalet i en idiotisk riktning och lade ord i din mun. Du ska ha en eloge för att du försökte säga jättebra grejer, men tyvärr sabbades alla vettiga vinklar av programledarpuckot som redan hade bestämt sig för att allt skulle handla om "äganderätt".
Du var jättebra, men tyvärr hjälpte det inte mycket eftersom programledaren bestämt sig för att bedriva idioti (även om han själv uppenbarligen trodde att han bedrev supersmart "filosofi").

1/09/2007 02:15:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Rasmus: Du skriver ofta att musiker kan försörja sig vid spelningar istället för inspelningar. Vad har du att säga om musik som helt enkelt inte går att uppföra live, eftersom den kanske bara består av ett collage av ljud, som det inte är så upphetsande att gå till en konsert och bara se någon klicka på sin laptop för att spela upp dem? Det finns faktiskt ett slags konstnärligt uttryck som är unikt i själva mixningsprocessen och som bara kan existera i så kalla inspelad form. Ska vi helt enkelt bara komma överens om att tiderna förändrats, och vad som det kan finnas en marknad för förändras med dem, så att - too bad, men nu är det bara inte lönsamt med sådant? Eller ser du något absolut värde i konsten och musiken som bör kompenseras? Om inte, så kan vi ju bara acceptera att marknaden har förändrats så att det inte är lönsamt att spela in musik (eller snart kommer att förändras så). Fast om det finns absolut värden, utöver de marknadsmässiga, har vi inte ett moraliskt ansvar att forma marknaden efter dessa värden? Eller bör vi vid det här laget i resonemanget helt enkelt kapitulera och konstatera att det inte ens är möjligt.

1/09/2007 03:06:00 fm  
Anonymous Anonym said...

När det gäller immatriella rättigheter måste man förhålla sig till begreppet äganderätt, iaf enligt det som definieras filosofi (vilket inte är att flumma utan att diskutera filosofiska begrepp, omvärdera möjligtvis men det är ingen motsättning).

Nu har jag hört på programmet och kan inte hålla med om att det var genomuselt. Professorn i praktiskt filosofi (inte Dahlman) var väldigt vettig, Emma kom inte riktigt till tals men tycker att det mesta hon sa inte var så jätterelevant i en filosofisk diskution faktiskt, även om jag håller med henne i sakfrågorna. Dahlman var den som skruvade upp diskutionen så att den blev förvirrande och osaklig. Dubbelt så lång tid och en programledare som höll koll på Dahlman och lät Emma utveckla tanken om fri information (och sluta snacka om "gratis") skulle nog göra det bättre. Ändå en diskution långt mycket bättre än alla de piratdebatter man hört innan.

1/09/2007 11:19:00 fm  
Blogger rasmus said...

Anonymous 03.06: Musik som realtidsupplevelse kan innefatta mer än vad som ryms inom begreppet "konsert". Laptopcollagemusik utövas i en massa performativa sammanhang. Det värde jag ser i musiken som bör stödjas (skulle inte använda ordet "kompenseras") är - som svar på din direkta - utövandet av musik, i bredaste bemärkelse, snarare än ackumulationen av färdiga slutprodukter.

Anonymous 11.19: Vi har uppenbarligen rätt olika syn på vad filosofi är, antar att din lutar mer åt det håll som brukar benämnas anglosaxisk filosofi...
Jorå, filosofiprofessorn sa vettiga saker, men programmets övergripande upplägg var idiotiskt. Att man måste förhålla sig till begreppet äganderätt - mer än man t.ex. måste förhålla sig till begrepp som poiesis eller författarfunktion, vilka alls inte berördes - köper jag fortfarande inte.

Till alla som kommenterar här som "anonymous": Snälla hitta på ett pseudonym i stället. Det är skittrist att replikera till 10000 personer som alla kallar sig "anonymous" (och ni framstår som minst sagt fantasilösa).

1/09/2007 11:47:00 fm  
Anonymous Dawwe said...

Jag som är Anonymous 11.19 , trodde faktiskt inte man kunde ha en pseodonym utan att regga sig på blogger.

