onsdag, februari 14, 2007

Vanity Fair

Steven Daly – en gång trummis i inflytelserika Glasgowbandet Orange Juice, idag contributing editorVanity Fairbesökte ju Stockholm i somras.
Sedan dess har kunnat ta god tid på sig att skriva en lång text kring fildelningsfenomenet, med särskilt fokus på The Pirate Bay och med utgångspunkt från sina personliga erfarenheter av torrentsajten UKNova, där han laddat ner och upp närmare en terabyte av gamla brittiska teveserier. ("The cost of two burned-out hard drives seemed like a small price to pay.")

Nu är reportaget i tryck, och det känns hyfsat fett att vara med just i Vanity Fair's Hollywood Issue (vilken, vad jag förstår, dessutom har extra hög upplaga).
Texten är lång, pendlar mellan personligt och politiskt, och illustreras enbart av bilder tagna i Stockholm på oss i Piratbyrån och The Pirate Bay. (OK, har inte sett den på papper ännu. Får den i brevlådan snart, men förhoppningsvis hinner någon före med att länka en scannad version.)
If the online file-sharing universe is the Wild West, Sweden is Deadwood – a place where the rule of law leaves barely a footprint. Thanks to a combination of national copyright laws, laissez-faire social attitudes, and inexpensive and superior bandwidth, gentle little Sweden – which refers to itself as Europe's "duck pond"—has become a file-sharing fortress in which more than 10 percent of its nine million citizens trade digital material, much of it provided by the country's Pirate Bay site.
Steven Daly både besöker The Pirate Bay på nära håll och lyckas sätta dess roll i större sammanhang, som ett övergående stadium i fildelningens historia, emedan mer anonymiserade fildelningstjänster är under utvecklande. Dessutom intressanta inpass om hårdvaruindustrins roll.
Marcus citeras angående hur skivindustrin drev användare från Kazaa till Bittorrent – bara för att ytterligare generalisera krisen till filmindustrin. Själv får jag bland annat uttrycka en analys som på samma gång beskrivs som "torrt akademisk" och i samklang med David Bowie.
Anakata uppger Robot Chicken som filmisk favorit, i samband med att Vanity Fair besöker hans företag PRQ. Jonas Birgersson krediteras för sin underrättelsebakgrund, och får in ett lysande citat:
There are new business rules, and some art forms won't be able to be supported anymore. I mean, in ancient Rome they used to stage full-scale naval battles in the Colosseum. We don't do that anymore.

4 Comments:

Anonymous Anonym said...

Bra artikel. Jag blev så inspirerad att jag skrapade ihop en tshirt. Lite väl ikoniserande kanske menmen. Vet du/nån var man kan köpa typ ett ex. av slikt hemmagjort tryck?

2/15/2007 11:47:00 fm  
Anonymous Blämbel said...

@Anonym T-tröje-designer: Sök på "trycka t-shirt" eller liknande på Google så hittar du drösvis med sådana ställen. Attitude.se är ett företag som verkar vara juste, men jag har inte testat dem själv.

2/16/2007 11:52:00 em  
Anonymous Anonym said...

Finns det inga som göra storskaliga re-enactments idag? Har Birgersson inte sett vad som erbjuds i utbudet på kanaler som Discovery och History Channel liknande. Eller antalet "nöjesparker" med stora uppvisningar, inte nebart med historisk fakta bas (vilket inte de romerska naumachia nödvändigtvis höll sig till heller)så kan man ju räkna in svensk västernre-enactment på High Chaparall, och varför inte bnara fundera över Disney Worlds enorma shower.

Eller om man då ska kika på filmen, finns där inte enormt påkostade, spektakulära historiska slag återgivna?

"We don't do that anymore."

Birgersson är vilse i pannkakan. Romarna satte upp naumachia av varierande skala, till en början med ungefär 50 år mellan varje större spektakel.

Super Bowl? Globen?

2/18/2007 02:23:00 em  
Blogger rasmus said...

Anonymous: Historiska re-enactments är en genre, sjöslag på Colosseum är en annan, skulle mog jag säga.
Hur som helst är det väl bara att anföra andra konstformer/kulturyttringar som en gång sågs som essentiella men inte längre gör det.

"Vårt välkända system med de fem sköna konsterna hade inte bara sitt ursprung i 1700-talet, utan det reflekterar också de kulturella och sociala villkoren vid denna tidpunkt. Vid andra tidpunkter och på andra platser var de olika konstarternas status, relationer och indelningar helt annorlunda. Det har funnits viktiga perioder i kulturhistorien då instrumentalmusik eller måleri på duk inte existerade eller inte hade någon större betydelse. Å andra sidan har sonetter och epos, glasmålningar, mosaiker, fresker och bokillustrationer, vasmåleri och textilkonst, reliefer och keramik tillhört de 'stora' konstarterna vid olika tidpunkter på ett sätt som inte längre är fallet. Trädgårdskonsten har förlorat sin betydelse som en skön konst sedan 1700-talet. Å andra sidan är filmen ett bra exempel på hur nya tekniker kan leda till nya konstnärliga uttryckssätt (...)
Som ett resultat av sådana förändringar både i den moderna konstnärliga produktionen och i studier av andra faser av kulturhistorien börjar det traditionella systemet för de sköna konsterna att visa tecken på upplösning.
"

(Paul Oskar Kristeller: Konstarternas moderna system, Skriftserien Kairos, nr 2. (1996, urspr. 1951), s. 65-66)

2/18/2007 06:19:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home