söndag, februari 18, 2007

Författares ekonomiska villkor, 1943 och idag

Kvantitativa resonemang må höra till ovanligheterna här på Copyriot, men häromdagen hittades ett förhållande mellan siffror som väcker en intressant tanke, om än utan att bevisa något särskilt.
Siffrorna fanns i en bok som gavs ut 1943 om vad som senare kom att kallas "upphovsrätt" (det ordet fanns då ännu inte på svenska), skriven av Erik Gamby som senare författade en hel rad böcker om kulturpolitiska ämnen.
Erik Gamby diskuterar författares ekonomiska villkor, och konstaterar att författare (vari han inräknar både skönlitterära, fackförfattare och frilansande tidningsskribenter) har omfattande merkostnader för utövandet av sitt yrke. Exempelvis:
En författare behöver först och främst en lugn arbetsplats. /.../
En författare måste köpa och läsa litteratur i större utsträckning än andra människor. /.../
Det är också ganska nödvändigt att en författare ser sig omkring i världen.
Utifrån detta gör Erik Gamby en överslagsräkning:
Personligen skulle jag tro att en skönlitterär författare, som inte skall sättas på svältkost, behöver förtjäna minst 10.000 kronor om året, om han skall ha råd med de omkostnader, som är förbundna med arbetet.
Tio tusen kronor om året låter kanske inte mycket, förrän vi jämför med löneläget i allmänhet:
Det är bara en liten bråkdel av Sveriges befolkning, som kommer upp till en inkomst på mer än 3.000 kronor om året.
En författare behövde alltså – om vi får tro denna 64 år gamla handbok i immaterialrätt – tjäna tre-fyra gånger mer än en höginkomsttagare.
Jag har inte jämfört med konsumentprisindex eller liknande. Men proportionerna är så slående att det, förutsatt att skriften i fråga inte fabulerar fullständigt, blir svårt att komma undan tanken att författares ekonomiska grundvillkor idag har förbättrats radikalt. Och det handlar då inte om inkomstsidan, utan om att författandets extra omkostnader verkar ha decimerats rejält.

Av de tre kostnader som Erik Gamby nämner, är det svårt att säga något om skrivarlyan, men generellt så framstår det ändå som möjligt att arbeta hemifrån med datorn även för personer som bor litet. Andra kostnaden är kanske intressantast: Att författare behöver läsa mycket befintlig litteratur ansågs på 1940-talet oundvikligen medföra en svidande räkning för böcker och tidskrifter. Relativt sett borde den faktorn ha minskat radikalt sedan internettillgång (lika dyr oavsett hur mycket text man läser) börjat ses som en del av en grundläggande levnadsstandard. Utlandsresor, för det tredje, har bevisligen sjunkit våldsamt i pris, till den grad att en inrikes tågbiljett ofta är dyrare än ett flyg till Sydeuropa.

Inte vore det rimligt med att idag räkna med att man måste ha inkomster på en miljon om året för att över huvud taget kunna skriva böcker utan att svälta? (Siffran en miljon är en grov överslagsräkning: två extra nollor på fyrtiotalets årslöner.)

Man kan inte kräva att Erik Gamby skulle ha förutspått denna långsiktiga utveckling med sjunkande utgifter; vad han såg 1943 var att författare och skribenter behövde driva upp sina inkomster, och inte minst förmå tidskriftsförlagen att sluta publicera artiklar för vilka inget honorar betalats.
Framgångsmodellen såg han genom att snegla på kompositörerna, som 20 år tidigare hade bildat Stim. I sin bok föreslog alltså Erik Gamby att även skribenter skulle gå samman och idka kollektiv rättighetshantering:
Författarna behöver mer än väl en motsvarighet till det organ, som tonsättarna förstått att skaffa sig i Stim. De behöver en litteraturbyrå, som noga övervakar att deras ekonomiska intressen tillvaratagas
Vi kan bara spekulera över vilka konsekvenserna hade blivit, om Litteraturbyrån hade blivit verklighet. Rimligen hade de satt ett fast pris per bokstav – precis som Stim sätter ett fast pris per sekund musik – att multiplicera med en tariff för upplagan. Sannolikt skulle man också – precis som Stim – få anställa ett antal "textkonsulenter" som bedömde vissa slags texter som mer "seriösa" och därför förtjänta av större del av kakan. Tidningarna skulle aldrig behöva betala pengar direkt till frilansare, utan bara en saftig klumpsumma direkt till Litteraturbyrån.
Internet och bloggexplosionen skulle möjligen få Litteraturbyrån att kräva s.k. bredbandsskatt, men samtidigt ställa dem inför en akut men i längden omöjlig gränsdragning mellan okvalificerade och "riktiga" författare.
Men nu blev det inte så. En lärdom från det hela borde vara att förbättrandet av de ekonomiska villkoren för kreativt skapande kan ske minst lika mycket genom utgiftsminimering som genom inkomstmaximering.

5 Comments:

Anonymous Anonym said...

Fast räknar man på konsumentprisindex från SCB, http://www.scb.se/templates/tableOrChart____33895.asp, så motsvarar 10.000 kronor 1943 176.723 kronor 2006 (årsmedel-KPI för bägge åren). Knappt 15.000 i månaden före skatt kan väl inte sägas vara en extremt hög inkomst, så det allmänna löneläget har ju gått upp rejält sedan dess.

2/18/2007 06:33:00 em  
Blogger rasmus said...

Jo, men konsumentprisindex förklarar fortfarande inte den relativa skillnaden mot en höginkomsttagare som år 1943 alltså uppgavs tjäna 3000 om året, vilket med samma omräkning skulle bli en månadslön idag på endast fyra-femtusen.
Tyvärr hittar jag inget löneindex på SCB.
Ekonomhistoriker, kom och hjälp oss! ;)

2/18/2007 06:59:00 em  
Anonymous toxi said...

nu e jag iofs inte ekonom, men det finns något som kallas reallöntillväxt också vilket är löneutvecklingen-inflationen, denna har senaste 10 åren tex varit god medan under 80 talet tom negativ om jag inte minns fel.

Detta kan man se ett slags mått på välståndsutvecklingen, dvs den generella standarden har ökat och svenskarna generellt sett blivit rikare.

Så man kan inte bara applicera konsumentprisindex på lönerna och sen jämnföra med hur folk tjänar idag, utan bör väga in löneutvecklingen också.

hittade ett diagram från 53 o framåt:
http://www.scb.se/templates/tableOrChart____70534.asp

2/18/2007 08:27:00 em  
Anonymous Blämbel said...

Vad är bokens titel?

2/18/2007 11:05:00 em  
Blogger rasmus said...

Blämbel:

Gamby, Erik (1943): Lagarna om litterär, musikalisk, konstnärlig och fotografisk äganderätt: deras tillämpning och konsekvenser

2/19/2007 01:10:00 fm  

Skicka en kommentar

<< Home