Ett program vigt till en diskution om äganderätten utifrån fildelning och upphovsrätt ser jag inte som nått idiotiskt upplägg. Man kan inte ta med alla aspekter alla gånger, det är ofta ett idiotiskt upplägg eftersom man inte får nån struktur ifall det är under en begränsad tid.
Andra begrepp är också viktiga men äganderätten är ett centralt begrepp när det handlar om immatriella rättigheter. Du skriver mycket bra i bloggen men skulle faktiskt vilja se mer av den konsekvensanalys som de pratar om i programmet (kanske mycket att begära men man får väl alltid önska).

1/09/2007 02:08:00 em  
Anonymous Anonym said...

Rasmus: OK, jag var nog lite för hård mot dig och läste kanske lite väl rakt av. Men jag tror att även du tycker att att följande formulering hade varit bättre: "Efter tio manliga minuter gled så samtalet över till *vad kallade* immateriell egendom". Då hade jag inte triggats till min kanske lite förhastade postning.

Till er andra "anonymous" som inte ser det det logiska felslutet i "immateriell egendom": Man kan inte äga något man varken kan se eller ta på i en äganderättslig mening. Det är ingen egendom. Egendom är per definition (även lag-definition) något materiellt fysiskt objekt (som man därigenom kan se eller ta på). Vad immaterialrätten ger t ex. upphovsmän är ensamrätter gällande tillgängliggörande av deras verk, immaterialrätten erkänner t ex. upphovsmän som skapare av verk, den tillerkänner dem inte någon äganderätt.

Köper du en bok, då är boken din, det är då din egendom, även om du inte skrivit den. Din egendom får du göra vad du vill med, elda upp boken, släng den i papperåtervinningen, tapetsera väggen med sidorna, ja du får tom sälja den begagnad. Samma sak gäller givetvis information i din dator, dina exemplar i din dator är din egendom, du får radera filer eller formattera håddisken. Tro mig, du får också sälja din dator begagnad utan att radera hårddisken. Dina exemplar innehållandes andras verk är din egendom, inte upphovsmännens. Upphovsmannen är "bara" tilldelad visa ensamrätter avseende tillgängliggörande, mångfaldigande och spridning av verket till allmänheten. De har ingen som helst beslutanderätt över ditt exemplar, det är din egendom.

Om upphovsmän hade beslutanderätt över andras egendom, andras exemplar av deras verk, ja då hade vi börjat kunna tala om att immaterialrätten klampar in på äganderättens område. Det är därför det är så oerhört viktigt att språkligt kunna skilja på äganderätt och immaterialrätt. I synnerhet så här på internet där man kan sluta sig till att även okunniga i ämnet läser, eftersom det är mycket lätt att vilseleda den okunnige genom att hänvisa till äganderätt och stöld som moraliskt alltid är fel. Att kopiera är däremot inte alltid fel, och att göra tillgängligt sitt eget exemplar (sälja sin bok) är inte heller fel. Lagbrottet kommer på fråga först när man gör både och.

Immaterialrätter har dessutom bara ett värde så länge som samhället accepterar dem, dvs. ensamrätterna till det immateriella tankefostret som vi kallar verk.

//steelneck

1/09/2007 10:22:00 em  
Anonymous invcit said...

Rasmus, för att illustrera bättre vad jag menar, ta till exempel några av Heiner Müllers absurdistiska pjäser, där Hitler helt plötsligt flyger ut fjärtande över publiken och dylikt. Dessa har ett värde som slutprodukt, det skrivna ordet, men är litet svåra att sätta upp som performance. Jag tror att musiken sedan den västerländska konstmusiken fått marschera tillbaka under 1900-talet, övergått från att ses som först och främst något som en kompositör satte på pränt på papper, till att vara något som verkligen hände genom ett samspel på scen, som jazz och sedan rock och allt som följt. Det har hela tiden funnits denna tendens, men den har samtidigt haft sin motvikt i skivindustrin som satt musiken på pränt inte på papper utan på skivor. Nu rycks liksom den biten bort mer eller mindre, åtminstone då det gäller vad som är ekonomiskt lönsamt, och även om jag tycker att det är fantastiskt att kunna ladda ner musik och snabbt hitta nya influenser och favoriter, så kan jag inte låta bli att undra vad som händer med den musik som inte riktigt passar in i performance-sfären, utan är just en slutprodukt, något som existerar på pränt eller skiva eller vad det nu är och helt enkelt inte gör sig i performance-sammanhang. Jag tänker till exempel på diverse musique concrete kompositörer, som med mycket eftertanke vävt samman ljud till en komposition, inte en improvisation som är underhållande att se live. Det är klart att på något sätt blir detta en ganska hypotetisk argumentation, eftersom sådan musik väl knappast varit lönsam.

1/09/2007 11:59:00 em  
Anonymous Bertrand said...

Ja, det här var ett svagt program. Filosofiska rummet är överlag inte särskilt bra av flera skäl.

1. Det är för få filosofer med och för många skönlitterära författare, politiker, psykologer, "tyckare" och så vidare.

2. Det finns alltid en programledare som kan mycket mindre än gästerna men som ändå avbryter och stör. Helt i onödan! De flesta fackfilosofer undervisar ju en hel del. De kan garanterat föra ett intressant och för allmänheten begripligt samtal om en filosofisk fråga på egen hand. När P1 ser sig tvunga att "styra upp" samtalet via programledaren så här tror jag att de underskattar sina lyssnare.

3. Nivån är för låg (orsak: goto 1 & 2)

1/10/2007 07:40:00 fm  
Anonymous Tor L said...

Jag tycker du är orättvis, Rasmus.

Rubriken på programmet är "Rätten att äga". I programbeskrivningen kan man läsa: "Den nya tekniken ställer oss inför ett moraliskt dilemma där begreppet äganderätt omprövas. Det gör Filosofiska rummet denna vecka". Det vill säga, programmet gick ut på att diskutera begreppet äganderätt. Inte fildelningsfenomenet. Inte kulturens villkor. Om det är någon som borde skämmas så är det väl snarast du, eftersom du totalt missförstått vad programmet skulle handla om, och kritiserar det på (mestadels) felaktiga grunder.

1/10/2007 10:45:00 fm  
Anonymous David said...

Hej Rasmus. Jag är inte främmande for stilistiskt eller retoriskt motiverade överdrifter, men jag tänkte ändå jag skulle fråga: är det verkligen sant att detta var den dummaste diskussion av sitt slag du tagit del av? I såfall måste jag gratulera och vara avundsjuk.
Men visst, det är nästan alltid en besvikelse, ofta smärtsam, att höra, läsa eller se sitt specialområde diskuteras på populär nivå, det finns alltid relevanta fakta och perspektiv som fattas. Jag håller också med om att det är symptomatiskt för FR att precis i samband med att någonting som skulle kunna bli intressant sagts slänga in signaturmelodin, dåligt sammanfatta vad som sagts och sedan börja om från början igen. Å andra sidan har Magnus (som är en utmärkt filosof. Ingen professor, dock) rätt i att att en konsekvensanalys skulle bli rätt spekulativ, och att varken han eller Christian har någon särskild kompetens att utföra dessa spekulationer. Annorlunda då kanske med Marie, som naturligtvis borde ha fått mer utrymme.
Det skulle behövas ett par ytterligare program i ämnet, och jag skulle gärna höra dig i panelen. Vad sägs?

1/10/2007 02:05:00 em  
Anonymous Anonym said...

Jon Kristensen: det var inte programledaren och det stämmer säkert.

Debatten var okej men vist var det absolut för mycket tjafs om "äganderätt" utan att göra jämförelser med varken fildelning eller upphovsrätt.
Christian var ju den bästa debattören utan och vara för mycket antipirat. Marie kom ju aldrig med några bra motargument och exempel, och på tal om det så skulle jag hellre se dig där än piratpartiet.

Håller faktiskt med Christian att PP är en konstigt sörja av vänster och liberala argument det är i och för sig PP med till viss del men det är inget parti.

1/10/2007 07:49:00 em  
Anonymous Gisela said...

Deutscher Film (1 von 2). Även du är med i nån halvsekund. Tror du kommer gilla den här! Tillbaka till Berlin (Tyskland och jag).

1/10/2007 11:39:00 em  
Anonymous Magnus Berg said...

Rasmus verkar inte ha varit intresserad av att lyssna till ett samtal som tar upp olika aspekter av äganderätt. Han verkar inte ens vara intellektuellt begåvad nog att förstå att filosofi är att söka sanningen och inte som han i sin enfald missförstår det hela "flumma kring frågan". Rasmus ville nog ha haft ett enkelt program så han inte hade behövt tänka efter eller få sina egna ståndpunkter ifrågasatta. Men det är just utbytet av ståndpunkter som är Filosofiska rummets ide och styrka.
Och det som Rasmus tyckte så illa om, och dessutom totalt missförstod, i Christian Dahlmans resonemang blev delvis motsagt av både Marie Andersson och Magnus Jiborn. Dock inte den del som Rasmus missförstod och som handlade om beslutsfattande i marknadsekonomier repspektive ekonomier där staten står som ansvarig för att betala lön till upphovsmän.

Rasmus har också missuppfattat vad programmet handlar om. Det handlar inte primärt om fildelning utan om äganderätt.

Och vad är det för kontroversiellt att programledaren presenterar en representant från Piratpartiet med att hon vill att "musik och film ska vara gratis på nätet". Är det någon, förutom Rasmus, som tycker det är så uppseendeväckande??? Och brukar inte Piratpartiets representanter och sympatisörer tala i termer som "rättighet", "allemansrätt", "gratis" och "bryta mediemogulernas makt"???

Rasmus har inte ens fattat upplägget av programmet. Det inleds alltid med en längre genomgång av begrepp och förutsättningar för samtalet och dess ämne. Eftersom detta är en okontroveriell sak för alla sakkunniga, men inte för de okunniga som Rasmus, så låter man helt enkelt EN person sammanfatta utgångspunkten innan det egentliga samtalet börjar. Men sen låter programledaren de andra komma med en kommentar till inledningen. Men dessa kommentarer är oftast bara en bekräftelse på det som redan sagts. Därefter börjar den egentliga diskussionen.

Avslutningsvis kan jag efter att ha läst Rasmus synpunkter på programmet konstatera att han garanterat inte är deprimerad. Och i stället för att låta en intellektuellt handikappad sammanfatta programmet tycker jag ni ska lyssna själva.

1/30/2007 09:28:00 em  
Anonymous Anonym said...

Tja! Jag tycker faktiskt Dahlman hade bäst argument och tjejen och mannen i praktiskt filosofi utgick ofta från allmänt drabbel och ovetenskaplig smörja som man ofta får höra när politiker ska försöka ta poänger. Det Dahlman försökte säga om att frivillighet utan statens inblandning kan jämföras med när Nozich försöker säga att frvilligheten + rättvisa aldrig kan blir orättvisa. Han menar t ex att om man betala för att gå på en basketmatch och de som betalar kan det aldrig bli orättvist att den som spelar basket får behålla pengarna och inte ska behöva skatta för den. Eller att den ska omfördelas till de svagare i samhället. Detta är en klar nyliberal argumentation. Dahlman köpte ju också en konsekventanalys av den nya lagstftningen. Han försökte till skillnad mot de andra försöka sätta ett vetenskapligt rättekonomisk syn på fildelningsfrågan. Man måste försöka se på om samhällsekonomin gynnas i stort om fildelning tillåts. Och i den nyttan räknas konsumenters nytta och preferenser med att ha tillgång till gratis musik in i den beräkningen. Däremot måste man som minus post räkna in vad som förloras i incitament när det som en konsekvens antagligen kommer att skapas mindre musik om fildelning tillåts. Om det skapas mindre musik kommer därmed också konsumenternas nytta att minska eftersom de går miste om denna musik. Jag har inga slutsatser i denna fråga utan det är mycket riktigt en empirisk fråga som den praktiske filosofen så klokt påpekade. Det jag bara ville säga är att tjejen från piratpartiet kanske kan lätt få poänger hos människor som inte är så insatta i moralfilosofi, rättsfilosofi eller rättsekonomi. Ha det gott!

2/28/2007 04:30:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home